Svenska Minerva, städse trogen sim bestammelse
att söka förvilla opinionen och utså absolutismens
förhoppningsfulla sad, har under de sednaste vec-
kornas operationer i devna väg snart sagdt öfver-
träffat sig sjelf. Sällan såg man en sådan blandning
af bistoriska osanningar, lömska insinuation:r och
fräcka förespeglingar, som dem hon ur sin säck
strödde ikring sig d. 3::e och r12:te i denna månad.
Skada för henne och det kotteri, som drömmer om
att få samla ladoroe fulla af hvad hon utsår, att
heunes blandkorn faller på ett helleberg; att Sven-
ska foiket hvarken nog mycket glömt sin historia
eller till den grad förlorat förmågan att tänka och
dömma på egen hand, utan direktion af hennes väl-
visa pekfinger, att det skulle kunna förvillas af det
absoiutistiska olåt, hvaraf hon åtagit sig att spela
prircipal-stämman här i landet.
Förstärkta Stats Utsk:s nära förestående samman-
träde, till votering öfver de extraordinarie anslagen,
fordrade också utan tvifvel en extraordinär ansträng-
ning å Minervas sida Det var en af dessa tillfällen,
der vår annars så vanmägtiga representation ännu är
i stånd, att genom handling uttala ett omdöme öfver
styrelsen och dess åtgärder af alfvarsammare betydelse
är den som liggeri bländverket af 106 och 107 4S. Det
gällde här den vigtiga artikeln pevningar, för hvil-
kas obehindrade åtkomst, i önskadt mått, ännu vissa
besvärliga barrikader ligga i vägen i stadganderne
om Sveuska folkets sjelfbeskattningsrätt. Det förhär-
dade Utskottet hade vid de föregående voteringer-
ne visat sig så känsloliöst för alla ömma smekrin-
gar, så blivdt för de faror, hvariaed saknaden af
- vissa utbus hotade landets sjelfständighet, att man
: ej längre borde dröja a!t ställa framtidens horosg op
till varnagel för dessa fantaster, som äro nog dår-
aktiga att tro att bebofven hade kunnat inskränkas
genom en annan hughållving, och ai folkets rätt
till talan i detta afseende någontu: betyder.
För den mera tänkande medborgaren visades
derföre huruledes Ydå hopen blifvit förd till storms
mot statsmakterne, har ock hopen, derest .stormen
lyckas, billiga anspråk uppå en efterföljande
plundring. För dem med häktorna i rocken
framställdes till besinnande huru den i plundrin-
ens yra stadde ej låter afspisa sig med några
förgylta eller försilfrade knappar, utan att hvad
ban söker är egendom, och ait jorden ock-
så kan ombyta ägare. I fonden af taflan visades,
å det allreyokbhgaste och bevekligaste, huru som
i England och Irland ej sällan jordbrukarens
hus uppgå i rök, under det han sjelf faller för
mördarens händer, med försäkran åt vederböran-
de, att denna syn vore7lärorik.
Det skuile föra till en vidlyftighet, alltför långt
utom gränserne af en tidniog, att upptaga till ve-
derläggning alla de förfalskningar af historiska fak-
ta, hbvarmsed Minerva gått sina patroner tillbanda
i de båda dubbelnu:srorne. För amatörer af hi-
storiska juveler vilja vi blott utpeka några af de
allra raraste. Man får af vår vishetsgudinna lära,
att införandet af suveräniteten i Konung Carl
XI:s tid var en verkan of hemliga stämplingar
och hätska utfall mot RBegeringen; att Ryssarnes
snart sagdt obehindrade härjande och brännen-
de på våra kuster efter Carl XII:s död, kom
sig deraf, att man sar så sysselsatt med talandet
om Svenska friheten, att man hade ingen tid
öfrig till dess försvar; ) att representationen, ge
nom bittra och oförståndiga vtfall mot Konunga-
makten, var orsaken att Gustaf III gjo:de sig nara
nog enväldig 1789; att förlusten af Finland ej är att
tillskrifva Gastat IV Adolfs vansinniga politik, utan
sig så kallande patrioter som splittra sitt fäder-
neslands krafter. (Märkligt nog att iogen gömd
suck här frambiuiit öfver den gamla dynastiens
fördsifvande år 19809!) Vidare underrättas man att
politiska stortalare bortskänkte rikets provin-
ser för att vinna mer utrymme för egna afsig-
ter; att friheten i Norge är en ympväxt af sam-
ma art, som den Hertigl. Sachsen Hildburghausiska
och Coburgska, jemte mycket annat, som ej så no-
ga kan specificeras.
Hvad som egentlig n syna2s tynga Minervas sinne
och lafva försatt henne i det dåliga humör, som
ailtjemt genomgår heanes riksdags-rhapsodier, är
det oerhörda och himmelsskriande deri, att re-
presentönter och publicister finnas, nog förmätne
att våga tro det vära beskrifna och besvurga grund-
legar verkligen äro tågonting annat än tomma ord,
alt de tillerkänna Svenska folket vissa rättigheter
och ålägga Svenska Styrelsen vissa pligter. De
Art wi KR a a ee
KS a