Svenska Minerva, städse trogen sim bestammelse att söka förvilla opinionen och utså absolutismens förhoppningsfulla sad, har under de sednaste veckornas operationer i devna väg snart sagdt öfverträffat sig sjelf. Sällan såg man en sådan blandning af bistoriska osanningar, lömska insinuation:r och fräcka förespeglingar, som dem hon ur sin säck strödde ikring sig d. 3::e och r12:te i denna månad. Skada för henne och det kotteri, som drömmer om att få samla ladoroe fulla af hvad hon utsår, att heunes blandkorn faller på ett helleberg; att Svenska foiket hvarken nog mycket glömt sin historia eller till den grad förlorat förmågan att tänka och dömma på egen hand, utan direktion af hennes välvisa pekfinger, att det skulle kunna förvillas af det absoiutistiska olåt, hvaraf hon åtagit sig att spela prircipal-stämman här i landet. Förstärkta Stats Utsk:s nära förestående sammanträde, till votering öfver de extraordinarie anslagen, fordrade också utan tvifvel en extraordinär ansträngning å Minervas sida Det var en af dessa tillfällen, der vår annars så vanmägtiga representation ännu är i stånd, att genom handling uttala ett omdöme öfver styrelsen och dess åtgärder af alfvarsammare betydelse är den som liggeri bländverket af 106 och 107 4S. Det gällde här den vigtiga artikeln pevningar, för hvilkas obehindrade åtkomst, i önskadt mått, ännu vissa besvärliga barrikader ligga i vägen i stadganderne om Sveuska folkets sjelfbeskattningsrätt. Det förhärdade Utskottet hade vid de föregående voteringerne visat sig så känsloliöst för alla ömma smekringar, så blivdt för de faror, hvariaed saknaden af vissa utbus hotade landets sjelfständighet, att man : ej längre borde dröja a!t ställa framtidens horosg op till varnagel för dessa fantaster, som äro nog dåraktiga att tro att bebofven hade kunnat inskränkas genom en annan hughållving, och ai folkets rätt till talan i detta afseende någontu: betyder. För den mera tänkande medborgaren visades derföre huruledes Ydå hopen blifvit förd till storms mot statsmakterne, har ock hopen, derest .stormen lyckas, billiga anspråk uppå en efterföljande plundring. För dem med häktorna i rocken framställdes till besinnande huru den i plundrinens yra stadde ej låter afspisa sig med några förgylta eller försilfrade knappar, utan att hvad ban söker är egendom, och ait jorden också kan ombyta ägare. I fonden af taflan visades, å det allreyokbhgaste och bevekligaste, huru som i England och Irland ej sällan jordbrukarens hus uppgå i rök, under det han sjelf faller för mördarens händer, med försäkran åt vederbörande, att denna syn vore7lärorik. Det skuile föra till en vidlyftighet, alltför långt utom gränserne af en tidniog, att upptaga till vederläggning alla de förfalskningar af historiska fakta, hbvarmsed Minerva gått sina patroner tillbanda i de båda dubbelnu:srorne. För amatörer af historiska juveler vilja vi blott utpeka några af de allra raraste. Man får af vår vishetsgudinna lära, att införandet af suveräniteten i Konung Carl XI:s tid var en verkan of hemliga stämplingar och hätska utfall mot RBegeringen; att Ryssarnes snart sagdt obehindrade härjande och brännende på våra kuster efter Carl XII:s död, kom sig deraf, att man sar så sysselsatt med talandet om Svenska friheten, att man hade ingen tid öfrig till dess försvar; ) att representationen, ge nom bittra och oförståndiga vtfall mot Konungamakten, var orsaken att Gustaf III gjo:de sig nara nog enväldig 1789; att förlusten af Finland ej är att tillskrifva Gastat IV Adolfs vansinniga politik, utan sig så kallande patrioter som splittra sitt fäderneslands krafter. (Märkligt nog att iogen gömd suck här frambiuiit öfver den gamla dynastiens fördsifvande år 19809!) Vidare underrättas man att politiska stortalare bortskänkte rikets provinser för att vinna mer utrymme för egna afsigter; att friheten i Norge är en ympväxt af samma art, som den Hertigl. Sachsen Hildburghausiska och Coburgska, jemte mycket annat, som ej så noga kan specificeras. Hvad som egentlig n syna2s tynga Minervas sinne och lafva försatt henne i det dåliga humör, som ailtjemt genomgår heanes riksdags-rhapsodier, är det oerhörda och himmelsskriande deri, att representönter och publicister finnas, nog förmätne att våga tro det vära beskrifna och besvurga grundlegar verkligen äro tågonting annat än tomma ord, alt de tillerkänna Svenska folket vissa rättigheter och ålägga Svenska Styrelsen vissa pligter. De Art wi KR a a ee KS a