båda.
Jag ber om ursäkt min Herre; Wilthorp är en
person med hvilkenv jag på intet vis vill hafva nå-
got att skaffa. Jag måste derföre meddela er sjelf
vilkoren för duellea. Med få ord berättade jag ho-
nom nu Stewarts anstalter att göra både sin och mot-
ståndarens död otvifvelaktig. DEgville blef all-
varsam.
Jag slåss, sade ban, som en man af ära; men un-
der dessa vilkor kan jag icke slåss.
Men min vän vill endast under dessa vilkor slåss
med er. Ni är honom öfverlägsen i hand:terandet
af pistolen, vid hvilket vapen Kapiten Stewart är
ganska litet van. Han vill derföre att risken skal
vara fullkomligt lika på båda sidor, och e bjuder er
att uti hvaracdras blod ömsesidigt aftvå, så väl den
förolämpning han tillfogat er som den skymf, han
genom er lidit. Nekär ni detta så avser Kapiten
Stewart sig kerättigad att tillfoga er hvilken skymf
han behegar. Jag ber er min Herre, se ej så ho-
tande på mig ulan gif mig edert svar; jag ön-
skar blott veta om ni antager min väns törskräck-
liga, men ärofulla vilkör. Ett ögonbliks paus upp-
s:od.
Antar ni icke utmaningen? Frågade jig.
Jag icke antaga en utmåäning! Henri dTEx-
ville fråa Cap Francais afslå ena dueli! Jag skall
infinna mig på platsen, och antager Kapiten Stew-
arts vilkor.
Klockan sex bortom Iguanva berget.
Klockan sex är jag på ort och stsile.
Jag tog afsked och gick. Vid bortgiendet hö -
de jag homom ropa sin betjent och befalla honom
göra pistolerna i ordning, på samma gång lät ban
kalla till sig - VWilthorp, som var i Biilard-rum-
met.
Klockan sex voro vi, d Egville, Withorp, Stew-
art - och jag, vid viken bortom Iguannas ofantliga
svarta bergsshppa. Nigra steg bortom densamma,
såg man vid hafsstranden en nyss uppkastad jord-
hög, och en graf, hvaruti tvenne lik hade rum.
Kämparne skulle ställa sig på hvar sin sida om
grafven, fatta uti hvar sitt hörn af en näsduk och
på gifvet tecken gifva eld. Bådas död var således
oundviklig.
Solen brände ännu starkt. Jag såg Stewart, li-
kasom för sista gången, kasta en mellankolisk blick
på den lysande aftonsijernan, och det förekom mig
som framhviskade hans läppar en bön. Hans håll-
ning visade dock fasthet och tillförsigt. Så var ej
bändelsen med dEgville; han syntes på en gång
ocörlig och nedslagen. Wiltorp och jag laddade
nu pistolerna; och vi kommo öfverens, att genom
etti luften uppkastadt mynt afgöra om han eller
jag skulle gifva teckiea till eld, ty jag fruktade än-
nu alltid något förräderi af dea Kolumbista offi-
ceren. Wilthorp kastade ett guldmynt upp i luften,
jag gissade framsidan, och som denna sida föll upp
så var det jag, som som skulle gifva signalen. Nu
gick man till grafven. DEgville och Stewart:
iotogo sine platser på hvar sida om densamma, to-
go hvar sitt hörn af en näsduk och vi lemnade dem
pistolerne. Det var ett rysl:gt ögonblick.
Mine Herrar, ären I beredde? ropade ig. —
Ja, svarade de med knapt hörbar stämma.
Våra af tårar fuktade ögon voro sorg fälligt få-
stade på dem. Stewarts utseende var lugnt och
modig!; men öfver Hr Egvilles låg en djop blek-
het, han syntes mig hacka tänderna, och man kup-
de lätt se att han med möda kunde behålla
fattning. Den sinnesrörelse för hvilken han var ett
rof, ökades med bvarje ögonblick, och snart såg jag
att hans avletsdraz betydligt förändrades, hans tän-
der slogo med bäftighet tillsammans och hela hans
kropp darrade som ett asplöf; näsduken och pisto-
len nalkade ur hans hand, hans knän svigtade ech
hans fötter kunde ej mera bära honom; hau föll
och störtade ner i grafven,
Heori dEgville, den fruktade öfversittaren,
som utgjutit mer än 20 menniskors blod, som fann
sitt nöje i env:g, låg Bu sanuslös på den jord, han så
iange med sina brott fläckat. Man skulle vilja sä-
ga att döden plötsligt traffat honom. Då Ste-
wait såg sia fiendes hjelplösa tillstånd, sade han
med en ton full af ädelmoda: Föraktlig varelse!
du är ett alltför medömkansvårdt föremål, att
kuaona reta min vrede! och kastade sin pistol långt
itrån sig.
Jag törde min vän till den ej långt derifrån lig-
gande slupeun, vi 10dde tillbaka till skeppet och lem-
uade den usle ofversittaren hos: sin värd:ge vän.
Två matroser ifrån Planteur hade. oss avatande
sin