en pistol, så träffades min. motståndare af första skottet i bröstet. Min oyckliga vän föll och ivom få ögonblick uppgaf han sin sista suck. — Hågkomsten at denna händelse har sedan smärtsamt förföljt mig; 1 drömmen såg jag Cameron kämpande med döden; jag hörde dödsropet i hans bröst, och om jag var opasslig eller ailena, så såg jag honom, dödligt sårad, störta till marken, och den aflossade pistolen falla ar bans hand. Ofta har jag tänkt, då under en skön natt, månan med sitt sken försilfrade oceanen , få se hans vålnad stiga utur vågen och sväfva öfver horisonten. Vi gingo, fördjupade i tankar, innan vi kommo till slupen, som skuile föra kapitenen ombord. Jag ämnade taga afsked af honom , då han bad mig föja sig om bard på Planteur, så bette Indiefararen, på hvilken ban förde kommandot. Det hade regnat hela dagen och luften var uppfylld af Muskitcs; jag antog derföre hans inbjudning med så mycket mera nöje, som jag kände mig dragen till honom; besteg hans slup, och inom få ögonblick voro vi om bord på skeppet. Det var sent, eller snara:e ganska tidigt, ty klockan var tu på morgonen, Jag lade mig i en hängmatta och sof rätt godt den återstående delen af natten. Tidigt följande morgonp väckte mig en matros med tillsägelse att frukosten var färdig; men en häftig hufvudvärk , följden af föregående dags drickande, hindrade mig: att deltaga i frukosten. Kaptenen bjöd mig att qvarstanna på skeppet, emedan den friska sjöluften skulle, såsom han trodde, bota min hufvudvärk. Som jag ej hade någon angelägenbet i staden, stannade jag qvar. På Planteur var redan hela lasten intagen, Stewart hade intet att göra och vi fördrefvo vår förmiddag med l:kgiltiga samtal. Kaptenen var en angenäm man; han hade ofta egna ider, och om de ej alltid voro så riktiga, så voro de åtminstone originella. Hvem kan väl komma hit i den lätta farkosten utropade Stewart, seende genom teleskopet? Det är, Gud förlåte mig, kapten Wilthorpe. Hvem är det? En officer i den Kolumbiska republikens tjenst och en värdig vän till vår öfversittare. Man säger att han skjutit en af republikens officerare med en pistol, laddad med eo i fyra delar sönderklufven kula. Det är ej svårt att gissa hans ärende. Den lilla farkosten hade hade nu anlände: till sidan af skeppet, då den främmande frågade om kapiten Stewart befann sig om bord på detsamma, Då denna fråga blifvit bejakad, skyndade den främmande uppför stegen. Wilthorpe, (ty det var ban) var af en klen växt, och för att hjelpa detta voro hans anletsnästan helt och hållet gömda under ett par ofantliga polisonger och ett par ännu oerhördare mustascher; han satte upp bväsan för att gifva sig ett miliäriskt utseende och man var böjd att tro, att det var en soldat, som ville föreställa Officer. Har jag den äran att tala vid Kapten Stewart ? Ja, min Herre, svarade Kapitenen med en lätt bugning. Om så är, återtog Wilthorp, önskade jag få tala med er mellan fyra ögon. J2g visste icke, svarade Stewart, att vi hade oss emelian nigon affår som denna Herre ej kunde veta. Med en forskande blick på mig yttrade Wilthorp: får jag fråga er om deone Herre har den äran att vara er vän. Detta ord uttalade han med serdeles eftertryck. För er min Herre, är det af föga vigt, i hvilket förhållande vistå till hvarandra. Behagar ni vara god och snart säga mig hvilket ärende fört er hit? Vid desse ord höjde Wilthorp på sig så mycket ban kunde, och med bibehållande af denna stallning, framiog ban med en vigtig min ur en portfölj en liten biljett den han öfverlemnade till Kapitenen, under yttrande: Var så god min Herre och las detta. Stewart läste följande: Den som framlemnar detta, min vän Hr kapiten Wiltborp, har sig uppdraget uppsörandet af en hederssak emellan mig och kapiten Stewart., Undertecknadt Henri d Egville. Nå väl, min Herre, sade Stewart, sedan han läst detta, hvad skall denna biljett betyda, och hvad v:il Hr dEgville mig? Denna biljett, min herre, betyder, att min, vän, som finner sig förolämpad deraf, att pi i går afton vid Hr Invoices bord, sjöng en visa den ni falskeligen uppgaf för Bergskottsk, har skickat mig till er, för att anhålla det ni i morgon ville infinna er vid viken på andra sidan Ieuavonaberget.