åsigt af-försvarsverkets organisation, här hafva vi
uppgjordt en plan i detta afseende, hvilken vi
utbedja oss att få understälia E. Maj:ts högstupp-
upplysta pröfning? — genom en sådan framställ-
ning hade R. St. allenast yttrat deras enskilta tan-
ke, och jag vet alltförväl, att det sedermera berodde
på Kongl. Maj:ts godtfinnande att anbefalla de fö-
reslagne ätgärderne eller icke, Emedlertid är det
en obestridlig sanning, att krigsväsendet, år ifrån
år, medtager en ökad del af våra statsinkomster.
Vid förra Riksdagen beviljades i extra anslag för
försvarsverket 3 millioner; nu har man fordrat ett
lika stort belopp, och ingen vet hvar anspråken
sluteligen skola stadna.
Häremot yrkar man å andra sidan på indrag-
niogar och besparing; men, anmärkningsvärdt nog,
då en enskilt representant framstår med ett för-
slag, som åtminstone efter hans öfvertygelse, skul-
le bringa saken på en mera redig ot, samt för
framtid undanrödja det obehagliga missförhållande,
som hittills ägt rum emellan de båda Statsmak-
terne, i fråga om försvarsverkets uppgifaa behof
och medlen att dem fylla, då väntar honom, just
från den sida, han ville bjelpa , intet annat än be-
skyllningar för underlighet , obehörighet och sjelf-
klokhet. Jag tror mig dock vara så tillräciligen
känd af detta hedervärda Stånd, att jag åtminstone
icke bör befara någon motsägelse, då jag förklarar,
att jag icke mera vid detta, än vid föregående tiil-
fällen , framställt annat än hvad jag af innersta
Öfsertygelse anser vara rätt och verkställbart; må
sedan andre bedöma mitt förslag huru de vilja.
Mine lefnadsår uppgå nu till öfver 50, och osäkert
kan vara, om jag vid ett kommande riksmöte åter
talar på detta xum Den erfarenhet, jag under min
tillryggalagde bana inbemtat, bar emellertid varit
mer än tiliräcklig, för att lära mig att nu upprik-
tigt beklaga dem, hvilka icke i tid söka hjelpa det,
som kan hjelpas, utan nöja sig med det likgiltiga
talet: låt sakerna gå som de gå. Hvart de slut-
ligen gå, får man i sinom tid erfara.
(Forts. följer.)
N —— VERKEN