åsigt af-försvarsverkets organisation, här hafva vi uppgjordt en plan i detta afseende, hvilken vi utbedja oss att få understälia E. Maj:ts högstuppupplysta pröfning? — genom en sådan framställning hade R. St. allenast yttrat deras enskilta tanke, och jag vet alltförväl, att det sedermera berodde på Kongl. Maj:ts godtfinnande att anbefalla de föreslagne ätgärderne eller icke, Emedlertid är det en obestridlig sanning, att krigsväsendet, år ifrån år, medtager en ökad del af våra statsinkomster. Vid förra Riksdagen beviljades i extra anslag för försvarsverket 3 millioner; nu har man fordrat ett lika stort belopp, och ingen vet hvar anspråken sluteligen skola stadna. Häremot yrkar man å andra sidan på indragniogar och besparing; men, anmärkningsvärdt nog, då en enskilt representant framstår med ett förslag, som åtminstone efter hans öfvertygelse, skulle bringa saken på en mera redig ot, samt för framtid undanrödja det obehagliga missförhållande, som hittills ägt rum emellan de båda Statsmakterne, i fråga om försvarsverkets uppgifaa behof och medlen att dem fylla, då väntar honom, just från den sida, han ville bjelpa , intet annat än beskyllningar för underlighet , obehörighet och sjelfklokhet. Jag tror mig dock vara så tillräciligen känd af detta hedervärda Stånd, att jag åtminstone icke bör befara någon motsägelse, då jag förklarar, att jag icke mera vid detta, än vid föregående tiilfällen , framställt annat än hvad jag af innersta Öfsertygelse anser vara rätt och verkställbart; må sedan andre bedöma mitt förslag huru de vilja. Mine lefnadsår uppgå nu till öfver 50, och osäkert kan vara, om jag vid ett kommande riksmöte åter talar på detta xum Den erfarenhet, jag under min tillryggalagde bana inbemtat, bar emellertid varit mer än tiliräcklig, för att lära mig att nu uppriktigt beklaga dem, hvilka icke i tid söka hjelpa det, som kan hjelpas, utan nöja sig med det likgiltiga talet: låt sakerna gå som de gå. Hvart de slutligen gå, får man i sinom tid erfara. (Forts. följer.) N —— VERKEN