För vid pass ett par månader sedan förekom så-
väl uti Göteborgs Dagblad som i Göteborgs Han-
dels- och Sjöfartstidning en artikel riktad emot
bryggaren Sven Svensson, angående såväl visad hård-
het såväl emot en dräng hos Hr Svensson under
dess tillfriskningsperiod från koleran, som ett af Hr
Svensson gjort nekande att få låna hans båt för att
söta rädda en drunknad artillerist. Någon tid der-
efter förekom i Handelstidningen en reklamation af
Hr Svensson, angående grundlösheten i dessa upp-
gifter, hvarvid Handelstidningens redaktion dock fo-
gade det tillägget att den första uppgiften blifvit
densamma af tillförlitlige personer meddelad; och
denna sednare artikels innehåll refererades jemväl
i Aftonbladet. Emellertid har Hr Svensson yttrat
den önskan, att hela denna sednare artikel måtte
offentliggöras, äfven i detta blad. Den lyder som
följer :
Till Redaktion at Aftonbladet.
Som Red, behagat efter Red. för Göteborgs Dagblad, uti
dess tidning Aftonbladet N:o 196 införa en artikelaf ett o-
sanfärdigt innehåll rörande min person och enär denna
högst nedriga tillvitelse, enligt mitt egna medvetande icke
kan mig öfverbevisas, hvilket jag tager för gifvet, som in-
tet försök dertill ännu hitintills ägt rum; torde det vara
mig tillåtit att uti Red. tidning få en plats för nedanstå-
ende förklaring hvilken finnes äfven vara införd i Göte-
borgs Handels och Sjöfarts Tidning N:o toi och kommer
nu den arge och kittslige författaren hvem det vara må
till berörde lögnaktiga beskyllan, att, intill dess förloppet
så väl med den drunknade Artilleristen som den af mig
hårdt behandlade sjuka drängen blifvit mig sanfärdeligen
öfverbevisat (enligt det uttryck Red. Tidning innefat-
tar hvilket jag ru lånar) att uti mitt ställe i allmänna
Tidningarne Chavottera för dess mot mig rigtade sannings-
lösa och ihopdiktade förhållande.
I följd af den osanfärgiga beskyllan som blifvit mig på-
bördad, genom den annons som influtit uti Göteborgs Dag-
blad N:o 97 anser jag mig föranlåten härigenom meddela
följande förklaring: Hvad den drunknade Artilleristen vid-
kommer så är rätta förhållandet sådant; att den dagen då
ifrågavsrande Artillerist omkommit, samme dag om af-
tonen, några karlar af den aflidnes kamrater infunnit sig
i min gård, Oskars Dal, och der tillfrågade mig, om ja
vore sinnad att utlemna min båt för att bereda dem till-
fälle att uppsöka en drunknad karl; denna begäran biföll
j:g ej; och det af den orsak att bemälte karlar, som sade
sig vilja gå ut i båten, för att söka efter den döde, icke
med någon tillförlitlighet kunde uppgifva mig stället hva-
rest de hade för afsigt att anställa undersökning.
Förbemälte annons omförmäler emedlertid det jag sko-
lat äga kunskap om den drunknade karlens öde, och att e-.
medan det ännu var möjligt att rädda hans lif, det samma
hindrats medelst förbudet af min båts begagnande. Af före-
stående, synes detta vara en uppenbar osanning; och utom
det vittnesbörd mitt eget samvete lemnar mig såsom o-
skyldig till denna origtiga beskyllan anhåller jag så vida
deppa min sanfärdiga förklaring icke antages för den rät-
ta, 1 motsalt fall, det åligger; insändaren af berörde mot
mig ställde tillvitelse; öfverbevisa mig, om ett så verkligt
begånget okristligt handlingssätt.
Likasom om den icke mindre uppdiktade beskyllan rö-
rande förhållandet med en af mina drängar, som efter 4
dyngs vistande på sjukhuset, hemkommit till mig matt och
kraftlös och af mig skolat blifvit omensk ligt bebandlad
med arbetes förrättande af pumpning, vill jag äfven upply-
sa, atv då min dräng på förmiddagen hemkom från sjuk-
buset, han endast af mig blef anbefalld, att såvida ban för-
mår. sysselsätta sig med korkskäring, hvarpå han svarade
det hans krafter fullkomligt medgifver elt sådant arbets-