gör alla de oberäkneliga fördelar, som en fri sp.n-
målshandel erbjuder ett land; lyckligare än de från
hafvet aflägsna provinserna af Ryssland och Poblen,
lyckligare slutligen än England, som endast genom
en högt drifven konst under fruktbara år, produ-
cerar sitt behof, men hvarest tihlika ganska höga
spanmålspris blifvit gjorda permanenta genom span-
målsbillen, hvarest icke blott den fattigaste fabri-
kant nödgas att genom de uppstegrade spannmåls-
prisen rikta godsägaren, och föda dess förpaktare,
utan hverest äfven boppet är peremtoriskt ullintet-
gjort för den fattiga, att någonsin upplefva tiden
för ett godt pris på spannmål. För pluraliteten
af Brittiska undersåtare återstår endast fruktan
för brist, för den dagligen hotande större dyrheten,
och ett spanmålhpris, som tvingar fabrikanten att
inställa arbetet, emedan hans folk ei kan förrätta
det för den vanliga arbetslönen. - När de genom
spannmålsbillen onaturligt uppstegrade spannmåls-
priserna så mycket fördyrar varorna, a!t de icke
mer på verldsmarknaden kunna täfla med andra län-
de:s, hvilka äro lyckliga nog att icke fega någon
spannmålsb II, och sålunda en fi spannmålshandel,
då alstrar den deraf uppkomna nöden de för fabri-
ke:na och landet lika farliga maechinförstörarena.
Så ofta man i Preussen än klagat öfver denna
spanumålsbill, så kan det likväl lätteligen bevisas,
att den är vida skadligare för England sjelft än för
Östersjöprovinserna. Man antager — nren detta på-
stående är ännu icke alldeles bevisadt, och tyckes
till och med, då man erinrar sig de fordna priser-
na, öfverdrifvet högt att 1 anseende till det nu-
varande priset på jord, utskylderna och produktions-
kostnaderne, landtmannren ej kan bestå, om han ic-
ke erhåller 1 Rdr 20 gr. för en scheffel hvete.
Men om köpmannen skall kunna betala detta pris,
så måste han i England för ett oförtulladt qvarter
hvete erhålla 42 sh. sterling, emedan frakt, assu-
rance-premier m. m. stiga till 12 sh. och köpman-
nen således har 30 sh. som netto provenue. Om
nu icke genom spannmåls-billen de höga priserna
med tvång tillskapades i England, så skulle priset
sällan höja sig öfver 42 sh. sterling. Preussen skulle
sålunda blott sällan kunna afyttra hvete till Eng-
lard, men i anseende till spannmålshandelns frihet,
aldrig kunna räkna på stor brist och öfverdrifna
priser derstädes. Men sådan sakens ställning nu är
genom det Fransyska maximum och den Engelska
spannmålsbillen, har Preussen visserligen icke ut-
sigten till en alltid jemn spannmålshandel på Frank-
rike och England, som fordom egde rum, men det
har till ersättning, just igenom andra staters pro-
hihitiv-åtgärder, icke blott utsigten, utan till och
med vissheten, att icke sällan erhålla ganska höga
priser, till följe af felslagna skördar eller flottors
utrustning i nyssnämnda kinder.
Detta resonement torde förtjena, att tagas ad
notam af dem, som yrka på prohitiv-systemets gag-
nelighet för åkerbruket. Man ser häraf, att det
riktar aldrig den, på hvars vinst det varit beräk-
nadt, utan helt andra, och att sålunda t. e. Frank-
rike och England på detta sätt tjenat icke sin
egen folkmängd, utan Preussens, hvars nytta visser-
ligen icke ingick i de Fransyske och Engelske stats-
männens kalkyler.
Preussen har äfven varit betänkt på den värdiga
spannmålsförädlingen, icke blott hvad vi här i Sve-
rige mena med detta namn: brännvinsbränning, u-
tan på brödbakning, maltberedning m. m., ech år
1825 utfördes redan 353,700 centner bröd till Bra-
silien, Peru och andra Amerikanska stater.
Hr Direktören Hoffman Bang har anmodat Red.
att till resp. Possessronaters underrättelse meddela
PR