300 Arbetsmanskap under varfsbefälet. Båtsmanshållet borde nedsättas i likhet med öfriga rus och rotehållet, så att 3 rotar förenades om 2 båtsmän. Då blef dess styrka omkring 300 man, att använda! till arbeten och långvariga öfningsexpeditiön ac Af Bevär ngen exercerades årligen på flottåns seg ER fartyg Vissa distrikters manskap, men de öfrige på sätt redan sagdt är, Andra klassen bör utgöras af de förr omtalte liniesskepp eller :svåra fregatter; ångfartyg, i den mon deras användande visar sig svara mot kostnaderna, af så många mindre seglande fartyg, om kunna erfordras af de sorter, som auses lämpligast, samt minst 250 Kanonslupar eller Jollar m m. Tredje Klassen, som bör grundas på, att all material skall vara färdig, efter bestämda mått, eller profvadt efter så kallade scbampluner, måste beräknas till så mycket, att försseglande försvaret en behöflig komplettering kan underderbållas, samt att minst 200 Roddkrigsfartyg kunna hastigt, i flera trakter af Riket, bestyckas och utredas. Den personal, sem för kriget bör kunna påräknas vire således, utom fredsfoten med båtsmanshållet utgörande tillhopa inemot 5000 man, tre å fyra öfvade Sjö-Beväringsklasser, eller 10,000 man, 4,000 förhyrde matroser samt 1 öfrigt Norrska Sjömän, som förslagsvis antages kunna utgöra 5 å 6,000, således omkring 25,000 man. Flottans Befäl grundas derpå, att öfveroch under-styrmän, konstaplar och skeppare m. m., borde exercera till öfning med roddfartygen , samt att kust-regementernes underbefäl äfven exercerades med dem, under tillsyn af Flottans öfverbefäl. Af denna -kotta uppställning, synes det klart, att en vida mindre kostnad i fred, men en: vida större kraft i krigets ögonblick vore en sannolik följd af densamma, förutsatt, att allt sedan bringas i ett belt sammanhängaude skick; och den visar äfven den glädjande utsigten, att vi hafva både folk och medel, att ställa vårt försvar i sådant skick, att fiendtliga anfall emot oss icke kunna lyckas. Öfver hafven eller öfver Lappland, förer ingen makt i verlden hit till oss någon så betydlig styrka, att vi ju gemensamt med våra Bröder Norrmännen, och således med 70,000 man öfvade och väl beväpnade trupper, samt tusentals i alla orter lätt hopsamlade för hemmet stridande Svenske män, skulle tillintetgöra dess till döden offrade härar; vår seglande flotta, om ej öfverlägsen, kan dock alltid hota en landsatt fiendes kommunikationer och vår öfverlägsna roddflotta skall då värna våra skärgårdar. I öfrigt eller för anfallskriget, blir jag trogen den grundsatts, att det kan, det hör ej påtänkas, om det ej finns nödigt för Europeiskt väl; och hvilka krafter håfva vi ej då att vänta till bundsförvanter? hur lätt spärras ej den under vårsolen tillfrusna vik, hvarifrån i sådant fall barbariets och despotismens hydror endast kunna öppna sina hotande gap? Oeh! om nu afallt detta synes, att en möjlighet måtte finBas, till en mindre kostsam fredsorganisation, en kraftfullare strids anordning: hvarföre skulle icke då Rikets Ständer låta förslagsvis framställa en sådan till Kongl. Maj:t och förena denna framställning med en allvarlig önskan att vid deras nästa sammankomst derefter få ordna krigsbudgeten? skulle det ej finnas män inom: Riksstånden, som kunde utarbeta denna enkla plan till ett formligt helt? Jag kan ej föreställa mig att det står så illa till; och jag uppmanar Höglofl. Ekonomi Utskottet, att i detta ändamål begära; gemensam öfverläggning med Stats Utskottet, då det icke mätte blifva omöjligt att få utarbeta ett förslag som af R. St. kunde meddelas Konungen, för att uttrycka deras allmänna åsigter angående landtoch sjöförsvarets organisatiou. Jag bör endast tillägga, att en del af de begge vapnens tillhörigheter bör så ordnas, att de kunna gemensamt bidraga till kustförsvarets kraftfullhet. Så kunde till exempel på hvarje slup eller jolle finnas en lätt kanon, som kunde sättas på hjullavett. och nyttjas i land; manskapet försedt med gevär och pikar, borde kunna den nödigaste landtexercisen, och kust regementernes befäl känna roddfartygens manöver m. m: (Forts. e. a. g.)