servdepoter den yngsta beväriogsklassen uppexerse-
ras, beklädes och utredes; ty — för min del anser
jag krigets första faror böra tillhöra 2:dra, 3:dje
och 4:de beväringsklasserna, som äro fyllda 21 år,
och således bättre utstå med fälttågets mödor, än
de -ej fullt utvuxne och stadgade tjuguåriga ynglin-
garne. Och om denna beräkning icke alldeles är
oriktig och planen oklok, frågar, jag, om icke ge-
nast inses fördelen af att sålunda kunna bilda en
serskill fredsfot och serskild krigsfot? i
Till exempel, om artilleriet, som fordrar en större öf-
ning, ställes på värfning som hittills, men blott till 2,000
mans styrka, blef derigenom en besparing för dess materiel-
la bebofver, och det kunde utan all svårighet vid krigstill-
fället upptaga ibland sig en lika styrka beväring, om vissa
beväringsdistrikter, motsvarande årsklasser af 800 till 1000
man, anslogos till artilleridistrikter, då 2 å 3 klasser, exer-
cerade i artillerivapnet, fyllde nummerstyrkan för de er-
forderlige (ooo man artilleri till krigsfoten.
Hästar behöfdes för öfningen; jag beräknar ungefär 400
st, på fredsföt. Tusende kavalleri-rusthåll kunde afdelas
att hålla hästar färdige för artilleriet på krigsfot. Då be-
höfdes blott uppköpas i behofvets stund omkring 1,500 hä-
star, för att förse 24 fältbatterier.
Öm nuvarande indelta kavalleriet och allt rusthåll
i riket lindrades på det sätt, att två rusthåll sammanslo-
gos till ett, med skyldighet att hålla en karl och 2 hästar,
funnos på fredsfot 2,750 man. kavalleri och 3,500 hästar.
- Om Beväringsdistrikter med omkring 1,500 mans. klasser
anslogos till kavalleriöfning, hade man kbästar till dewna
bevärings årliga öfning och äfven de ofvannämde 1000 hä-
star till artilleriet. Då beböfdes, för att 1 krigets ögon-
Blick uppsätta 5000 man kavalleri, endast uppköpas omkring
Z000:rid- och trosshästar.
Det värfvaåde kavalleriet , kunde försvinna och det indel-
te kunde med sin beväring få 30 dagars öfning. .
Om rothålls infanteriet minskades, så att tre ro-
tar sammanslogos om tvänne karlar, blef fredsfoten
omkring 15,000 man: befälet blef lika som nu, i
alla vapen, om det behöfdes; men jag anser att
yngsta officersgraden borde endast hållas halftalig, för
att ej inlocka för många i yrket. Beväringssystemet erbjn-
der så lätt dess : komplettering vid. krigstillfället. Yngsta
beväringsklassen kunde då exercera tillsammans med rege-
menterne och upplärdes således hastigare och säkrare; 30
dagars möten sk ultle göra att öfningen vore tillräcklig. Sä-
kert är, alt cfter några års förlopp vore hela nationen ge-
nom en sådan öfning nog:bekant med vapnens bruk, för att
vid krigstillfället kunna åter uppöfvas deri. Trosshästar åt
regementerne kunde till en del vinnas genom ackorder,
och är i alla fall äfven nu en behöflig utgift. Huru stor
lindring gjorde ej allt detta i folkets årliga skattebördor?
Kongl. gardets rummerstyrka borde minskas till hvad
vid den Kongl. vaktbållningen behöfdes — Det borde stäl-
las på frivillighet, med bättre underhåll, och hvarje gar-
dist borde hafva rang lika med yngsta under-officern i
armen. De borde vid krigstillfället, då hela armån är
Konungens garde, utplaceras som under-officerare på ar-
måen, hvaraf behofyet då är störst; och all deras öfning
borde mellan tjenstgöringen rigtas på ett sådant mål. Fu-
ru mycket skulle ej derigepom beväringsöfningen och fält-
tjensten vinna i kvigets början? Deremot torde då alla un-
derofficerare med a:ne rotlöner kunna utgå från fredsfoten.
Garnizonen i Stockholm kan under fred icke erfordras.
Flottan erbjuder en lika besparing och ändamålsenligare
organisation, hlott man öfvertygar sig om onödigheten af
sådane stora ohanterliga skepp, som icke passa för våra
farvatten. Som likväl man bör afse, att en del af det vi e-
ga, bör begagnas, under det vi tillegna oss det bättre, vill
jag beräkna på följande sätt (ty, jag är af dem som anse
Sverige och Norige böra ega en flotta äfven af större far-
tyg, så stor att våra grannar icke med mindre eskadrar
kunna våga sig till våra kuster) Sex a sju de bästa af vå-
ra linieskepp, med fyra svåra fregatter, böra underhållas,
och nybyggnadsplanen bör upptaga 10 å 12 stycken späll-
seglande 60 kanoners fregatter, såsom vår blifvande huf-
vudflotta.
Hela flottan bör indelas i tre afdelningar: 1:0 I sjön, till
hvars utredning härifrån och bemanning fredsfoten bör va-
ra lämpad; 2:0 I decker och skjul, samt 3:o färdig mate-
riel och bestyckning, efter hvars utredning och bemanning
krigsfoten bör beräknas,
1:sta klassen: bör ungefär utgöras af
En 60 kanons fregatt;
Två lätta fregatter;
Fyra korvetter eller briggar;
Åtta däckade kanonslupar eller heldre lätta fartyg, i
likhet med Engelska kustkuttrarne;
Tjugufyra kanon- och mörsareslupar
Några transportfartyg och chefskepp m. m.
Dessa fartyg borde användas dels att göra vår flagga känd
i aflägsnare haf, under det att en större öfning vanns för
befälet, dels att öfva sjöbeväring och den del af båtsmans-
hållet, som behöfde bibehållas. — Jag anser, att med exer-
cicer å roddfartyg blott bör åsyftas det lägre befälets öf-
ning, men ej manskapets; ty ro lära snart alla; höger och
vetister m. m. kan läras på mindre kostsamt sätt; och jag
tror således, att den mest sjövana skärgårdarnes sjöberäring
bör öfvas på seglande fartyg, samt att den mindre sjövanda
sjöbeväringen på kusterna bör öfvas i artilleri- och infan-
teri exercis. Det befäl, som utgår på årliga öfningar, må-
ste visserligen lönas väl under den tiden; och det
uu brukliga aflöningssättet vid flottan — till princi-
pen bibehållas; men under öfning bör likväl äfven
flottans yngre oflicerare bestrida under-oflicersbefattnin-
gar ow bord, blott med aflöning derefter, på det att en
stor del af befälet kan öfvas på samma gång. Jag antager,
att den fredsfot som borde finnas, och hvari naturligtvis