afgifter först bör vara verkställd? Nej. Men så län-
ge någonting ditåt ej kan visas vara gällande här-
stäes, så länge lärer anförandets Författare, äfven
i denna omständighet, ha sanningen på sin sida.
Redaktionen har trott att anförandets författare fram-
tagit vapen mot sig sjelf då han påstått att om ull-
garn, elter såkalladt ktädmakargarn skulle få förtullas,
så skulle ingen klädesfabrikant längre sysselsätta sig med
den tidsödande och omsorgsfulla mödan att af ull produ-
cera garn; helst den dyrbaraste delen af de kostsamma
maschinerierna för klädesfabrikationen då kunde undva-
as; och Redaktionen har såsem alldeles öfverflödig för-
zlarat den patriotiska oro som bånfulit tillagts anföran-
dets författare, för det att denne, heltenkelt och i samman-
bang med det nyss anförda om uillgarnsinförseln, yttrat,
att schäferierna skuile ruineras, då ingen ull mera be-
höfdes för yllefabrikationen.:
Äfsen detta torde påkalla en upplysning, för att ej förvilla.
Redaktionen hestrider icke hvad anförandets; författare
sagt om ullspinneriernas försvinnande, i fall ullgarn finge
införas utifrån: 5), och hvad sålunda är medgifvet, behöf-
de väl ej bevisas; men, för att låta äfven den härmed min
dre bekaate läsaren iose, alt spinnerierna icke kunde bestå, i
fall ullen finge införas utifrån spunnen, torde böra näm-
nas, att de till ullspinningen börande operationer, såsom
sortering, tvättning, fargning, dubbel torkning och vulf-
mng, p!ysniog, plockning, inoljniog, skrubbling, kardning,
för- och finspånad samt baspling, fordra dets särskilda
dyrbara apparater ech mascbinerier, dels särskilt tillärda
arbetare, och dessutom ett utrymme, nära lika stort med
det, som den återstående delen af yllefabrikationen erfor-
drar; och det vore ganska gifvet, att, om garret införes
färdigt utifrån, så vore det en ren förlust för yllefabri-
kanterne, att längre bibebåila sina ullberednings cch ull-
spinningsanstalte:, hvilka alltså ofelbart komme att ned-
läggas 6). !
Men nedläggandet af ullspinnerierna i landet har anfö-
randets författare vidare påstått skulle ruinera Schäferier-
na. Beviset för detta påstående är ej svårt. Schäferierna
sälja nu sin ufl inom landet, omedelbart till yllefabrikan-
terna, som sjelfve låta bereda och spinna den; och om äf-
ven en del ull ännu köpes ntrikes ifrån, så blir den lik-
väl äfven beredd och spunnen härstädes. Låt deremot de
irhemska spinnerierna försvinna såsom öfverflödiga : så
blir ingen ull mera för fabrikanternas behkof spunnen in.
nom landet, hvarken inhemsk eller utlänsk; fabrikerna
hemta då deras ullförråd, färdigt i garn utifrån; och, om
Svensk ull sedermera skall ingå i Svensk fabriksväfnad, så
måste äfven den vara spunnen utrikes, emedan spinniogen
här, i saknad af spinnerier, icke mera kan verkställas.
Såsom ull i sitt ospunna skick; skulle alltså de Sver-
ska Schäferiernas hufvudvara, genast kozama att sakna all
inhemsk afsättning. Dem återstode blott att sälja utom-
lands, det vill säga att täfla med de utlänska Schäferierna
på dessas egna ullmarknader. Men det hemstälies till hvar
och en, som äger någon kännedom om den utländska och
inhemska ullproduktionens relativa omfång och beskaffen-
het, i bvad mån våra nyss grundlagde Schbäferier skulle
förmå att låta sin vara, belastad med utländsk importtull
och med frakt och assuranc: m. m. — ingå i täflan med
produkten från de, icke sålunda belastade, utländska Schä-
ferierna, hvilka genom mångåriga ansträngningar upp-
bragts till den måhända högsta möjliga fulländning, och
hvilka, så väl i afseende på qvantitet som qvalitet bos va-
ran, kunna när som belst motsvara hvarje efterfrågan. Re-
sultatet af ett sådant försök kan ej vara tvifvel underkastadt.
I trots af de förvånande framsteg, som ullkulturen gjort
härstädes under några få år, skulle våra unga Schäferier
ohjelpligt gå under, om de sålunda saknade afsätltning in-
rikes och voro tvungna att söka den utrikes; då deremot,
om den äger förhoppning att ostördt förkofra sig, den må-
ste för landet blifva af en cberäknelig förmån, och hvarpå
man bland annat blott behöfrver åberopa den Preussiska
ullkulturens exempel.
Enligt J. T. Nathhorsts Handbok i ullkännedom och
fårskötsel pag. 105. Ullproduktionen tilltog nu i Preus-
sen, med den förvånande hastighet, att detta land, som nå-
gra år förut icke exporterade ett enda Skålp. ull, sutförde
deraf redan år 1819 cirka 5 1-2 millioner 8. Detta visar
vigten af deona näringsgren, som äfven hos oss lofvar sto-
ra resultater, om den vinner stöd i land-ts författningar.
Enligt C. W. Ferbers Neue Beiträge zur Kenntniss des
gewerbuchen und kommerciellen Zustandes der Preussi-
schen Monarchie, Berlin 1832. Pag. 95, frambragte Preus-
siska Schäferierne år . 1831, 235,032 certuer ull, värde
19,033,398 Preuss. Toaler, eller cirka 34,500,000 Rdr.
E Insändaren har nu uppfyllt Redaktionens uppmaning ech
derjemte sn pligt emot författaren till anförandet. :Lä-
saren är i tillfälle att sjelf bedömma hvem det är, som ta-
lat i vädret, hvem det är, som gjort fullkomligt osanna
uppgifter. Anförandets författare, eller motståndarne i Af-
toobladet. Ios. förutser väl att dessa senare, detta oak-
tadt, behålla sista ordet; och annat vore underligt, då bla-
det naturligtvis, disponeras efter Red. eget godtycke; men
ban lemnar denna fördel obestridt, och ämnar ej vidare
ivlåta sig ax någon diskussion.
Red:s anmärkningar vid ofvanstående.
1) Denna besynnerliga tillvitelse var för Red. gan-
ska oförmodad. Eit noggrannt genomläsande af
våra anmärkniogar i N:ris 272 och 273 skall
dock visa, att om den ifrågavarande förfaltarens
person der icke förekommer något enda annat
utryck, än uti N:ris 272, 3 sidan I spalten att
ban — är en bland dem som med serdeles för-
tjenst vinnlagt sig om utbildningen af det yrk
Ka st Fa . s- ee ee .