af 3 sk. införseltull, fabrikanten komme att betala 6 sk.,
oberäknadt konvojafgift, tolag och fattigvårdsafgift.
De olika åsigter, som inom Utskuttet brotta:s emot hvar-
andra, i fråga om tullbestammelsen för spanmålsinförsel,
bevisa nogsamt, huru dunkla begreppen ännu äro om rätta
medlet att befrämja en hitintills aldrig verklig spanmåls-
handel inom ett land, som har jordbruket till modernäring
och hvarest knappt någon annan vara, äfven den onaturli-
gaste för handelsspekulation, är blottställd för sådana fluk-
tuationer i pris, som just landets hufvudsakligaste produkt.
Utan anspråk på ofelbarhet i omdömet öfver detta änuu
oupplösta problem, förblifver jag dock vid den tanken, att
Pull-Kommittetens förslag till tullbestämmelse å spanmål
och de dermed förenade vilkor utgöra första steget till ett
bättre system, som, orubbligt följdt, för framtiden skall
förena allas intressen. Jag har icke deltagit uti förslaget
att öka införseltullen å vivo. Nuvarande tullen, 24 sk. per
kanna på fat och ; Rdr för det som införes på buteljer,
utgör redan vid många tillfällen varans fulla värde och
någon gång mera. Ingen lärer kunna bestrida, att via iall-
mänict är en öfv-rflödsvara och således bör draga ena hög
tull, men att uppdrifva der ända derhäc, att, blott genom
insmygande af ett enda fat vin om 120 kannor, en vinst
af öfver go Rdr bko kan uppnsås, anser jag leda till en för
stor frestelse och kuuna rubba nuvarande goda förhållande,
att denna öfverflödsartikel i senare tider gifvit Staten en
årlig inkomst i medelta! af öfver 60,000 Rdr.— Till rättelse
vid Författningen om helsidenväfnader hade Tull-Kommit-
ten föreslagit en sådan redaktion:
Taft, kypert eller leyantin och satin eller sidensarge,
vare sig enfärgadt eller genom elika färgadt silke, men ej
genom väfnadssättet, skiftande, rutigt eller randigt.
Alla andra slag, såväl släta som genom väfnadssättet o-
lika färgadt silke, tryckning, pressning eller vattring faco-
nerade.
Anledningen dertill var, alt den ru gällande redaktion, oan-
sedt den förklaring deröfver, som K, M. genom nådigt Bref
den 20 Juni 1831 meddelat, vid efterlefnaden mMmött stora
svårigheter, då fråga uppstått om hvilka slag af så beskaf-
bl
fade väfnader borde till ena eller andra klassen hänföras
och således vara till införsel förbudna eller tillåtna, e-
medan skillnaden berodde på bedömande, huruvida tyget
vore väfdt på enkel eller annan stol, hvartill fordrades cen
specielare kännedom om sjelfva tillverkningssättet, än som
kunde begäras af de trafikerande eller verkställande. : Ge-
nom votering inom Utskottet, har deu af Tull-Komiteen
föreslagne redaktion, ehuru uppgjord med biträde af sak-
kunnige fast owmtresserade personer blifvit förkastad och
den gamla bibehållen. I ovisshet, huruvida Kongl. Maj:t
i nåder godkänner förslaget om tillåten införsel af alla slags
väfnader, i hvilken händelse redaktions-tvisten förfaller,
förnyar jag mitt yrkande, att den af Tull-Komiteen före-
slagne redaktion må antagas såsom verkställbar vid urskil-
jandet af hvilka slags sidenväfnader må vara förbudne el-
ler tilllitne till införsel, i synnerhet som Tull-Komiteen
dermed förenat förbindelse för Kongl. General-Tullstyrel-
sen, att meddela alla Tullkamrar profver på de serskilda
slag af sidentyg, som må hänföras till ena eller andra klas-
sen af de tvänne som Kommiteens förslag upptager.
I allmänhet har jag ansett den skyddstull som inhemska
industrien må kunna påräkna, i intet fall böra upptagas till
högre än 20 å 25 proeent och således ej delat Utskottets tan-
ka, att 33 1-3 till och med 50 proc. af vyarors värde böra
ifrågakomma, men jag har i detta som många andra fall
förlitat mig till en vis Regerings omsorg, att, med den rätt
grundlagen lemnar, efter sig företeende omständigheter
härutinnan kunna så småningom jemkaemellan de mång-
falldiga intressen, som framställt sig, men hvilka dock al-
Ja måste vika för hvad allmänt vål kan fordra. -
Om jag, i frågan om nödig försigtighet att icke, ge-
nom för hastig eller för betydlig tillökning uti tullafgif-
terna, allt för nycket reta vinningslystnaten att fortsätta
eller ytterligare utveckla hågen för och konstgreppen vid
tullförsnillning gått för långt, må min ursäkt ligga utier-
känvanodet, att jag icke an er tullbevskningen ensamt, den
må nu vara så utsträckt och kostsam som möjligt, kunna
åstadkomma allt hvad man i dennpa väg må tiiåta sig ön-
ska, och att erfarevheteuv hittills n gsamt visat, att på en
och samma tid tullförsnillaren blifvit rik och staten fat-
tig.
VTRAPPPTD TIO NIVALA AMSTRAD TI TETI FIRE BE VNTY CAT UMAR