viste Hr S. till Tumba pappersbruk, hvars förvalt-
ning troligen var den dyraste i landet.
Hr ROSENBLAD understödde deremot Banko-
U:skottets mening, icke för den troliga vinsten,
hvilken han fruktade skulle uteblifva, utan på det
Banken måtte komma i tillfälle, att så mycket
lättare kontroilera myntets haltighet. För när-
varande ägde myntverket ett ringa anslag, och
det vore att befara, att detta kunde föranleda till
använd-nde af ett större remedium än som egent-
ligen borde vara, och hvarigenom realisat onen, i
stället att vara efter 128 st. , kunde blifva efter
130 eller 131.
Denna mening bestriddes af flere talare af eljest
temligen motsatta åsigter , såsom Hrr Dalman och
Stuart, Frih. Cederström och H. Ex. Grefve Wet-
terstedt, hvilzen trodde, atti fall man kunde sup-
porera, att någondera Statsmakten skulle vilja för-
falska myntet, och man lika litt kunde derför
misstänka Ständerne som Regeringen, så vore detta
vida lättare, då Ständerne sjelfva omedelbarligen
esörjde myntningen, än nu, då, i fall Styrelsen
gjorde förfalskningen, den genast kunde kontrolleras
af Ständerna genom deras Fullmäktige i Banken.
Hr ROSENBLAD reserverade sig emot missför-
ståodet af hans ord, att han skuile velat beskylla
Regeringen för någon myntförfalskning. Han hade
endast menat hvad man kallade remedium o. s. v.
Betänkandet afslogs.
ABBR ARDEN TDP HIMLEN DLP EAA KÖR N NP IE DEG RAS SIAT VIIBER UD TE Båge
NR — !