viste Hr S. till Tumba pappersbruk, hvars förvaltning troligen var den dyraste i landet. Hr ROSENBLAD understödde deremot BankoU:skottets mening, icke för den troliga vinsten, hvilken han fruktade skulle uteblifva, utan på det Banken måtte komma i tillfälle, att så mycket lättare kontroilera myntets haltighet. För närvarande ägde myntverket ett ringa anslag, och det vore att befara, att detta kunde föranleda till använd-nde af ett större remedium än som egentligen borde vara, och hvarigenom realisat onen, i stället att vara efter 128 st. , kunde blifva efter 130 eller 131. Denna mening bestriddes af flere talare af eljest temligen motsatta åsigter , såsom Hrr Dalman och Stuart, Frih. Cederström och H. Ex. Grefve Wetterstedt, hvilzen trodde, atti fall man kunde supporera, att någondera Statsmakten skulle vilja förfalska myntet, och man lika litt kunde derför misstänka Ständerne som Regeringen, så vore detta vida lättare, då Ständerne sjelfva omedelbarligen esörjde myntningen, än nu, då, i fall Styrelsen gjorde förfalskningen, den genast kunde kontrolleras af Ständerna genom deras Fullmäktige i Banken. Hr ROSENBLAD reserverade sig emot missförståodet af hans ord, att han skuile velat beskylla Regeringen för någon myntförfalskning. Han hade endast menat hvad man kallade remedium o. s. v. Betänkandet afslogs. ABBR ARDEN TDP HIMLEN DLP EAA KÖR N NP IE DEG RAS SIAT VIIBER UD TE Båge NR — !