BMA SAPE dk vet
REESDAGSUNDERRÄTIELSER.
Ridderskapet och Adelns Plenum den 11 Dec.
-; Allt det intressanta man väntat sig af detta ple-
num uteblef till största delen, emedän både Kon-
stitutious- Utskottets memorial om juryn och in-
dragniogsmakten, Lag-Utskottets om förändringen af
5 kap. missgerniogsbalken, och Bevillnings-Utskot-
tets om stora sjö-tullen, begärdes på bordet.) Ple-
num upptogs således endast med handläggning af
andra, mindre vigtiga betänkanden, hvaraf likväl
ett par föranledde någon debatt. Det ena af dem
var Konstitutions-Utskottets memorial till Borgare-
Ståndet, i anledning af ett tillägg i 28 S. R. F.,
hvilket Bo:gare-Ståndet afslagit, men de ötriga Stån-
den bifallit. Förstnämnde Stånd inbjöds nu, att
förena sig med de öfriga. Åtskilliga ledamöter höl-
lo före, att detta ej var rätta proceduren, utan att
Utsko tet bort föreslå voterings-proposition till
sammanjemknicg af de olika meningarne, i händelse
Borgare- Ståndet ej ville frånträda sin tanka.
Ett yttrande af Frih. BOIJE om dena revolutio-
nära Riksdagen, hvarmed Frih. förstod dea närva-
rande, föranledde det svar af Hr HJÄRNE, att man
snarare kunde beskylla Konstitutions-Utskotviet för
att söka revolutionera Ständerna.
Något mera fart åt diskussionen gafs likväl af
Frib. CEDERSTUÖMS hypotes, att Konstitutions-
Utskottet var o:ganiseradt till en statsmakt, obero-
ende af både Ständer och Styrelse, samt att, då
Borgare- Ståndet ej gjort någon anmärkning vid fö:-
slaget, utan helt och hållt förkastat det, såsant
icke kunde gifva anledning till någon jemknings-
proposilion.
Herr STUART svarade härtill, att han ej kände
någon annas statsm.kt, än Konung och Ständer,
att när Utskottet öfrverskred lagen, satte det sg
också sjelf utom ligen; att Ständernas rättighet att
förändra Konstitutions-Utskottets betänkanden al-
drig blifvit bestridd, förr än vid denna Riksdag,
hvarjemte talaren öfverlemnade åt samtid och ef-
terverld, att bedöma det nu varande Konstitutions-
Utskottets förhållande.
Frib. BOIJE understödde Frib, Cederström med
den erinran, att memorialet endast var staldt till
) I aovledvivg af dessa bordläggningar föres man
till frågan: hvad afsigten med en sådan begäran
egentiigen är? Enligt lagstiftarens menivg måste
rätti.heten, att suspendera en frågas afgörande
vara, gifven på det att, när betänkandet icke förut
är tillväckligen känd af ledamöterne, desamma
måtte få tillfälle, att derom taga närmare kun-
skap, och hinna stadga sitt omdöme, innan de
besluta. Af sådavt skal begärde i detta plenum
Hrr Dalman och Hjärne ett par betänkanden på
bordet, emedan de ännu ej voro utdela inom
Stånde:, och således ej kända af alla. Men då
t. ex. Hr Strussenfelt, som sjelf sutit i Lag-Ut-
skoitet och der afgifvit en vidlyftig 1eservation
emot Utskottets förslag, som följaktligen battre
än någon annan kände det, icke destominrdre be-
gärde det på bordet, så frågar man hvad mo-
tivet för denna nya tidsutdrägt möjligen kan
vara? Hr Strussenfelt hade äfven äran, att till
nästa plenum uppskjuta afgörandet af betänkan-
det om Juryn och Indragningsmakten, hvilket se-
nare likväl var nära alt misslyckas, emedan det
dröjde länge innan någon förenade sin röst med
hans, till dess slutligen Hr v. Hartmansdorff, om
vi rätt minnas, förenade sig med honom.
