digtvis besväras, skall följden deraf blifva, att detta skall på produktionsorten stiga i pris, att fabrikatet således äfven skall blifva dyrare, att det följaktligen, infört här, jemväl skall blifva det, och att på detta sätt ingenting är för framtiden att hoppas af ett bättre pris på det utländska lädret, man må bibehålla, förminska eller till och med afskaffa tullen. Men, frågar man, hvad stulle väl följden blifva, om detta senare vidtoges? Den är lätt förklarad. Till följe af handelstrakten med Ryssland, kan det Finska och öfver Finland gående Ryska lägret, införas för en ringare afgift än acnati utländskt lider. I öfverensstämmelse med samma ekonomiska grundsats, att försvåra råämnets och fynna fah ikatets införsel, kan get ofvannämda dåliga och illa beredda lädret, här försåljas till godt pris, och skulle, om tullafgiften helt och hållet borttoges, komma att öfversvämma landet. Det är möjligt, ehwu icke alidele; säkert, att förbrukarena då skulle kunna få sina skoarbeteo för några skilling bättre köp; men det är ganska visst, att de i sjelfva verket, genom varans usla beskaffenhet, skulle få betala den dyrare, Det är troligen detta resultat som Skomakaren eftersträfvar, men är det också det, som den stora allmänheten bör eftersträfva? Man har hört sägas, ehuru man naturligtvis ingevting kan påstå med visshet, att de finnas bland hans embetsbröder, som af alla garfvarenas varor icke köpa någon med större begärlighet än de misslyckade, emedan de fås för bättre pris. Om så är, skulle man kunna tro honom vara en af deras antal. Att derföre, som han gör, påstå det Skomakare äro fän, torde emeilertid vara origtigt; rältare torde det vara att säga, att de, som köpa det dåliga lädret, påstå att något bättre ej finnes, låta dyrt betala sig för det sålunda dåliga skoarbetet, och derföre skjuta skulden på Garivaren, äro stuckliga spekulanter. Hvad den publicistiska Skomakaren ordar om Tegelviksfabriken, är såsom han sjelf säger , af ingen betydelse.? Att den, som han försäkrar, har giort någut , är ganska troligt; men om detta något är af någon nytta för den Svenska läderberedningen i allmänhet, torde vara svårare att afgöra, om man icke vill räkna det, att dess tillserkningar äro något dyrare, ån de öfriga garfveriernas, Ingen lärer neka att detta är åtminstone något. Föröfrigt har man sig icke bekant, att den förfärdigar bättre varor, eller använder nyare och bättre metoder, än de redan existerande. Resultatet af det ofvan anförda är, att den Svenska läderfabrikationen ingenting har att frukta af tällan med utlinniogen ). Redan för många år tillbaka har S-enskt läder utförts och blifvit såld med fördel i sjelfva England, och blott exportpremiernes indragning föranledde denna handels upphörande. Detta faktum, som kan med officiella dokumenter bestyrkas, torde visa ait det Svenska lädret icke är så förkastligt, som man velat påstå, och att allmänheten icke skulle hafva giltiga shäl till klagan, om hon alltid försågs med skodon af den goda tillverkningen. — Ett sådant skäl skulle hon likväl få, om tuilafgiftens fullkomliga försvionande ännu mer lättade utvägen att förse henne med ett dåligt Finskt eller Ryskt läder, hvars usla beskaffenhet man skrifver på den Svenska tillverkarens räkning. Det är då icke hvarken hans eller tulltaxans fel, om här, såsom Skomakaren säger, klagas öfver dyra och däliga skodon, och ehuru deras förbättring är garanterad med en visserligen ganska vigtig borgen, Skomaiarens hufvud, är det likväl att befara, alt det, i fall tullen på lädret blefve ännu lägre, skulle komma att stå lika illa till, både med den garanterade artikeln och med den i vad hållna. ) Så mycket bättre, och så mycket mindre böra garfverierna då frukta för en liten nedsättning i importtulien. Red. anm. Anhålles att följande artikel måtte blifva uti Tidningen Aftonbladet införd. (Insändt.) Sedan Postoch Inrikestidningen numera erhållit ny mundering med thy åtföljande distinktion, hafva vederbö