digtvis besväras, skall följden deraf blifva, att detta
skall på produktionsorten stiga i pris, att fabrikatet
således äfven skall blifva dyrare, att det följaktligen,
infört här, jemväl skall blifva det, och att på detta
sätt ingenting är för framtiden att hoppas af ett bättre
pris på det utländska lädret, man må bibehålla,
förminska eller till och med afskaffa tullen. Men,
frågar man, hvad stulle väl följden blifva, om detta
senare vidtoges? Den är lätt förklarad. Till följe
af handelstrakten med Ryssland, kan det Finska och
öfver Finland gående Ryska lägret, införas för en
ringare afgift än acnati utländskt lider. I öfverens-
stämmelse med samma ekonomiska grundsats, att
försvåra råämnets och fynna fah ikatets införsel,
kan get ofvannämda dåliga och illa beredda lädret,
här försåljas till godt pris, och skulle, om tullaf-
giften helt och hållet borttoges, komma att öfver-
svämma landet. Det är möjligt, ehwu icke alide-
le; säkert, att förbrukarena då skulle kunna få sina
skoarbeteo för några skilling bättre köp; men det
är ganska visst, att de i sjelfva verket, genom va-
rans usla beskaffenhet, skulle få betala den dyrare,
Det är troligen detta resultat som Skomakaren ef-
tersträfvar, men är det också det, som den stora
allmänheten bör eftersträfva? Man har hört sägas,
ehuru man naturligtvis ingevting kan påstå med
visshet, att de finnas bland hans embetsbröder,
som af alla garfvarenas varor icke köpa någon med
större begärlighet än de misslyckade, emedan de
fås för bättre pris. Om så är, skulle man kunna
tro honom vara en af deras antal. Att derföre, som
han gör, påstå det Skomakare äro fän, torde
emeilertid vara origtigt; rältare torde det vara att
säga, att de, som köpa det dåliga lädret, påstå att
något bättre ej finnes, låta dyrt betala sig för det
sålunda dåliga skoarbetet, och derföre skjuta skul-
den på Garivaren, äro stuckliga spekulanter.
Hvad den publicistiska Skomakaren ordar om Te-
gelviksfabriken, är såsom han sjelf säger , af ingen
betydelse.? Att den, som han försäkrar, har giort
någut , är ganska troligt; men om detta något är
af någon nytta för den Svenska läderberedningen i
allmänhet, torde vara svårare att afgöra, om man
icke vill räkna det, att dess tillserkningar äro nå-
got dyrare, ån de öfriga garfveriernas, Ingen lärer
neka att detta är åtminstone något. Föröfrigt har
man sig icke bekant, att den förfärdigar bättre va-
ror, eller använder nyare och bättre metoder, än
de redan existerande.
Resultatet af det ofvan anförda är, att den Sven-
ska läderfabrikationen ingenting har att frukta af
tällan med utlinniogen ). Redan för många år
tillbaka har S-enskt läder utförts och blifvit såld
med fördel i sjelfva England, och blott exportpre-
miernes indragning föranledde denna handels upp-
hörande. Detta faktum, som kan med officiella do-
kumenter bestyrkas, torde visa ait det Svenska lädret
icke är så förkastligt, som man velat påstå, och att
allmänheten icke skulle hafva giltiga shäl till kla-
gan, om hon alltid försågs med skodon af den goda
tillverkningen. — Ett sådant skäl skulle hon likväl
få, om tuilafgiftens fullkomliga försvionande ännu
mer lättade utvägen att förse henne med ett dåligt
Finskt eller Ryskt läder, hvars usla beskaffenhet
man skrifver på den Svenska tillverkarens räkning.
Det är då icke hvarken hans eller tulltaxans fel,
om här, såsom Skomakaren säger, klagas öfver dy-
ra och däliga skodon, och ehuru deras förbättring
är garanterad med en visserligen ganska vigtig bor-
gen, Skomaiarens hufvud, är det likväl att be-
fara, alt det, i fall tullen på lädret blefve ännu
lägre, skulle komma att stå lika illa till, både med
den garanterade artikeln och med den i vad hållna.
) Så mycket bättre, och så mycket mindre böra
garfverierna då frukta för en liten nedsättning i
importtulien. Red. anm.
Anhålles att följande artikel måtte blifva uti
Tidningen Aftonbladet införd.
(Insändt.)
Sedan Post- och Inrikestidningen numera erhållit ny
mundering med thy åtföljande distinktion, hafva vederbö-