BR Svar till Skomakaren i N:o 283 af Aftonbladet. (Insändt.) En Insändare i Aftonbladet N:o 283, undertecknad Skomakare, har deri meddelat Allmänheten en liten diatrib, rigtad emot den Svenska -läderberedningen, hv:lken han påstår vara gynnad af en hög skyddstull af 40 procent på varan, samt till försvar för sina Embetsbröder, hvilka försäkras ej kunna tillverka några goda skoarbeten, när intet godt läder finnes. En liten upplysning om verkliga förhållandet torde således icke vara utan intresse för de många Läsare, som hvarken tillverka sko eller lader, men com dagligen beböfva sådane. Det bästa läder försäljes här till 4o å 44 skill. E:ko . Nu är tullen derå 8 sk. B:ko t, således icke 40 procent, som Insändaren säger , utan 18 högst 20 ). Häraf torde det synas huru sanningsfull hans uppgift är, likasom påståendet, att denna vara omöjligen kan insmuglas. Man lemnar åt hyar och en, med förhållandet litet mera bekant, att afgöra, om icke varor af äfven större volum, stundom ivpraktiseras, och om det är så alldeles omöjlist, att göra det med läder, hvilket hörer till den för tullförsnillning gynnsamma artikeln Skeppsbehof. Men denna tuiiaf 8 sk. B:ko på H, månne den serkligen är en större inkomst för Staten, än den hon uppbär af de inhemske näringsidkarne, som nu bereda ladret? Och om den förminskades eller rent af borttoges, mårne detta skulle blifva någon vinst för konsumenterne? Det är en fråga, som förtjenar undersökas, Med England har den Svenska läderberedaren allsicke att frukta någon täflan. Det Engelska såltädret skulle ej här kunna försäljas under aldra minst 23 R:dr R:gs K, och troligen inkommer ingenting deraf. Tullen gör således föga eller ingen skillnad i anseende till dess försäljning. Det Portugisiska lidret är af oveklig god beskaffenhet, en följd af de ypperliga råämven, som tillverkningsorten furnerar. Sådant inkommer nu, och ssljes vill 44 sk. B:ko 4. Om man nu känner, att, äfven i fall det användes till sålor, kostar rudimaterien af besta slag till ett par stöflor och galoscher Skomakaren på sin böjd 10 R:dr R:gs, när han dertere tager 20 R:dr och följaktligen har 10 procent af varans värde för sitt arbete — ty de ringa materialierne af träd och beck torde knappt böra tagas med i beräkning — inser hvar och en, ej blott att han har sitt arbete temligen väl betalt, utan ezfven, att tullen icke betydligen ökar priset på hans materiel, och att, om den borttoges, skulle hans kunder icke göra någon särdeles stor vinst i afseende på priset. I anseende till godheten skulle de göra alldeles ingen, ty det Engelska lädret skulle i 2lla fall antingen ej begagnas eller göra tillverkningen vida dyrare, och det Portugisiska hindras Skomakaren ej ifrån att nu redan nyttja. Nu är det sant, att SydAmerikanskt läder införes här och säljes förtullsdt för 1 R:dr R:gs, således, utom tullen, till icke högre pris, än den råa huden, hvilkea här kostar 36 sk. R:gs, Detta läder är likväl illa beredt och föga begärligt. Denna besynnerliga företeelse lärer hafva sin grund 1 den höga tul:afgiften på den utgående råa varan , och den ringa tullen på den s. k, förädlade, ewt förhållande, som lärer vara lika i Portugal. Man vill här icke bedöma densa stats-ekonomiska princip, som förringar priset på råämnet, och tvingar landet att på förädlivgen bortkasta en arbetskraft, som nyttigare kunde användas; men visst är, att om andra och sundare lagstiftningsgrundsatser der en gång komma att göra sig gällande, om således utförseln af råämnet icke mer onörn ) Härvid bör observeras, att Ins. tagit det bär gängse priset till beräkningsgrund, icke inköpspriset, då ett annat förhållande. närmare den