Åtta dazar efter min audiens hos den Kongliga
familjen, afseglede min hvgelige kusin medsina Ne-
ger och sin svarta fru till Martinique, emedan hon,
oiktact hennes kära hälft alldeles icke visade någor
håg för detta bevis af äkta ömhet, en gång fått i
sitt hufvud att åtfölja honom. Alldrig skall jag för-
gäta denne uslings ord, som han hviskade till mig i
ögonblicket före sin afresa: Om denna svarta
klots, sade han och pekade på sn hustru, icke blir
väl betald i St Pierre, så skal svärfar få lösa dug-
tigt på pusgen, det svarar jag för, om han vill
rädda doxter sin ur mina klor.? — De begge ma-
karne ste20 ombord, rikt begåfvade af den ömme
fadren, och åtföljda af hans välsignelser.
Sju eller åtta månader derefter, då jag nästan
redan förgätit denna händelse, roade jag mig en
Söndags:fton i S. Pierre på Martin que, att be-
trakta bhucu slafvarne vid fackelsken utförde sina
fantistiska dansar Ibland koryfderne i denna natt-
liga scen trodde jag mig igenkänna prinsessan Ziza
sjelf. Hennes anskri, då hon blef miz varse, bevi-
ste mer är tillrbckligt, att jag icke bedragit mig,
och att Ädet i sjelfva verket återfört i min väb
sin höga kusin. Hade vi träffats 1 hennes fars ri-
ke, så had- hos utan vidare omständigheter fallit
reig om hal-en; mena på Martinique föll hon i säl-
let ull mina fötter, och uttryckte sin glädje at: så
oförmodadt återee mig.
Hvad gör du här?? frågade jag henne på
det språk, som jag förmodade hon nu måste haf-
va lärt. Jag är i tjenst hos min förra mans hu-
stru, svarade hon på dålig Kreolska, och det för-
böll sig versligen så; den stackars Zaza hade fri-
villigt beslwat att stanna qvar på Marinique, så-
som tjenarinna has min skandlige kusins hustru,
Jag frågade henne hvarför hon icke återvändt
till sitt fädernesland, och fick det naiva svaret, att
då hon funnit att hennes man redan förut var gift,
så föl! af sig sjelf, att den första hustrun, så län-
ge hon lefde, hade uteslutande anspråk på deras
mans kärlek, och derföre hade hon, såsom hans an-
dra hustru, beslu!at att stanna qvar tilldess hen-
nes med äflarinnas död berättigade henne att in-
träda i h ones rättigheter.
Jag var nog oförsig!ig att besvara den stackars
Negrionans meddelande genom ett gapskratt, och
att säga henne rent ut, att hon aldrig skulle kom -
ma i besittning af den arfföljd hvarom hoa dröm-
de, och som hon med så mycket tålamod och en-
fald förväntade.
Zaza hide uppmärksamt lyssnat till mitt tal, stod
ett par minuter i djupa tanka;, tryckte deref:er
konvulsivokt min hud, och blandade sig åter, lik-
som ingeat:rg förefallit, bland de dansavde. Mor-
gonen derpå fann men den olyckliga liflös i sin
hydda; den stackars qvinaan hade af förtviflan ta-
git gift.