Åtta dazar efter min audiens hos den Kongliga familjen, afseglede min hvgelige kusin medsina Neger och sin svarta fru till Martinique, emedan hon, oiktact hennes kära hälft alldeles icke visade någor håg för detta bevis af äkta ömhet, en gång fått i sitt hufvud att åtfölja honom. Alldrig skall jag förgäta denne uslings ord, som han hviskade till mig i ögonblicket före sin afresa: Om denna svarta klots, sade han och pekade på sn hustru, icke blir väl betald i St Pierre, så skal svärfar få lösa dugtigt på pusgen, det svarar jag för, om han vill rädda doxter sin ur mina klor.? — De begge makarne ste20 ombord, rikt begåfvade af den ömme fadren, och åtföljda af hans välsignelser. Sju eller åtta månader derefter, då jag nästan redan förgätit denna händelse, roade jag mig en Söndags:fton i S. Pierre på Martin que, att betrakta bhucu slafvarne vid fackelsken utförde sina fantistiska dansar Ibland koryfderne i denna nattliga scen trodde jag mig igenkänna prinsessan Ziza sjelf. Hennes anskri, då hon blef miz varse, beviste mer är tillrbckligt, att jag icke bedragit mig, och att Ädet i sjelfva verket återfört i min väb sin höga kusin. Hade vi träffats 1 hennes fars rike, så hadhos utan vidare omständigheter fallit reig om hal-en; mena på Martinique föll hon i sället ull mina fötter, och uttryckte sin glädje at: så oförmodadt återee mig. Hvad gör du här?? frågade jag henne på det språk, som jag förmodade hon nu måste hafva lärt. Jag är i tjenst hos min förra mans hustru, svarade hon på dålig Kreolska, och det förböll sig versligen så; den stackars Zaza hade frivilligt beslwat att stanna qvar på Marinique, såsom tjenarinna has min skandlige kusins hustru, Jag frågade henne hvarför hon icke återvändt till sitt fädernesland, och fick det naiva svaret, att då hon funnit att hennes man redan förut var gift, så föl! af sig sjelf, att den första hustrun, så länge hon lefde, hade uteslutande anspråk på deras mans kärlek, och derföre hade hon, såsom hans andra hustru, beslu!at att stanna qvar tilldess hennes med äflarinnas död berättigade henne att inträda i h ones rättigheter. Jag var nog oförsig!ig att besvara den stackars Negrionans meddelande genom ett gapskratt, och att säga henne rent ut, att hon aldrig skulle kom ma i besittning af den arfföljd hvarom hoa drömde, och som hon med så mycket tålamod och enfald förväntade. Zaza hide uppmärksamt lyssnat till mitt tal, stod ett par minuter i djupa tanka;, tryckte deref:er konvulsivokt min hud, och blandade sig åter, liksom ingeat:rg förefallit, bland de dansavde. Morgonen derpå fann men den olyckliga liflös i sin hydda; den stackars qvinaan hade af förtviflan tagit gift.