egentligen lärer förstås förräderi, uppror och myteri celler
sädane, hvilka gå ut på att direkte störa statens sjelfstän-
dighet, utan till de såkallade verbalinjurier. Det tredje
stlälet kan ej gälla for andra än de få, hvilka anse veder-
gällningsrätten utgöra straffrättens ändamål; men äfven
desse måste medgifva, att i vår Lag en mängd straff icke
äro beräknade på en sådan vedergällningsrätt, att den brotts-
lige skall lida ett ondt, lika det ban tillfogat eller velat
tillfoga en annan person. Öm t.ex någon afhuggit en fin-
ger på en annan, borde han, i följd af en sådan föreställ-
nirg, mista en af sina egna fingrar, och cj, såsom puär för-
hål:andet, slippa med lytes- och såramålbot. Dessutom tor-
de detta a:gument förlora all sin bevisande kraft, då man
eftersinnar, alt den monarkiska principen tyckes helt och
hållet hvila på den fiktion, att Regenten icke kan handla
b.ottsligt Någon bevisning af de honom personligen gjor-
da tillmälen kan ej komma i fråga, d-rföre att man anta-
ger, det de, såsom sanningslösa, icke kunna bevisas. I följd
häraf mäste alltså den, som lastar Konungen, vara i kate-
gori med den, hvilken emot en annan person framställt o-
grundade beskyllningar;
af Hr Holm: Ehuru Högloflige Lag-Utskottet icke kun-
nat tilistyrka bifall å Kongl Maj:ts Nådiga Proposition
om förändring at 5 Kap. 1 9 Missgerningsbalken, och den-
samma således ansetts böra förfalla, och eburu det skulle
synas, som de af Hr Friherre Boije och Hr Crusenstol-
pe inom Högloflige Ridderskapet och Adeln, i anledning af
samma Nådiga Proposition, väckte motioner, vid sådant
förhållande, icke borde till någon åtgärd föranleda, anser
jag mig likväl, med afseende å de i grundlagsenlig ordning
tulkomne motionernes vidsträckta syfte, vara till formen
oförhindrad, att meddela yttrande, om och huruvida någon
förändring i ofvanförmälte lagrum ru bör öga rum. Jag
förklarar således, att jag anser någon förändring för det
närvarande icke böra tillstyrkas och, jemte det jag följakt-
ligen reserverar mig emot Utskottets Betänkande, vill jag
uttala skälen till denna min åsigt.
I ett samhälle, der den monarkiskt konstitutionella sty-
relse-principen är antagen, och hvilken jag af innerligaste
ötvertygelse är tillgifven, måste det, för bibehållandet af
denna princip, vara af högsta vig!, att Majestätets helgd af
Lagen kraftigt upprätthålles, och alt söka hindra, det ic-
ke Konungens personlighet må i privatlifvets vanliga, ofta
obetydliga och småaktiga förhållanden nedryckas från den
höjd, der den icke blott för sin egen utan törnämligast för
det allmännas skuld är ställd. Aktning, förtroende och
tiillgifvenhet för Konungens öfver Lagen upphöjda person-
lighet, som här är i fråga, kunna icke sättas på spel utan
våda för det allmänna. Jag medger gerna, att dödsstraffet,
såsom påföljd af hvarje öfverträdelse af nu ifrågavarande
Lagbud, må synas hårdt och måhända någon gång kan blifva o-
tliämpligt, men jag tror ock, att den som i Konungens
Personlighet läderar samhället, förtjenar att hårdt straffas,
och att den, som har gjort sig skyld:g till detta brott, och
ej vill emottaga den nåd, som honom erbjudes af Konun-
gen, hvilken, upphöjd, såsom han måste anses vara, öfver
alla enskilda intressen och öfver passionens ingifvelser, bäst
är i tillfälle att bedöma i hvad grad hans med samhället
identifierade personlighet är läderad. och huru långt nåden
kan sträcka sig utan våda för samhället, må med rätta an-
ses hemfallen till detta straff, ty brottet och straffet måste
betraktas mera utur politiskt, än strängt juridisk synpunkt.
Utskottets förslag uppställer icke mindre än 10 särskilda
gradationer af straff å lasteligt tal emot Konungens person
och gerningar, nemligen från 2:ne ärs fästning till och med
dödsstraffet, och hvilken vidsträckt latitud lemnas icke så-
ledes Domaren vid bestraffoingen af ett brott, för hvilket
det, efter min öfvertygelse, är ganska svärt att uppställa
olika gradationer. Att lemna en fullständig definition på
Jasteligt tal anser jag nära nog omöjligt och dessutom full-
komligt öfverflödigt, ty hvar och en, som är begåfvad med
vanligt sundt förnuft, och förstår Svenska språket, vet och
begriper, hvad dermed mezas, och bör således kunna akta
sig att inträda på dess område; men bar han en gång med
fullt medvetande och således i straffbar afsigt gjort det,an-
ser jag honom, såsom jag betraktar frågan förnemligast ur
Politisk synpunkt, vara nära nog lita brottslig, ehvad be-
skaffenhet det lasteliga talet än må ega, emedan Majestä-
tets värdighet och helgd, efter mitt begrepp, äro till sin
ide odelbara, och kunde således icke litet eller mycket
kränkas och förelämpas. Dessutom bör i betraktande tagas,
att vår nu gällande Strafflag är stiftad med iakttagande af
conseqvence och enhet, hvadan den ock börjar med utsät-
tande af straff ä hädelse emot Gul och den antagna reli-
ligionen samt brott emot Staten och dess öfverhufvud, och
upptager derefter i en serie ansvar för öfverträdelse af
samhällsmenniskans förbind-lser. Att nu göra en så in-
gripande förändring i kedjan af straffbestämmelser, som
den föreslagne, skulle efter min öfvertygelse, komma att
föranleda till åtskilliga anomal.er cch inconseqvenser i Lagar-
nes tillämpning, innan det redan utarbetade Criminal-Lag-
förslaget varder i sin helhet granskadt och antaget, och hyil-
ket torde kunna skeå nästa Riksdag. Utur detta skäl har ock
närvarande Lag-Utskott varit sparsamt i tillstyrkande af för-
ändringar i Strafflagen, och vågar jag, under åberopande af
de skäl jag förut anfört och med fästadt afseende å beskaf-
fenheten af vära ännu ofullkomligt utbildade konstitutio-
nela sar hällsformer, hvarigenom den i Grundlagen med-
gifna fria yttranderätt öfver Regeringens beslut och åtgär-
der ej är till ful!o tryggad, tro, att den nu föreslagna Lag-
förändringen, som dessutom, efter mitt begrepp, snarare
skulle framkalla, än hämma politiska förbrytelser, kan, u-
tan våda för Majestätets helgd och utan kränkning af den
mildare anda, som i den Kriminela Lagstiftningen vill gö-
ra sig gällande, uppskjutas ytterligare 5 år, för att, om en
mera stadgad erfarenhet då påkallar densamma, ske samti-
digt med andra, måhända lika nödvändiga, Lagreformer;
af Hr HESSLE, som förklarat, att han avsåg Lag-Ut-
skottet icke hafva egt att, sedan det ej kunnat tillstyrka
bifali i helt tili Kongl. Maj:ts Nådiga proposition, på
grund af de innom Riddarhuset väckte motioner, på sätt
desamma äro uppstälde, gifva förslag till ändring af i S.
2 AR. ÅNiiecoerningc halkan Arnh ss acorvnorade sim caAladaa