egentligen lärer förstås förräderi, uppror och myteri celler sädane, hvilka gå ut på att direkte störa statens sjelfständighet, utan till de såkallade verbalinjurier. Det tredje stlälet kan ej gälla for andra än de få, hvilka anse vedergällningsrätten utgöra straffrättens ändamål; men äfven desse måste medgifva, att i vår Lag en mängd straff icke äro beräknade på en sådan vedergällningsrätt, att den brottslige skall lida ett ondt, lika det ban tillfogat eller velat tillfoga en annan person. Öm t.ex någon afhuggit en finger på en annan, borde han, i följd af en sådan föreställnirg, mista en af sina egna fingrar, och cj, såsom puär förhål:andet, slippa med lytesoch såramålbot. Dessutom torde detta a:gument förlora all sin bevisande kraft, då man eftersinnar, alt den monarkiska principen tyckes helt och hållet hvila på den fiktion, att Regenten icke kan handla b.ottsligt Någon bevisning af de honom personligen gjorda tillmälen kan ej komma i fråga, d-rföre att man antager, det de, såsom sanningslösa, icke kunna bevisas. I följd häraf mäste alltså den, som lastar Konungen, vara i kategori med den, hvilken emot en annan person framställt ogrundade beskyllningar; af Hr Holm: Ehuru Högloflige Lag-Utskottet icke kunnat tilistyrka bifall å Kongl Maj:ts Nådiga Proposition om förändring at 5 Kap. 1 9 Missgerningsbalken, och densamma således ansetts böra förfalla, och eburu det skulle synas, som de af Hr Friherre Boije och Hr Crusenstolpe inom Högloflige Ridderskapet och Adeln, i anledning af samma Nådiga Proposition, väckte motioner, vid sådant förhållande, icke borde till någon åtgärd föranleda, anser jag mig likväl, med afseende å de i grundlagsenlig ordning tulkomne motionernes vidsträckta syfte, vara till formen oförhindrad, att meddela yttrande, om och huruvida någon förändring i ofvanförmälte lagrum ru bör öga rum. Jag förklarar således, att jag anser någon förändring för det närvarande icke böra tillstyrkas och, jemte det jag följaktligen reserverar mig emot Utskottets Betänkande, vill jag uttala skälen till denna min åsigt. I ett samhälle, der den monarkiskt konstitutionella styrelse-principen är antagen, och hvilken jag af innerligaste ötvertygelse är tillgifven, måste det, för bibehållandet af denna princip, vara af högsta vig!, att Majestätets helgd af Lagen kraftigt upprätthålles, och alt söka hindra, det icke Konungens personlighet må i privatlifvets vanliga, ofta obetydliga och småaktiga förhållanden nedryckas från den höjd, der den icke blott för sin egen utan törnämligast för det allmännas skuld är ställd. Aktning, förtroende och tiillgifvenhet för Konungens öfver Lagen upphöjda personlighet, som här är i fråga, kunna icke sättas på spel utan våda för det allmänna. Jag medger gerna, att dödsstraffet, såsom påföljd af hvarje öfverträdelse af nu ifrågavarande Lagbud, må synas hårdt och måhända någon gång kan blifva otliämpligt, men jag tror ock, att den som i Konungens Personlighet läderar samhället, förtjenar att hårdt straffas, och att den, som har gjort sig skyld:g till detta brott, och ej vill emottaga den nåd, som honom erbjudes af Konungen, hvilken, upphöjd, såsom han måste anses vara, öfver alla enskilda intressen och öfver passionens ingifvelser, bäst är i tillfälle att bedöma i hvad grad hans med samhället identifierade personlighet är läderad. och huru långt nåden kan sträcka sig utan våda för samhället, må med rätta anses hemfallen till detta straff, ty brottet och straffet måste betraktas mera utur politiskt, än strängt juridisk synpunkt. Utskottets förslag uppställer icke mindre än 10 särskilda gradationer af straff å lasteligt tal emot Konungens person och gerningar, nemligen från 2:ne ärs fästning till och med dödsstraffet, och hvilken vidsträckt latitud lemnas icke således Domaren vid bestraffoingen af ett brott, för hvilket det, efter min öfvertygelse, är ganska svärt att uppställa olika gradationer. Att lemna en fullständig definition på Jasteligt tal anser jag nära nog omöjligt och dessutom fullkomligt öfverflödigt, ty hvar och en, som är begåfvad med vanligt sundt förnuft, och förstår Svenska språket, vet och begriper, hvad dermed mezas, och bör således kunna akta sig att inträda på dess område; men bar han en gång med fullt medvetande och således i straffbar afsigt gjort det,anser jag honom, såsom jag betraktar frågan förnemligast ur Politisk synpunkt, vara nära nog lita brottslig, ehvad beskaffenhet det lasteliga talet än må ega, emedan Majestätets värdighet och helgd, efter mitt begrepp, äro till sin ide odelbara, och kunde således icke litet eller mycket kränkas och förelämpas. Dessutom bör i betraktande tagas, att vår nu gällande Strafflag är stiftad med iakttagande af conseqvence och enhet, hvadan den ock börjar med utsättande af straff ä hädelse emot Gul och den antagna reliligionen samt brott emot Staten och dess öfverhufvud, och upptager derefter i en serie ansvar för öfverträdelse af samhällsmenniskans förbind-lser. Att nu göra en så ingripande förändring i kedjan af straffbestämmelser, som den föreslagne, skulle efter min öfvertygelse, komma att föranleda till åtskilliga anomal.er cch inconseqvenser i Lagarnes tillämpning, innan det redan utarbetade Criminal-Lagförslaget varder i sin helhet granskadt och antaget, och hyilket torde kunna skeå nästa Riksdag. Utur detta skäl har ock närvarande Lag-Utskott varit sparsamt i tillstyrkande af förändringar i Strafflagen, och vågar jag, under åberopande af de skäl jag förut anfört och med fästadt afseende å beskaffenheten af vära ännu ofullkomligt utbildade konstitutionela sar hällsformer, hvarigenom den i Grundlagen medgifna fria yttranderätt öfver Regeringens beslut och åtgärder ej är till ful!o tryggad, tro, att den nu föreslagna Lagförändringen, som dessutom, efter mitt begrepp, snarare skulle framkalla, än hämma politiska förbrytelser, kan, utan våda för Majestätets helgd och utan kränkning af den mildare anda, som i den Kriminela Lagstiftningen vill göra sig gällande, uppskjutas ytterligare 5 år, för att, om en mera stadgad erfarenhet då påkallar densamma, ske samtidigt med andra, måhända lika nödvändiga, Lagreformer; af Hr HESSLE, som förklarat, att han avsåg Lag-Utskottet icke hafva egt att, sedan det ej kunnat tillstyrka bifali i helt tili Kongl. Maj:ts Nådiga proposition, på grund af de innom Riddarhuset väckte motioner, på sätt desamma äro uppstälde, gifva förslag till ändring af i S. 2 AR. ÅNiiecoerningc halkan Arnh ss acorvnorade sim caAladaa