sanktion, som måste bestämma 1 hvad mån radgil-
varne handlat grundlagsvidrigt uti sitt tillstyrkan-
de. Nuär det väl kiart som dagen, att denna me-
ning icke kan vara vidsträcktare, eiler gifva Reg.
en större rätt, än skrifvelsen (som är af den 13
Mars 1830) deråt lemnar. Den innehåller följande:
PJem:e det R. Ständer om E. K. Maj:ts nåd. sank-
tion å detta beslut i und. anhålla, så att, på
förut öfligt sätt, E. K. Maj:ts nåd. autorisation
ma blifva Fullmäktige i Riksgäldskontoret med-
delad till de åtgärder, som i anseende till lånets
upptagande blifva af nöden, få R. Ständer tillika
utt E. K. Maj:ts Nåd. bepröfvande i underd. öf-
verlemna, när början med lånets upptagande må
göras.
Sanktionen begärdes således blott, på det intet
hinder skulle möta verkställigheten af lånets upp-
tagande, men icke för att erhålla något medgif-
vande från Regeringen ull Rikets Standers rättig-
het att besluta om lånets upptagande och derom
meddela Riksgälskontorets instruktion; och alla som
följde med debatterne öfver ämnet vid förra riksda-
gen känna, att egentliga anledningen till, och ända-
målet med Ständernas hemställan hos Konuogen
icke var någon tvekan om Ständernas beslutande
rätt 1 frågan, utan att genom sanktionen förskaffa
seken mera kredit hos den utländska kapitalisten, ge-
nom den opinion han dymedelst måste fatta, att lå-
net garanteras jemväl af Regeringens ansvarighet.
När det nu blef omöjligt att anskaffa något lån
innan denna Riksdagens början, måste hela frågan
hafva förfallit, intill dess nytt beslut af Rikets
Ständer fattas; ty i annat fall skulle Rikets Stän-
der, vid en Riksdag, i alla frågor som röra pennin-
geverket, banken, beskattningen m. m, vara bundne
af föregående Ständers beslut, äfven utan att tred-
je mans rätt deraf hunnit bbfva beroende. Att så-
dant bkväl icke är förhållandet, inhemtas icke alle-
past af grundlagarnas ordaförstånd och bokstafliga
lydelsen af alla de föreskrifter som till denna
fråga äro lämpliga, utan äfven af erfarenheten, hvilken
visar, att Rikets Ständer förut alltid och utan un-
dantag alltsedan grundlagens stiftelse 1509 ensarne
fattat beslut om läns eller obligationers upp agan-
de genom Riksgäldskontoret, likaväl som de 1830 en-
same beslutade om upplåning genom Handelsdiskon-
ten m. m.; ett ytterligare bevis på orimligheten af det
påstående som drifves i den kungliga propositionen
är det också, att Rikets Ständers Riksgäldskontor
enligt 66 SY:a Regeringsformen står under Rikets
Ständers, — men icke på något sätt under Rege-
ringens — styrelse , inseende och förvaltning .samt
Fullmäktige i Rissgäldskontoret , enligt 70 4. Riks-
dagsordningen, icke ti och för deras befattningar
kunna emoitaga befallningar, utan af Rikets Stän-
der; ej heller till redo och ansvar ställas utan
enligt Ständernes beslut. Om således Rikets Stän-
der vid denna Riksdag blott icke befalia sina
Fullmäktige att upptaga något lån, hvilket följer af
sig sjelf, när frågan derom blifvit afslagen, så kun-
na desse Fullmäktige icke på Regeringens befall-
ning lägga två strån i korss för att anskaffa lånet,
och hela saken vore således af sig sjelf förfallen md
undantag af en sak som qvarstode, nemligen att
Regeriogen hade komprometterat sig genom en be-
fallning som icke kunde verkställas.
Dessa slutföljder äro så ytterst tydliga, eller rät-
tare grundlagens egna ord innefatta utan behofvet
af någon härledning en så obestridlig föreskrift, att
det icke lärer kunna uckas, att ett inkräktvingsför-
sök på de af konstitutionen utstakade gränserna
mellan Konungens och Ständernes makt ligger uti
hvarje påstående om den förres rättighet att i låne-
frågan handla oberoende af Standernas beslut —
ett försök, hvars tillstyrkande ytterligare har det
obehaget med sig att ställa konuvgadömet i den
för dess vardighet mindre behagliga position, uti
hvilken det, såsom ett uttryck af lazens och folkets
mejestat, aldrig borde komme, nemligen att vilja
och icke kunna — att tillkännagifva sin vilja uti en
sak, utan att kunna verkställa den.
Om RiksStånden nu någon tid haft mindre makt-
påliggande mål till afgörande, så förekomma i först
härefter inträffande plena så mycket vigtigare ä-
