drögt, på det han må kunona göra sig, någorlunda
besrepp om hvad en Romaunt har att betyda,
Till Romauntens natur hör först och främst, att
den skall bestå sf en mängd titlar, och vidare att
den på titelbladet, samt böckernas öfverskrift, skall
bära ett motto, hämtadt ur innehållet, men som lik-
väl derför aldeles icke behöfver innehålla någon
mening, hvarken för sig sjelf, eller med syftning
på böckernas innehåll. Sålunda har Drottningens
Juvelsmycke följande motto:
Tintomara! två ting äro hvita
Oskuld — Arsenik,
utan att derföre hvarken oskuld eller arsenik spe-
lar någon roll i arbetet. I Romaunten förekommer
derefter icke blott en fri fantasi, utan till och med
fria fantasier, och man bör således bereda sig
på, att trälfa en verklig fantast i den anda, som
dikterat boken. Om Läsaren. gör detta, så kunna:
vi försäkra, att ban ej blir bedragen, och, sedan
vi sålunda litet förberedt hans förstånd, att fatta
det ofattliga, bedja vi honom ricka oss sin hand,
då vi lofva, att leca honom fram på det nya Ex-
per imentalfältet, och söka göra honom bekant med
Romauntens natur och egenskaper.
För alt gå systematiskt tillväga, böra vi först
och främst nämna att den närvarande icke är Ro-
mauntslägtets förstfödde, utan att ällsta 1telnin-
gen af denna stam, hvilken förmodligen skall växa
till och uppfylla jorden eller hökareboden, såg da-
gen redan för ungefär ett år sedan. Beklagligen
minnas vi ej hvad namn han fick i dopet, och vårt
samvete gör oss verkeligen förebråelser derföre;
men måhända har någon af Stockholms bokhbandla-
re bältre minne än vi, och kan kärom upplysa Lä-
saren. Allt hvad vi erindra oss är, att en viss Hr
Furumo, hvilken är den egentliga sagoförtäljaren,
der hade mycket att beställa med Konung Wal-
demar, ömkelig och högstsalig 1 åmintve.se, med
hans Drottning, och med hans älskade Prinsessa Ju-
ta; att det ordades åtskilligt om en piga, hvilken
sades kunna tjena till en karakteristik på tolf-
bundratalets piger, och om en annan piga, hvil-
ken lärer kunca anses såsom en representant af det
1Q:de Seklets Stockholms pigor, emedan hon råkat
falla i synd, som det påstås hända åtskilliga af
dem. Detta skulle likväl icke, ehuru karakteri-
stiskt det må vara, gifvit herne rättighet att taga
plats i en Romaunt, hvarföre Herr Furumo
funnit för godt, att på henne applicera samma bo-
temedel, som den beryktade Rudbäck använde mot
bondens häst, för stt kurera bonom för skrällen.
Det berättas nemligen, att hon af sin omvändare
bbfvit kastad i sjön, för att hindras från att åter-
falla i sina fordna vanor, ech det är ganska tro-
ligt, att bon sedan nlldrig sycdat mera.
Men nu till Drottningens Juvelsmycke. Inbillar
Läsaren sig kanhända, att här finna någon slags
I upplysningar om hvad som tilldragit sig före, un-
der och etter Gustaf III:s mord? Vi kunna antyda
ett ganska enkelt sätt, att botas äfven för denna in-
billning. Haa bäre endast boken till en bokbindare,
Deuna skall naturligtvis börja med, att rifva bort
det yttre omslaget, och dermed har han äfven rif-
vit bort icke allenast dessa händelser, hvilka endast
finnas på omslaget, utan jewrväl sjelfva Azouras La-
zuli Tintomora så att Juvelsmycket ensamt qvar-
står i all sin g!åas. På vanliga böcker plägar väl
titeln stå på titelbladet, men i Romaunter brukas
icke detta, utan der sätter man den på omslaget,
hvilket äfven är nödigt att erinra sig.
Strax i början af berättelsen talas om ett par
fröknar, som bade den olyckan att vara vansinniga,
men kvilken sjukdom här kallas sinnesförfallenhet.
De voro likväl nog kloka, att endast blifva galna
skåttals, så att den ena var förståndig, och i stånd
att sköta den andra när bennes tur inträffade. Vi
rekommendera denna nyttiga hushållsmaxim för al-
la andra sinnesförfallna, och främst bland aila till
metodens uppfinvare. Näst det, att alltid bära sig
åt som en förnuftig menniska, ges ingenting nytli-
gave, än att åtminstone göra det emellanåt, skulle
än verlden på det sättet gå miste om en och annan
Romaunt. De båda fröknarne hafva sedan åtskil-
ligt att göra, såsom att gå på maskeraden, att på
Teatern klättra upp längs en kuliss, hänga sig på
ett moln, trampa på en blixt, vandra i smutsen
natten efter den 16 Mars, med tunna sidenskor åt
Packartorget, der roa Ankarström med att på lek
halshugga honom, nyss efter sedan han skjuit
Kunger, mista sira älskare, fara åt landet att bli
Nn ee ee rd . nm XT: