ten, och partiet står nu i begrepp att våga sista striden, för återvinnande af den makt, som blifvit detsamma frånryckt. Sedan vi förstört dess fängelser, sedan dess fästen efterhand fallit, har det fäst ögat på en stor krigsman, som är bestämd att hämma fortgången af den reform, genom hvars rensande hand missbruken inom municipalstyrelsen, inom kyrkan och alla andra landets institutioner skulle utrotas. Jag döljer ej min öfvertygelse, att det för denne store krigshjelte var mycket lättare att med storm intaga Badajoz och Cuidad Rodrigo, än det kommer att blifva för honom att åter rycka från folket dess frihet och oafhängighet. Jag säger hvad jag tänker då jag förklarar, att jag tror ett sådant företag komma att helt och hållet misslyckas för henom; jag skulle alltför mycket misstaga mig på mina landsmän, om det kunde utfalla annorlunda. Att Tories skulle kunna vinna framgång är oförenligt med den makt, som reformbillen gifvit eder, med den liberala anda, som råder i hela landet, och med det mäktiga inflytande en väl förd press utöfvar. Det vore emellertid möjligt att Tories, då de inse att de icke äro i stånd att tillintetgöra reformen, visade sig under en ny skepnad, och uppträdde såsom liberala och vänner af reform. Någonting vidrigare och mera ovärdigt, än detta frångående af alla grundsatser låter sig dock icke tänkas hos en person, som jag oupphörligt i Öfverhuset sett uppträda såsom fiende till hvarje reform. Om vi måste hafva en Tory-minister, må den då i Guds namn vara en sannskyldig, reformhatande och episkopalt sinnad Tory-minister; men om Tories, såsom vargar, uppträda i fårakläder, då vore det förbi med folkets aktning för offentliga karakterer. — Hvad oss beträffar, mina Hrr, så vare vårt fältrop: Reform, frihet och konstitutionen. Låtom oss glömma alla små tvister, och bereda oss till den förestående striden. I hvarje stad, i hvarje by i landet måste föreningar bilda sig. Det är för mig klart som dagen, att Parlamentet kommer att upplösas, att Tories måste spela ut sista kortet i det förtviflade spelet, såvida de äro sinnade att bringa det till slut. Sannolikt räkna de på majoriteten i grefskapen, genom den olyckliga klausul i reformbillen, som tillerkänner sådane arrendatorer valrvätt, hvilka efter en-. sidigt uppsägbara kontrakter, betala 50 L. i arrende. Också vet jag att några valorter, i anseende till resterande utskylder och andra omständigheter, råkat i en belägenhet, som föga skiljer dem från de förra ruttna köpingarne, der man dref handel med röster. Der räkna Tories sannolikt äfven på majoritet. Men jag vill antaga att de få allt det understöd i ett nytt Underhus, som ligger inom möjlighetens gräns, och vi skola dock vara i stånd att äfven der öfvervinna dem. Emot oss hafva vi då blott hofvet och pärerne, och för oss folket och Underhuset. Då en strid uppkommer mellan tvenne så molsatta partier, då behöfves blott en ringa grad af förutseende, för att finna på hvilkendera sidan segren kommer att stanna.