ministeriella. kombinationen 1 Engiand aler skulle sätta i rörelse de krafter; som genomdrefvo reformbillen, men hvilka sedermera, genom hoppet att se frukterne af denna stora åtgärd mogna under en välviljande och nationellt sinnad ministers fostrande vård, liksom återhållits och nistan bragts till hvila: Albions stolta och frihetsälskande folk synes lika litet sinnadt, att denna gång tåla heliga alliansens fältmarskalk i spetsen för sina angelägenheter, som då han förra gången, i Maj 1832, sedan hofintrigerne för några dagar lyckats aflägsna grefve Grey från förvaltningen, förmätet grep efter statsrodret, men i samma stund nödgades erkänna sin vanmakt att hålla det, och tvangs att rymma fältet för de tätt slutna leden af fredligt och laglydigt handlande reformvänner. De med utländska posterne i går -ankomne underrättelser från England visa, att förberedelserne till den stora striden mellan reformerne och oligarkien, från ena ändan af Storbritannien till-den andra, fortgå med yttersta liflighet. Utom de sammankomster; som hållits i London, för att ingå med adresser till Kronan emot den nya Toryministeren, hafva på mångfaldiga andra ställen församlingar i lika ändamål redan ägt rum. . I Hull och Newcastle innehöllo petitionerne derjemte den önskan, att Konungen måtte uppdraga formationen af sitt kabineit åt Lord Durham, en man, som ägde och förtjente folkets förtroende, emedan han alltid med kraft förfäktat sina medborgares rättigheter mot alla fiender af den konstitutionella friheten. Vid en offentlig måltid, som gafs i sistnämde stad åt denne Lord, har han yttrat sig öfver den närvarande ställningen på ett sätt, som icke lemnar ringaste tvifvelsmål öfrigt, att ju reformens vänner komma: att i denna nya kris utveckla samma imponerande kraft och antaga samma stolta hållning, som för tvenne år sedan. Vi skola nedanföre meddela några utdrag ur detta märkliga tal — Den liberala pressen, trogen sin pligt att varna för a hvarje mot :samhällsfriheten riktadt försåt, lägger redan för Englands förståndiga och lugna folk de faror i dagen, som i Weilingtons sällskap med förstörelse och undergång hota det verk reformbillen börjat. Med undantag naturligtvis af Torybladen och ea del af pressen i London, som, under ledning af Times, synes hågad att tro på möjligheten af en reformerande riktning hos den man, som hittills visat sig såsom reformernas hätskaste och oförsonligaste fiende, förklarar sig den öfvervägande majoriteten af tidningarne högt mot Wellington och hans tillämnade kabinett. För den sannolika, ja nästan oundvikliga, händelsen af det nuvarande Underhusets upplösning , såvida det konservativa luftslottet icke alltför hastigt ramlar, förena sig valssännen i öfverenskommelser, att icke skicka andra än säkra och pålitliga reformvänner till det nya Barlamentet. Äfven med antagande att konservativa val på flera ställen, der sådane icke hittills veiat lyckas, skulle kunna genomdrifvas, återstå dock i alla fall så många valorter, der ett sådant förhållande är alldeles omöjligt, under nuvarande sinnesstämning, att, efter all beräkning, oppositionen i hvarje händelse kommer att äga en beiydande öfvervigt i det blifvande nya Underhuset. Huru det skall tillgå, att med en sålunda sammansatt folkrepresentation styra England, blir en sak för Wellington och konsorter att fundera på. Så-om prof på den rådande sinnaesstämningen kan . anföras, att då Konungen och Drottningen den 22 afreste till Brigtbon, efter levern, vid hvilken Wel-: lingon fick de 4 ministersigillen och hans vän Lyndhurst aflade ed i egenskap af Lordkansler, så hvislades åt Deras Majestäter af en mängd personer, som befunno sig i Hydepark, hvarigenom det kongl. ekipaget passerade. När det kongl. parets I skålar proponerades vid middagen i Newcastle för Lord Durham, mottogos de med starka hvislingar och andra tecken till missnöje, i synnerhet skålen för Drottningen. Deremot dracks den blifvande tronarfvingen, prinsessan Victorias skål under högljudda vivatrop, och yttringar af tillfredsställelse. Samma morgon Konungen och Drottningen lemnade London, såg man en mängd personer sysselsatta att i gatubörnen uppklistra plakater, på hvilka läs:es med kolossala bokstäfver dessa få, men betydelsefalla, ord: Hejda honom åter, tag ut guld. För att förstå meningen häraf bör man påminna sig, att då reformbillen var i fara sommarn 1832, och Wellington försökte bilda en administration, sedan hofpartiet intrigerat bort grefve Grey, så rusade allmänheten till Engelska banken och uttog