likväl icke fallet. Regeriogsformen säger nämligen
vidare i fortsättningen af den nämnde to6:te Sn.
Då Stats-Rådets Ledamöter eller Konungens Rid-
gifvare i Kommandomål finnas hafva, på sätt of-
vanberörde är, gjort sig till ansvar ssyldige, döm-
me dem RBiks-Rätten ef:.er allman lag och den sär-
skilta författnirg, som till bestämmande af sådant
ansvar utaf Konungen och Riksens Ständer fast-
stålld varder. När sålunda Konurgen eller Kon-
stitutions Utskottet ställer en eller flera Stat-Rådets
Ledamöter under Riksrätt, måste de naturligtvis då
dömmas efter ansvarighetslager, hvilken gäller li-
kasom all annan lagförändring eller lagförklaring
för de deru!i bestämda fall. Men då äfverträdel-
serpa icke der äro bestämda, måste de behandlas,
såsom Regeringsformen Sföreskrifver, efter allmän
lag. I fall såluvda Riks-Rätten pröfvar Stats-Rå-
dets ledamöter skyldiga till dena öfverträdelse
af Riksdagsordrisgen, hvarföre de äro ankla-
gsde, så måste de därföre dömas till det an-
svar, allmänna Lagen stadgar för embetsfel, och
Aktor måste i denna syftning emot dem göra på-
stående. Allt detta är så tydligt, så af Grund!agen
både förutsatt och bestämdt, att det ej kan bori-
advoceras, och att de, som påstå motsatsen, icke
med uppmärksambet läst hvarken Konstitu:ionen
elier Ansvarighets-Lagen.
Vi vilja icke hålla oss till någon af denna frågas
roliga sidor, och hvaribland den icke minsta är den
ominösa inledningen till den nya Stats-Tidningen,
som göres med Konstitu!ions-Utskottets skrifvelse,
hvarmedelst Tidningens egentliga Redaktörer och
Principaler ställas under tilltal. Vi vilja blott gö-
ra en enda anmärkning: då något förslag gjorts
till en gezomgripande reform af det nuvarande
statsskicket, ha Styrelsens Ledamöter och deras
bundsförvandter alltid envist satt sig deremot,
åberopande det beståendes förträfflighet. Nå väl,
det är just genom en följd af detta beståendes til-
jampning, som de nu komma inför Riksrätt, ty man
kan antaga för säkert att med en annan administra-
tionsform och en förbättrad representation, hade en
sådan Kongiig proposition, som den ifrågavarande,
aldrig kommit alt afgfvas, eller om det skett, åt-
minstone icke haft till följd en judiciel procedur,
Leformernas motstårdare kunna sålunda med skäl
sägas här skörda sina gärnngars frukt.
Anhålles hos Redaktionen om ett rum för följande, i
Aftonbladet:
Såvida ingen lärer bestrida, att ju ingångna förbindelser
måste honoreras och att upptagen prenumeration är en så-
dan förbindelse, får man, sedan flere påminnelser från
andra håll förgäfves blifvit gjorda, ånyo uppmana Utgif-
varen af Thorilds Skrifter antingen till fortsättning
af det påbegyvta, men längesedan (1825) afbrutua företaget,
eller att åtminstone inför allmänheten redogöra för de hin-
cer, som vålla dröjsmålet. Vi känna ej, huruvida denna
utgifning ännu och för närvarande beror på den förre ut-
gifvaren, Prof. Geijer. Vi påminna oss hafva hört, att
frami. Bibibliotekarien Hammarsköld sedermera skulle haf-
va öfvertagit dessa skrifters redaktion. Då emellertid den-
ne förtjente litteratör länge edan med döden aflidit, tor-
de i afseende på denna sak, som för hela den bildade all-
mänhelen eger ett gemensamt iatresse, ingen vara närmare
skyldig redovisning, än förläggaren.
Det torde icke vara ur vägen, att på samma gång till
utgifvaren af Höjers och Bibergs Skrifter, af nära enahanda
an ednivg, framställa enaanda förfrågau.
Prenumerant af Thorilds och
Höjers Skrifter.