Till Aftonbladets Redaktion: (Insändt.) I Lund lärer finnas en Professor, vid namn Ebbe Samuel Bring; och bemälte Professor lärer hafva utgifvit en bok om — Gud vet hvad. Titeln minnes jag ej; men den lärer bandia om något höglärdt och högvigtigt ämpve. Jag har olyckligtvis icke läst det lärda arbetet; men jag råkade att häromdagen få se det ligga uppslaget på ett bord; och den uppslagna öppningen (den enda, jag läst) innehöll två noter, hvarom jag anställde några betraktelser, dem jag vill underställa Tit., till upplysnings vinnande i ett par punkter. Först och främst måste jag bekänna, att jag är af det fogelfria slägte, som kallas liberala, och som gör allt ondt, hvilxet nu sker här i verlden. Sedan måste jag likaledes bekanna, att jag icke haft den olyckan att blifva liberal genom slump eller gevom andras ingifvelse, eiler af ärelystnad (emedan jag söker ingenting), eiler af vinningslystnad (emedan jag sett, att vid liberalismen är ingeoting alt vinna), eller af något annat skäl, än att jag i, min ungdom kom att låsa litet i historien och se-. dermera har betraktat den i mitt hjerta. Professor Bring pästår väl, i likhet med det stora : koteriet, att liberalismen är flack, tanketom, Ykunskapstom? o. s. v. Emellertid, om detta är sannt, tror jag mig hafva märkt, att det är ett fel, som icke vidlåder liberalismen ensam, utan verkligen ofta träffas äfven i illiberalismens leder. Jag vill således lemna den frågan å sido, öfvertygad, att tillvitelsen skall i all evighet upprepas, ehvad ock deremot må sägas. Jag vill blott fästa mig vid den jemförelse, som iir Bring anställer mellan skråmän och embetsmän. Han tror (verba formalia minnes jag ej, men meningen ganska nogs), att lika orimligt som det är att icke erkänna läroårs nödvändighet för en handtverkare, lika orimligt är det, att ynzling-r, icke rutinerade och bedrifne i statsoch styrelsesaker, vilja upphäfva sig till domare öfver regeringen. Jag medgifver, att Hr Bring har rätt, i fall han kan visa, att alla högt uppsatta embetsmän gnomgått läroåren i statsvetenskapen, och att de Jberala publicisterne i allmänhet mera sakna all underbyggnad häruti. Men jag vill påminna mig, att en af förebråelserna, som de liberala gjort sina antagonister, är den, att de personer, som upphöjas till inflytande i styrelsen, ofia tagas ur kasernen, stal. let o. s. v. Förmodligen är detta en falsk beskyllning, och de personer, som spöka med liberalismen, äro deremot uppdragne i dessa plantskolor, men å andra sidan regeringspersonalen tagen ur den mest studerade menniskoklassen Om så icke är, förstår jag icke Hr Brings sats. Sedermera anhåller jag om upplysning, hvarföre Är Bring, likasom hans själsförvandter, alltid sammanblanda den abstrakta idden liberalismen med de liberaia publicister, vi hafva. Om dessa ock äro flacka, tanketoma,? c., så synes det mig icke vara otänkbart, att personer skulle kunna finnas, som hyllade liberala läror, utan att vara så qvalificerade. Jag har visserligen hos en och annan af min trosbekäpnelses motståndare stundom trott mig finna denna flackhet, denna tomhet; men jag skulle dock icke derföre vilja under samma kategori föra t. ex. Hr Bring, ty jag hyser, sedan barndomen, alltid ett högt begrepp om en Professors lärdom, och skulle blygas att nämna honom på samma dag med en Grarskare, en Stockholms tidning eller dylika, eburu resultaterna af deras läror äro lika. Hr Bring vredgas deröfver, att våra liberala pu blicister mera läsa Franska, än Engelska tidningar; de förra, påstår han. se sis mera in på de abstrak