med opinionen i landsorterna på en tid börjat be-
arbetas för vissa högre intryck. Till en början fö-
rekommer det väl besynnerligt, att man för upp-
nåendet af detta ändamål vanligen börjar med att
tåga till strids emot sjelfva tryckpressen; mena ingen
ting är mera naturligt, när man tänker närmare på
saken. Man bör , emliigen ej föreställa sig, att fiend-
skapen till pressen är uppriktig; tvertom; orsaken
ligger blott uti åtrån hos dem, som värst ordgöras
på den, att få begagna medlet uteslutande.
En verkligt klassisk bit i nyssnämda afseende
har Hr Dostor Sven Petter Leffler i sin tidning
Upsala Korrespoadeoten lefvererat publiken uti nå-
gra theser, blygsamt framställda att af Svenska
nationen betänkas. Man får här höra på det mest
bygsamma sätt talas om trycksmörja, om det
skändliga pressväldet, - - tryckta lögner, tiktade
mot föremål för Svenska folkets allmänna vörd-
nad, med mycket mera dylikt, somikan läsas i
nämde tidning,
Denna publicistiska rätt har Stockholms Dagblad
funnit så smaklig, att den i dag på morgonen blif-
vit hel och hållen uppdukad till frukost åt dess lä-
sare. Också kunde ingen vara i tillfalle att åt Up-
sala Korrespondentens teoretiska satser om tryck-
smörjan gifva ett mera praktiskt vitsord, än Dag-
bladet, öfver hvars trycksmörja det är en allmän
klagan hos våra fruntimmer, som för samma smörja
ofta hafva ganska svårt att läsa bladet, särdeles
när de äro försedda med rena handskar eller hvita
klädningar. Införandet vittnar således lika mycket
om Dagbladets oegennytta, som den blygsamhet,
hvilken framlyser i stycket, hedrar Hr Doktor
Leffler såsom författare.: