med opinionen i landsorterna på en tid börjat bearbetas för vissa högre intryck. Till en början förekommer det väl besynnerligt, att man för uppnåendet af detta ändamål vanligen börjar med att tåga till strids emot sjelfva tryckpressen; mena ingen ting är mera naturligt, när man tänker närmare på saken. Man bör , emliigen ej föreställa sig, att fiendskapen till pressen är uppriktig; tvertom; orsaken ligger blott uti åtrån hos dem, som värst ordgöras på den, att få begagna medlet uteslutande. En verkligt klassisk bit i nyssnämda afseende har Hr Dostor Sven Petter Leffler i sin tidning Upsala Korrespoadeoten lefvererat publiken uti några theser, blygsamt framställda att af Svenska nationen betänkas. Man får här höra på det mest bygsamma sätt talas om trycksmörja, om det skändliga pressväldet, tryckta lögner, tiktade mot föremål för Svenska folkets allmänna vördnad, med mycket mera dylikt, somikan läsas i nämde tidning, Denna publicistiska rätt har Stockholms Dagblad funnit så smaklig, att den i dag på morgonen blifvit hel och hållen uppdukad till frukost åt dess läsare. Också kunde ingen vara i tillfalle att åt Upsala Korrespondentens teoretiska satser om trycksmörjan gifva ett mera praktiskt vitsord, än Dagbladet, öfver hvars trycksmörja det är en allmän klagan hos våra fruntimmer, som för samma smörja ofta hafva ganska svårt att läsa bladet, särdeles när de äro försedda med rena handskar eller hvita klädningar. Införandet vittnar således lika mycket om Dagbladets oegennytta, som den blygsamhet, hvilken framlyser i stycket, hedrar Hr Doktor Leffler såsom författare.: