CjuPpPdi LC I TAVIGIISRE IP Mvy SM Md UVI0 0 MALIN IIER låta till den grad hänföra sig af partisinne, att de visa offentlig missaktning för hvarandras opinionsyttringar. Skul:e Ridderskapet och Adeln fortfara, att i debatterna på Riddarhuset kasta en oförtjent skugga å sine Medständers afsigter cch handlingar , så skall ock , på detta sätt, småningom spridas frön till ståndshat och betänklig söndring! Men kastom deremot en blick tillbaka på det ynnestfulla , lärorika helsnings-Tal, hvarmed H. M. Konungen öppnade denna Riksdag. Hans Maj:t har deruti, ibland annat, b-hagat till oss yttra: Mensklighetens rätt kräfver jemkade åsigter, förenade tärkesatt. Svenska friheten är lika gammal som Konungathronen. Våra årorika minnen förlora sigi forntidens natt, men deana ära, frihetens stöd, kan icke bibehållas utan yttre sjelfständighet ; denna åter står i när?maste samband med användande af den makt, som tillvinner aktning åt oberoendet, Hvarje tilltänkt förbättring i vårt samhällsskick måste, för att blifva sannskyldist nyttig, underkastas en lugn pröfning och utgå från erfarenhetens läror. — Det är under fredens lugn, som en Regering bör till Folket; Ombud oförbehåillet framställa vidden af deras åligganden. Regeringarnes och Folk-representationernas första pligt är, att försäkra hvarje medborgare om fredligt åtnjutande af sine rättigheter och ostördt begagnande afsin egendom. Allt saknar trefnad, då det representativa myntet icke äger ett stedgadt värde. Skyndom de:före, att åt dem, som äga, lemna säkerbet för bibehållandet af hvad de förvärfvat. Öppnom nya utsigter åt idoshelen, verksamheten, sparsamheten. Beredom åt alla lofliga näringar uppmuntran och understöd. Erkännom den sanning, alt ett godt finanssystem är en af hufvudgrunderna för Staters bestånd. Förbättrom och uuderstödjom åkerbruket och näringsfliten. Det enskilta intresset bör här sammangjuta sig med det allmänna. Vi uppfylla aldrig battre våra pligter mot? oss sjelfva, än då vi erinra oss att efterkommanrde skola skörda frukterna af våra bemödanden. Den enskiltda menniskans jordiska mål är döden. Fortfarande lif väntar deremot nationerne:. Då således menniskan arbetar för sig, arbetar hon än mera för det samhälle hon tillhörer. Det är icke ensamt vidden af ena Stat, som utgör dess styrka och dess sjelfständighet, utaa dess lagar, dess handel, dess arbetsflit och framför allt dess nationalanda! Utaf dessa Konungens betydelsefulla ord, bafva vi, mire Herrar, hemtat råd och ledning vid utöfningen af vårt kall såsom Folk-representanter. Den rigining Hans Maj:t sålunda gifvit åt vårt bandlingssätt, den hafve vi, jag tvekar icte att öppet förklara det, samvetsgrant iakttagit! Hans Maj:t egen framställning är för oss en borgen, att Hans Maj:t skall göra rättvisa åt våra i öfver ensstämmelse dermed ådagalagda afsigter och med tillfredstälielse erfara våra fortsatta bemödanden för nationens väl. Låtom oss således fortgå på den bana, som Konungen sjelf för oss utstakad! Förgätom aldrig dessa Konungens i synnerhet minnesvärda ord, attdet enskilda intresset bör sammangjuta sig med det allmänna, att den enskilda menniskans jordiska målär döden, att efterkommande skola skörda trugterna af våra bemödanden, och att national-andan framför allt anannrat utgor statens styrka och sjelfständighet! Tagom tillfället i akt. Låtom oss handla medan vi kunna. Tviflom icke på Konungens nådiga benägenhet at: lyssna till våra bekymmer, behjerta de eftertärkliga bristerna 1 vår statsförfattning och erkarna Representationens djupa vanmakt och oförmå32, att moisvara nationens billiga fordringar! — — — Nekom oss icke den tillfredställelsen, att, i grund af vår öfvertygelse om detta förbållsande, för Hans Maj:t Konungen skildra behofvet af en från de lugna pröfningar och erfarenhetens läror utgången förbättring 1 vårt samhällsskick! Och om vi med sanningens lugna och öppna språk och med de förröstansfulla anledningar, Hans Maj:t Konungen sjelf förunnat os;, pu misslyckas i värt förerag, så må det vara för oss en tröst, att vi ingått deruti med redligt uppsåt, med rent medvetanhet af nationens öuskan och behof och med fortfarande bopp, att en eftertid, förr eller senare, skall derutaf skörda goda och välgörande följder. Vi bafva trott oss icke böra undanhålla våra Läsare den vigtiga urderrättelse, som hitlkom med sista Numret af tidniogen Helsingborgs Posten uli en derstädes insänd artikel, att invånarne i Skåne, för lyckan att denna provins hittills undgått den rn