CjuPpPdi LC I TAVIGIISRE IP Mvy SM Md UVI0 0 MALIN IIER
låta till den grad hänföra sig af partisinne, att de
visa offentlig missaktning för hvarandras opinions-
yttringar.
Skul:e Ridderskapet och Adeln fortfara, att i
debatterna på Riddarhuset kasta en oförtjent skugga
å sine Medständers afsigter cch handlingar , så
skall ock , på detta sätt, småningom spridas frön
till ståndshat och betänklig söndring! Men kastom
deremot en blick tillbaka på det ynnestfulla , läro-
rika helsnings-Tal, hvarmed H. M. Konungen öpp-
nade denna Riksdag. Hans Maj:t har deruti, ibland
annat, b-hagat till oss yttra: Mensklighetens rätt
kräfver jemkade åsigter, förenade tärkesatt. Sven-
ska friheten är lika gammal som Konungathronen.
Våra årorika minnen förlora sigi forntidens natt,
men deana ära, frihetens stöd, kan icke bibehållas
utan yttre sjelfständighet ; denna åter står i när-
?maste samband med användande af den makt, som
tillvinner aktning åt oberoendet, Hvarje tilltänkt
förbättring i vårt samhällsskick måste, för att blif-
va sannskyldist nyttig, underkastas en lugn pröf-
ning och utgå från erfarenhetens läror. — Det är
under fredens lugn, som en Regering bör till Fol-
ket; Ombud oförbehåillet framställa vidden af de-
ras åligganden. Regeringarnes och Folk-represen-
tationernas första pligt är, att försäkra hvarje med-
borgare om fredligt åtnjutande af sine rättigheter
och ostördt begagnande afsin egendom. Allt sak-
nar trefnad, då det representativa myntet icke äger
ett stedgadt värde. Skyndom de:före, att åt dem,
som äga, lemna säkerbet för bibehållandet af hvad
de förvärfvat. Öppnom nya utsigter åt idoshelen,
verksamheten, sparsamheten. Beredom åt alla lof-
liga näringar uppmuntran och understöd. Erkän-
nom den sanning, alt ett godt finanssystem är en
af hufvudgrunderna för Staters bestånd. Förbätt-
rom och uuderstödjom åkerbruket och näringsfliten.
Det enskilta intresset bör här sammangjuta sig med
det allmänna. Vi uppfylla aldrig battre våra plig-
ter mot? oss sjelfva, än då vi erinra oss att efter-
kommanrde skola skörda frukterna af våra bemö-
danden. Den enskiltda menniskans jordiska mål är
döden. Fortfarande lif väntar deremot nationerne:.
Då således menniskan arbetar för sig, arbetar hon
än mera för det samhälle hon tillhörer. Det är
icke ensamt vidden af ena Stat, som utgör dess
styrka och dess sjelfständighet, utaa dess lagar,
dess handel, dess arbetsflit och framför allt dess
nationalanda!
Utaf dessa Konungens betydelsefulla ord,
bafva vi, mire Herrar, hemtat råd och ledning vid
utöfningen af vårt kall såsom Folk-representanter.
Den rigining Hans Maj:t sålunda gifvit åt vårt
bandlingssätt, den hafve vi, jag tvekar icte att öp-
pet förklara det, samvetsgrant iakttagit! Hans Maj:t
egen framställning är för oss en borgen, att Hans
Maj:t skall göra rättvisa åt våra i öfver ensstämmelse
dermed ådagalagda afsigter och med tillfredstälielse
erfara våra fortsatta bemödanden för nationens väl.
Låtom oss således fortgå på den bana, som Konun-
gen sjelf för oss utstakad! Förgätom aldrig dessa
Konungens i synnerhet minnesvärda ord, attdet enskil-
da intresset bör sammangjuta sig med det allmänna,
att den enskilda menniskans jordiska målär döden, att
efterkommande skola skörda trugterna af våra be-
mödanden, och att national-andan framför allt an-
annrat utgor statens styrka och sjelfständighet! Tag-
om tillfället i akt. Låtom oss handla medan vi
kunna. Tviflom icke på Konungens nådiga benä-
genhet at: lyssna till våra bekymmer, behjerta de
eftertärkliga bristerna 1 vår statsförfattning och er-
karna Representationens djupa vanmakt och oförmå-
32, att moisvara nationens billiga fordringar! —
— — Nekom oss icke den tillfredställelsen, att, i
grund af vår öfvertygelse om detta förbållsande, för
Hans Maj:t Konungen skildra behofvet af en från
de lugna pröfningar och erfarenhetens läror utgången
förbättring 1 vårt samhällsskick! Och om vi med
sanningens lugna och öppna språk och med de för-
röstansfulla anledningar, Hans Maj:t Konungen sjelf
förunnat os;, pu misslyckas i värt förerag, så må
det vara för oss en tröst, att vi ingått deruti med
redligt uppsåt, med rent medvetanhet af nationens
öuskan och behof och med fortfarande bopp, att
en eftertid, förr eller senare, skall derutaf skörda
goda och välgörande följder.
Vi bafva trott oss icke böra undanhålla våra
Läsare den vigtiga urderrättelse, som hitlkom med
sista Numret af tidniogen Helsingborgs Posten uli
en derstädes insänd artikel, att invånarne i Skåne,
för lyckan att denna provins hittills undgått den
rn