följd af begäret, att vid realisationsögonblicket disponera kapitalerna, äfvensom af den långa betalningstid af 10 år, hvarå de äro utställda. 5:o Att vid utlåningen iakttages en afgjord syftning till rörelsens utvidgavde blott för de verkliga behofven, och till de klassers bästa, af hvilka icke med fog kan fordras, att de skull, under en öfvergånrg till ett annat system, hjelpa sig sjelfve. Vår mening torde bäst fattas, då vi yttra: att detta ävdamål säkert viores genom ett törsigtigt stadgadt maximum för lånesummans förhållande till fastighe:eos värde, samt dess totalbelopp: hvilket allt kanske lampligast kunde stadgas i enlighet med gamla Bankolinemetoder: eller 3 af fastighetsvardet och högst 10,000 Rdr bko, 6:0 Att genom rävtars halfårs-betalning samt befrielse för bevilloiogsafdrag, den lägre rant.n göres så fördelaktig, som den i öfrigt. kan blitva, synes vara ett nödigt vilkor för sakecs framgång; och de öfriga ordningsbestimmelserna äro af den unde: o:dnade art, att man ej här behöfver derom yttra sig, med iaktagande af en såden försigtighet, och med bestätöd afsigt, atti framtiden sammargjuta det hela med de lokala kreditstiftelserna, inse vi ingen våde, utan idel fördelar af förslaget, som vi derftre önskade måtte med beredvillighet upptagas, äfven af de stånds repvesanfan er, hvilka deraf icke kunna draga någon direkt fördel för sine kommitenter, men hvilkas trefnad och belåtenhet likvål stå i ett alltför tydligt sammanhang med den jordbiukande klassens, för att böra af dem förbises. Till Redaktionen af Aftonbladet. Anhålles om denna anmälans intagande i Aftonbladet: Under ett års lopp, då flerfaldiga olyckor hemsökt värt kära Fädernesland och, utan tvifvel, flere tusende menniskor höjt sina jemmerop om räddning i nödens stund, har jag knappt vägat, att inför en vördad allmänhet gifva mig tillkänna såsom förebedjare, för en del af mina i år olyckligblifna åhörare; emedan jag dels fruktat att trötta barmhertiga hjertan, dels äfven övskat undsippa, att med dera: nöd, bekymra en huld Läns-Styrelse, som redan i år haft bekymmer nog af den härjande Choleran inom dess egen Hufvudstad, Jag hoppades, at dena beredvilligset, som detta Hultsjö pastorats Inuevånare r.dan visat, för att aft. rka sina olyckliga pastoratsboers tårar, skulle uågorlunda kunnat förslå alt rädda endast de fattigare ibland dem från hungersnöd; men skadan är alltför stor, som timat och den hjelp, som endast trenne små Socknar kunnat lenna, alltför otillräcklig, hälst årsväxten i allmänhet varit mindre gynnande här i trakten. På samma dag, den 2 sistl. Augustis somictt förfärligt hagel förderfvade en del af Asa församlings, i Kronobergs län, hemmansåboers gröda, förstördes aäf detta hagel, vid gränsen till nämde län här i Hultsjö socken, på 8 hemman elter 4 1-2 mantal, för 150 personer, 23 hushäll, deras hoppfulla skörd af alla slags säd, balm, frukter, rötter, lin, kål m. m. till ett, efter ycderbörliz och öfver skadan samyetsgrann hällen besigtning och värdering, sammanräknadt vär de af omkring 2000 Rdr Banko. Desse lidande hemman, sammanräknade utsäde bestod af nära 5 Tunnor Råg, 4 T:r Blandsäd, 30 F:r i Halfspaen korn, iv3 -T:r 1 Halfspann 2 kpr Hafre och 28 Tr och 2 Haifspann Potates, utom lin, ärter, böner m. m. och just desse hamman anses vara ibland de bäste och bördigaste här i Sockneu. Somlige af dem förlorade alltsammans af sin årsgröda, andre hältten, andre åter en mindre del; men spannemålen, som öfverallt gick förlorad, har ansetts: Rågen till 17 T:r 3 Halfspann 4 kpr. Blandsäden till 12 T:r 2 Halfspann 3 kpr. koruct till 98 T:r 1 kappe och Hafren till 268 T:r 2 Halfspann 5 kpr., samt Potates till 143 Tir 3 Halfspann 3 kpr., som uti värde blifvit tagen: Rågen efter 8, Blandet efter 5, kornet efter 6, Hafren efter 3 och Potates efter 1 Rdr 16 sk. B:ko Tunnan — och uppgår. då uti en sammanslagen summa, till något öfver 1780 Rdr B:ko, utom Halmfodret, linet, ärtor, bönor kål m. m. som äfven i värde kunnat anses uppgå till mer, än 200 R:dr B:co. Ibland dem af detta ovanliga och förstörande hagel lidande menniskor ärv de flesve medelöse och fattige, dels hemmansegare, dels brukare, torpare och militärer och den minsta delea bland dem knappt behållne — ingen ätmin-, ston? hvad man kalla rik. Deras nöd är stor — det till dem redan här i Pastoratet sammaoskjutna är mu snart trutet och deras öde oundvikligt, så vida hjelp snart ej kommer, att taga till tiggarstafven, för hvilken hvar och en ordentlig och omtänksam, om än fattig, biyges. Christelige Medmeniskor! J, som iår icke lidit hvarken af Cholerap. andra farsoter, ldsvådor, åska eller af en dylik hemsökelse , som desse, hvilka nu genom mig ropa till Eder om hjelp i sin nöd — Det är icke brödet allena, som felas dem intill nästa års skördetid, utan äfven det utsäde, som de i år skola nedlägga i jorden, för att, i förtröstan på herrans välsignelse, kunna få något att skörda — förbarmen Eder öfver dem. J, som glade fån äta Eget Jul-bröd och tröttnen icke, om J än nyligen visat barmhertighet; ty J kunnen aldrig gifva Gud nagen skönare tacksägelse för det han i år bevarat Eder, Edra hus, åkrar ocu boningar, än då J älsken Gud och Hans bud öfver allt och Er nästa som AR oo RR EA RS KAR ks