följd af begäret, att vid realisationsögonblicket dis-
ponera kapitalerna, äfvensom af den långa betal-
ningstid af 10 år, hvarå de äro utställda.
5:o Att vid utlåningen iakttages en afgjord syft-
ning till rörelsens utvidgavde blott för de verkliga
behofven, och till de klassers bästa, af hvilka icke
med fog kan fordras, att de skull, under en öf-
vergånrg till ett annat system, hjelpa sig sjelfve.
Vår mening torde bäst fattas, då vi yttra: att det-
ta ävdamål säkert viores genom ett törsigtigt stad-
gadt maximum för lånesummans förhållande till
fastighe:eos värde, samt dess totalbelopp: hvilket
allt kanske lampligast kunde stadgas i enlighet med
gamla Bankolinemetoder: eller 3 af fastighetsvar-
det och högst 10,000 Rdr bko,
6:0 Att genom rävtars halfårs-betalning samt be-
frielse för bevilloiogsafdrag, den lägre rant.n göres
så fördelaktig, som den i öfrigt. kan blitva, synes
vara ett nödigt vilkor för sakecs framgång; och de
öfriga ordningsbestimmelserna äro af den unde: o:d-
nade art, att man ej här behöfver derom yttra sig,
med iaktagande af en såden försigtighet, och med
bestätöd afsigt, atti framtiden sammargjuta det
hela med de lokala kreditstiftelserna, inse vi ingen
våde, utan idel fördelar af förslaget, som vi
derftre önskade måtte med beredvillighet uppta-
gas, äfven af de stånds repvesanfan er, hvilka deraf
icke kunna draga någon direkt fördel för sine
kommitenter, men hvilkas trefnad och belåtenhet
likvål stå i ett alltför tydligt sammanhang med
den jordbiukande klassens, för att böra af dem för-
bises.
Till Redaktionen af Aftonbladet.
Anhålles om denna anmälans intagande i Aftonbladet:
Under ett års lopp, då flerfaldiga olyckor hemsökt värt
kära Fädernesland och, utan tvifvel, flere tusende menni-
skor höjt sina jemmerop om räddning i nödens stund, har
jag knappt vägat, att inför en vördad allmänhet gifva mig
tillkänna såsom förebedjare, för en del af mina i år olyck-
ligblifna åhörare; emedan jag dels fruktat att trötta barm-
hertiga hjertan, dels äfven övskat undsippa, att med dera:
nöd, bekymra en huld Läns-Styrelse, som redan i år haft
bekymmer nog af den härjande Choleran inom dess egen Huf-
vudstad, Jag hoppades, at dena beredvilligset, som detta
Hultsjö pastorats Inuevånare r.dan visat, för att aft. rka si-
na olyckliga pastoratsboers tårar, skulle uågorlunda kunnat
förslå alt rädda endast de fattigare ibland dem från hun-
gersnöd; men skadan är alltför stor, som timat och den
hjelp, som endast trenne små Socknar kunnat lenna, allt-
för otillräcklig, hälst årsväxten i allmänhet varit mindre
gynnande här i trakten.
På samma dag, den 2 sistl. Augustis somictt förfärligt
hagel förderfvade en del af Asa församlings, i Kronobergs
län, hemmansåboers gröda, förstördes aäf detta hagel, vid
gränsen till nämde län här i Hultsjö socken, på 8 hemman
elter 4 1-2 mantal, för 150 personer, 23 hushäll, deras hopp-
fulla skörd af alla slags säd, balm, frukter, rötter, lin, kål
m. m. till ett, efter ycderbörliz och öfver skadan samyets-
grann hällen besigtning och värdering, sammanräknadt vär -
de af omkring 2000 Rdr Banko. Desse lidande hemman,
sammanräknade utsäde bestod af nära 5 Tunnor Råg, 4 T:r
Blandsäd, 30 F:r i Halfspaen korn, iv3 -T:r 1 Halfspann
2 kpr Hafre och 28 Tr och 2 Haifspann Potates, utom lin,
ärter, böner m. m. och just desse hamman anses vara ibland
de bäste och bördigaste här i Sockneu. Somlige af dem
förlorade alltsammans af sin årsgröda, andre hältten, andre
åter en mindre del; men spannemålen, som öfverallt gick
förlorad, har ansetts: Rågen till 17 T:r 3 Halfspann 4 kpr.
Blandsäden till 12 T:r 2 Halfspann 3 kpr. koruct till 98
T:r 1 kappe och Hafren till 268 T:r 2 Halfspann 5 kpr.,
samt Potates till 143 Tir 3 Halfspann 3 kpr., som
uti värde blifvit tagen: Rågen efter 8, Blandet ef-
ter 5, kornet efter 6, Hafren efter 3 och Potates ef-
ter 1 Rdr 16 sk. B:ko Tunnan — och uppgår. då uti
en sammanslagen summa, till något öfver 1780 Rdr B:ko,
utom Halmfodret, linet, ärtor, bönor kål m. m. som äf-
ven i värde kunnat anses uppgå till mer, än 200 R:dr B:co.
Ibland dem af detta ovanliga och förstörande hagel li-
dande menniskor ärv de flesve medelöse och fattige, dels
hemmansegare, dels brukare, torpare och militärer och den
minsta delea bland dem knappt behållne — ingen ätmin-,
ston? hvad man kalla rik. Deras nöd är stor — det till
dem redan här i Pastoratet sammaoskjutna är mu snart
trutet och deras öde oundvikligt, så vida hjelp snart ej
kommer, att taga till tiggarstafven, för hvilken hvar och
en ordentlig och omtänksam, om än fattig, biyges.
Christelige Medmeniskor! J, som iår icke lidit hvarken af
Cholerap. andra farsoter, ldsvådor, åska eller af en dy-
lik hemsökelse , som desse, hvilka nu genom mig ropa till
Eder om hjelp i sin nöd — Det är icke brödet allena, som
felas dem intill nästa års skördetid, utan äfven det utsäde, som
de i år skola nedlägga i jorden, för att, i förtröstan på herrans
välsignelse, kunna få något att skörda — förbarmen Eder
öfver dem. J, som glade fån äta Eget Jul-bröd och tröttnen
icke, om J än nyligen visat barmhertighet; ty J kunnen
aldrig gifva Gud nagen skönare tacksägelse för det han
i år bevarat Eder, Edra hus, åkrar ocu boningar, än då
J älsken Gud och Hans bud öfver allt och Er nästa som
AR oo RR EA RS KAR ks