oteliga skadliga och likgiltiga, sofra de vigtigare
och samhällsnyttiga; på det man må undvika allt,
som skulie kunna hicdra eller skada dessa.
Det är utur deona synpunkt vigtigt, i ett land,
der usoder långliga tider allmänna kredit-inrättnin-
gar ansenligt utvidgat sin verksamhet, att i ögon-
blicket af den enskilda kreditens åter framträdan-
de i det myndighetstillstånd, hvari falska styrelse-
grundsatser och lagstiftande maktens misstag in-
bringat den, någon åtgärd vidtages, att förvissa
allmänheten om den frigifne myndlingens redbarhet
och ordentlighet. Vanorna bibehålla en inflytelse,
som olyckligtvis är större i samma förhållande som
den upplysniog är mindre, hvilken först bjudit dem
att lemna plats åt förnuftet; och det torde få an-
tagas för såkert, att bos oss ännu länge mängden af
Jångifvare skoia heldre önska, att i ett allmänt;
eller åtmiustonae i ett större och akrediteradt Verk
få uttaga sina räntor, än att behöfva bero af den
enskiltes tillfälliga förhållanden.
Då således man med visshet kan antaga, att det
är en verklig tjenst åt enskilda fastighets-krediten,
1:0 att betrygga räntebetalningen, hvarigenom stör-
re antal kapitaler qvarhållas vid intecknings-belå-
ningen; 2:0 alt genom upplåningen erbjuda en of-
fentlig kännedom af kapital-tillgångarne; hvarige-
nom man toligen skall finna, att de äro större än
man föreställer sig; 3:o Att vid utlåningen erbjuda
en successiv afbetalnicg i små poster, som den en-
skilde långifvaren icke gerna antager, m. m.; så
torde man, med nit för den värmaste framtidens
bästa, sine medborgares trefnad. icke längre kunna
tveka, alt göra något för det nämda förslaget.
Frågan torde derföre, sedan otjerligheten af ett di-
rekt taget utländskt lån blifvit af flera offentligt
framställd, kupova numera inskränkas till blott den-
na: Hvad bör göras för att genast bereda lånetillgån-
gar åt jordbruket? Med temlig visshet svare vi här-
på: AZllt hvad som kan göras å statens sida, utan
att hindra den enskilda kreditens snara och fria
utveckling! och i den omfattning detta svar gifver
åt ämnet, ligger det klart för oss, att hela hemlig-
heten är förborgad. :
Den enskilda krediten visar sig lyckligtvis i vårt
land numera hafva uppfattat bebofvet af associa-
tionsprincipen. Man vill Privata Banker; man wil
hypotheksföreningar; man vill inrikes vexlar; man
vill lättare kunna mobilisera jorden och gifva de
å den ställde förskrifningar en kraft, som skulle
göra dem till klare och obestridliga.
Att allt detta ej går för sig i ett ögonblick, det
hafve vi redan tillräckligt sett vid denna Riksdag;
men att det efterhand bör gå och måste gå, lärer
den uppmärksamme tänkaren nog inse. De stöte-
stenar man således nu, tillen början, borde undan-
rödja, för framgången af det förslag, som med öp-
pet tillkännagifvande af sin befattning till kapita-
1ernas öfverflyttninvg till de enskilde kredit-inrätt-
ningarne, nu genast, innan dessa hinna bildas och
stadga sig, skulle taga sin början i Rikets Ständers
Riksgälds-Konator, äro derföre följande:
1:0 Att ingen våldsam brytning i de nu häftade
kapitalernas placering framkallas; hvilket vinnes
genom en så låg ränta, som den foreslagna af 4 och
en haif procent.
2:0 Att utländska kapitaler må uppmuntras att
i landet användas; hvilket man kan hoppas, då
räntan blifver så hög, emot det vanliga stående in-
tresse, som å!minstone Engelska och Holländska ka-
pitalen räkna.
3:o Att icke antagandet af ovanlige kreditbruk
och sådane vilkor, som i ett kapitalfattigt land in-
galunda kunna göras gällande, förenas med företa-
get; hvarföre ouppsägbara obligationer icke böra
begagnas, innan våra Börser äro af den styrka, att
de kunna erbjuda dagliga omsättningar af dyhka
papper, utan böra de insatte kapitalen kunna göras
åter rörlige i innehafvarens hand, efter en viss upp-
sägningstid: hvilken tid likväl, i enlighet med den
rundsats vi redan angifvit, icke bör vara af den
fördel för kapital-egaren, att han lockas från sin
redan fästade säkerhet till Låne verket: således minst
3 och måhända 5 år,
4:o Att Statens beböfliga upplåning icke göres
omöjlig -genom den inrättning, som endast åsyftar
fördel åt en viss näringsklass: (äfven då denna, så-
som den talrikaste, visserligen tförtjenar bögsta upp-
märksamhet): emedan sådant vore n orättvisa
mot alla de skattdragande. Detta är tillräckligen
förutsedt i förslaget, genom räntans låga belopp
och uppsägningstidens utsträckning; ty staten kan
således vara betrvesad aatH när omm heldet 42