oteliga skadliga och likgiltiga, sofra de vigtigare och samhällsnyttiga; på det man må undvika allt, som skulie kunna hicdra eller skada dessa. Det är utur deona synpunkt vigtigt, i ett land, der usoder långliga tider allmänna kredit-inrättningar ansenligt utvidgat sin verksamhet, att i ögonblicket af den enskilda kreditens åter framträdande i det myndighetstillstånd, hvari falska styrelsegrundsatser och lagstiftande maktens misstag inbringat den, någon åtgärd vidtages, att förvissa allmänheten om den frigifne myndlingens redbarhet och ordentlighet. Vanorna bibehålla en inflytelse, som olyckligtvis är större i samma förhållande som den upplysniog är mindre, hvilken först bjudit dem att lemna plats åt förnuftet; och det torde få antagas för såkert, att bos oss ännu länge mängden af Jångifvare skoia heldre önska, att i ett allmänt; eller åtmiustonae i ett större och akrediteradt Verk få uttaga sina räntor, än att behöfva bero af den enskiltes tillfälliga förhållanden. Då således man med visshet kan antaga, att det är en verklig tjenst åt enskilda fastighets-krediten, 1:0 att betrygga räntebetalningen, hvarigenom större antal kapitaler qvarhållas vid intecknings-belåningen; 2:0 alt genom upplåningen erbjuda en offentlig kännedom af kapital-tillgångarne; hvarigenom man toligen skall finna, att de äro större än man föreställer sig; 3:o Att vid utlåningen erbjuda en successiv afbetalnicg i små poster, som den enskilde långifvaren icke gerna antager, m. m.; så torde man, med nit för den värmaste framtidens bästa, sine medborgares trefnad. icke längre kunna tveka, alt göra något för det nämda förslaget. Frågan torde derföre, sedan otjerligheten af ett direkt taget utländskt lån blifvit af flera offentligt framställd, kupova numera inskränkas till blott denna: Hvad bör göras för att genast bereda lånetillgångar åt jordbruket? Med temlig visshet svare vi härpå: AZllt hvad som kan göras å statens sida, utan att hindra den enskilda kreditens snara och fria utveckling! och i den omfattning detta svar gifver åt ämnet, ligger det klart för oss, att hela hemligheten är förborgad. : Den enskilda krediten visar sig lyckligtvis i vårt land numera hafva uppfattat bebofvet af associationsprincipen. Man vill Privata Banker; man wil hypotheksföreningar; man vill inrikes vexlar; man vill lättare kunna mobilisera jorden och gifva de å den ställde förskrifningar en kraft, som skulle göra dem till klare och obestridliga. Att allt detta ej går för sig i ett ögonblick, det hafve vi redan tillräckligt sett vid denna Riksdag; men att det efterhand bör gå och måste gå, lärer den uppmärksamme tänkaren nog inse. De stötestenar man således nu, tillen början, borde undanrödja, för framgången af det förslag, som med öppet tillkännagifvande af sin befattning till kapita1ernas öfverflyttninvg till de enskilde kredit-inrättningarne, nu genast, innan dessa hinna bildas och stadga sig, skulle taga sin början i Rikets Ständers Riksgälds-Konator, äro derföre följande: 1:0 Att ingen våldsam brytning i de nu häftade kapitalernas placering framkallas; hvilket vinnes genom en så låg ränta, som den foreslagna af 4 och en haif procent. 2:0 Att utländska kapitaler må uppmuntras att i landet användas; hvilket man kan hoppas, då räntan blifver så hög, emot det vanliga stående intresse, som å!minstone Engelska och Holländska kapitalen räkna. 3:o Att icke antagandet af ovanlige kreditbruk och sådane vilkor, som i ett kapitalfattigt land ingalunda kunna göras gällande, förenas med företaget; hvarföre ouppsägbara obligationer icke böra begagnas, innan våra Börser äro af den styrka, att de kunna erbjuda dagliga omsättningar af dyhka papper, utan böra de insatte kapitalen kunna göras åter rörlige i innehafvarens hand, efter en viss uppsägningstid: hvilken tid likväl, i enlighet med den rundsats vi redan angifvit, icke bör vara af den fördel för kapital-egaren, att han lockas från sin redan fästade säkerhet till Låne verket: således minst 3 och måhända 5 år, 4:o Att Statens beböfliga upplåning icke göres omöjlig -genom den inrättning, som endast åsyftar fördel åt en viss näringsklass: (äfven då denna, såsom den talrikaste, visserligen tförtjenar bögsta uppmärksamhet): emedan sådant vore n orättvisa mot alla de skattdragande. Detta är tillräckligen förutsedt i förslaget, genom räntans låga belopp och uppsägningstidens utsträckning; ty staten kan således vara betrvesad aatH när omm heldet 42