TEATER. Dn döda gästen. Komedi i 2 akter. Svenskt Original. En uvrg författare aflemnade en gång till Volta:re ett arbete, med anhållan att han ville korrigera och stryka ut hvad han ej tyckte om. Voltaire satte sig genast ned, fattade pennan, och strök med den största samvetsgrannhet ut hvarenda rad i poemet, från den första till den sista. Skada — 1 många afseenden, alt vi ej här i Sverge äga någon Voltaire — mången författare hade då äfven här fralsats från kritikens obehag, och troligen hade äfven då den döde gästens? stoft ostörd: fått hvila i sin graf. Nu kommer han blott att tjena såsom ett exempel på, huru det är möjligt att af en skälicea god Novell fabricera en skäligen dålig Kom? di; Novellen är nemligen den bekanta döde Gästen af Zschokke. Orden kunna läsas der, och om någon skulle uodra på hur dec är möjligt att vid detta förhållande betitla piecen Sveaskt Ociginal, så torde man blott böra erinra sig, att der också stundom går rätt underligt till i denna veriden. Iznehillet torde alltså vara öfverflödigt att recitera, desto belire som en recension i ett annat blad redan upptagit detsamma. Emellertid framwgläntar i stycket en ganska god vilja att roa, och det är denna man alltid bör resoektera, ehuru man tillika måste beklaga, att den ej fallit på någon som tillika ägt förmågan ; men ett äkta skämt står också icke så att taga på hyllan , som mången föreställer sig. Namnet Svenskt Original fredar dock Teater-Direktionen till stor del från ansvsret för att den låtit ett sådant stycke komma på scenen. Det tyckes stå i samma kategori med sådana artiklar, som i Tidningearne itföras på begäran, och Direktionen har sannolikt antagit detsamma å son corps; defendant.? Vi vilja ej tala om det orimliga i sjvifva hufvudidden, att en ganska förståndig familj, hvars hufvud till och med ständigt avnonc-rar sig såsom filosof, låter så alldeles uppskrämma sig af en gammal spökhistoria, att den midt på ljusa dagen tar en ung elegant för ett spöze — ej om det oteatralska deri, alt låta en person berätta en saza, som räcker mer än en qvart — dialogen släpar sig dessutom jäspinde fram genom hela stycket, och öfver det bela är en blekhet gjuten, som måhända bör tillhöra en död gäst, men som dock ej tar sig väl ut på andra sidan rampen. —n. Am 0 ROR mn VASER ITE WASA FIRAD VANA FEMTE COLA STAN TA för da flacta läcara välhak ant mucikalickh Ar.