ordet besluta, igenfinnes i 31 4. Regerings-Formen,
der alldeles samma sak betecknas genom ordalydel-
sen: till bifall upptaga. För Lagstiftaren åter, om
han skulle synas mindre lycklig i urvalet af ut-
tryck, torde en ursägt böra härledas från de dagars
oskuld, då man icke ens kunde förmoda, att omskap-
ningsbegäret skulle draga i strid med allmänna tänke-
sättet, och Konst. Utsk. föreslå en för Nationen så vi-
drig ändring i Grundlagarna, att densamma genast å
Riksdagen då den blifvit framlagd, förkastades af samt-
lige, eller de fleste Riks-Stånden. Vill man likväl, allt
deita oaktadt, på det strängaste binda sig vid näm-
de ords bokstafsmening, så kan den dock icke in-
nebära mer, eller anna!, än att Rikets Ständer äro
oberättigade att genast, såväl förkasta som antaga
den bestyrkta ändringen. Men icke förmår någon
utlägzningskonst, som i sanningen allena söker sin
seger, att omintetgö.a eller inskränka Rikets Stän-
ders fulla och ohestridliga befogenhet att förändra
och rätta det framlagda förslaget, emedan isådant
fall hela innehållet af senare momentet i 56 f Re
.gerings-Formen skulle blifva utan betydelse, och
ordaförståndet deraf helt och hållet våldföras emot
tydliga föreskriften i 83 1I Regerings-Formen. Näm-
de mom., som uttryckligen bestämmer, huru frågor
om förändringar i Grundlagen skola behandlas, och
således egentligen u!vecklar hvad 81 4S Regesings-
Formen och 29 f Riksdags-Ocdningen derom kort-
ligen antyda, har icke allevast förbehållit Rikets
Ständer i allmänhet rättigheten att, förmedelst an-
märkningar emot Konstitutions-Utskottets yttrande,
deri åstadkomma rättelse och jemkning, utan hyl-
lar derutöfver så omsorgsfullt hvarje Stånds fria
röst, i fråga om Grundlagsförändring, att den till-
erkännes ett lika och icke mindre afseende än i
Bevillningsmål, det är, hvarje Stånd äger att, vid
yppad skiljaktighet, få sin särskilta mening pröfvad
at utsedd Nämd eller förstärkt Utskott, så att in-
tel annat Utlåtande, än antingen det enahanda,
hvarom samtlige Riks-Stånden sig förenat, eller
ock det genom omröstning i förstärkta Konstitu-
tions-Utskottet slutligen beredda och samman-
jemkade kan blifva hvilande, för att antagas
eller förkastas vid påföljande Riksdag. Men då
skall deröfver endast med Ja eller Nej kunna be-
slutas — ettstadgande, som jemväl genom sin upp-
ställning, så om ett undantag, nogsamt hänvisar på
den friare pröfning, som Rikets Ständer vid den fö-
regående Riksdagen ägt att utöfva. I öfverens-
stämmelse härmed, och då i öfrigt vördnaden för
Rikets Ständer och deras ultryckta gemensamma
tanka oeftergifligen kräfver samma offer af förut
fattade opinioner och enahanda förfarande, som, vid
sammarjemkning af RiksStåndens skiljaktiga menin-
gar i andra ämnen ålägges Utskotten i 73 S. Riks-
dagsOrdningen, förmår jag icke finna huru Konsti-
tutionsUtskottet kan, utan förvillelse och missför-
stånd af sitt kall, lemna samtlige RiksStåndens, un-
der nyssnämde betydelsefulla form, afgifne ammärk-
ningar utan afseende, och deremot å nyo framhålla
den af en nog fåtalig personal tillvägabragta och
inom Stånden redan underkända förklaring, att det
framlagda förslaget utgör ett af inbördes oskiljak-
tiga delar bestående helt. En sådan bindoyckel är
dock icke af grundlagen lemnad i KonstitutionsUt-
skottets hand, och ingen enda 4 hänvisar på den
vördnadsbjudande makt, i grund hvaraf det kunde
beta! Hvad KonvstitutionsUtskottet sammanfogat må
icke Rikets Ständer åtskilja. — Kort och tydligen
har Hr Doktor Nibelius visat, att indragningsmak-
tens och juryinrättningeps afskaffande icke stå med
hvarandra i ringaste samband. Jag instämmer här-
utinvan med honom, och är öfvertygad, att då Ut-
skottet icke skytt att framkasta den tillvitelse, som
hade Rikets Ständer velat godtyckligt sönderstycka
det odelbara förslaget, träffas Utskottet med mera
rältvisa af förebråelsen för en godtycklig samman-
bindning.
Den slutliga förklaring, hvarmed Utskottet öf-
verlemnar förslaget, hvilket anses hwila till afgö-
rande vid nästa Riksdag, hade så mycket snarare
kunnat besparas, som ett sådant utlåtande icke till-
kommer Utskottet, utan innefattar ett alldeles obe-
hörigt anspråk, då, enligt 56 S. RegeringsFormen,
endast förstärkta KonstitutionsUtskottet har att
med Rikets Ständers rätt bereda det utlåtande. som
skall hvila till grundlagsenlig behandling vid på-
följande Riksdag. (Forts. följer).