Sedan debatten ännu en stund fortfarit i ena-
handa syftning, blef betänkandet slutligen utan vo-
tering återremitteradt.
Forts. af reservationerna vid KonstitutionsUt-
shottets utlåtande om Indragnmingsmakten och Juryn.
Af Kontraktsprosten HALLSTRÖM: Nitet för
grundlagens helgd förtjenar aktning — likväl un-
der vilkor, att det bestyrker sig såsom det sanna och
upplysta. Denna fordran uppstegras ännu mer, och
öfvergår tili natur af den heligaste förbindelse, e-
när, såsom här förmenas, ett stort missförstånd skall
undanrödjas, en dermed naturligen förknippad obe-
haglig spänniog afböjas, och då det vidriga, det be-
synnerliga, det sorgliga iett förhållande, som ej kan
annat än påkalla en allmännare uppmärksamhet,
endast låter sig mildra genom bevisningens kraft,
och klarhet. Utskottets majoritet har icke tvekat
att, på grund af en egen tydning af grundlagen, ej
mindre undandraga sig den skyldighet, som enligt
samma Grundlags ord, Representationens samfälda
omdöme och äldre sed, Utskottet ålegat, än ock
att frånsänna de fullkomligen sammanstämmande
anmärkningar, hvilka Riksstånden hvart och ett, o-
förhindradt af sin Talman, till Utskottet remitterat
såsom sin gemensamma tanka, all kraft och bety-
denhet. Det hade, vid en sådan ovanlig art aftill-
rättavisning, icke bordt undfalla att, eftersom grund-
lagarne böra i hverje serskildt fall efter deras or-
dalydelse tillämpas (83 . R. F,, så vore äfven i
detta granlaga mål framiör allt af nöden, att låta
Grundlagen sjelf, så vidt möjligt vore, med egna ord
fälla utslaget: alt åtminstone den grundsatts, hvar-
nppå Utskottets serskilda åsigt ytterst sig fotar,
borde der förefinnas gifven och klart yttryckt, för
att vara öfver ailt tvifvel upphöjd; att bevisningen
för att blifva bindande och fullständig, måste upp-
taga och bemöta de svåraste inkast, men deremot
löpte mycken fara, att såsom skef och ensidig förfela
sitt syftemål, om den allevast häftade fast vid ett enda
ords bemärkelse, uppfattad utan hänsigt till den tydel-
se och bestämning, som andra Grundlagens ord och
stadganden deråt gifva: i korthet, att Utskottet
svårligen, utan äfventyr att synas brista i skyldig
aktning för Rikets Ständer, kunde låta sig nöja med ett
blott lösligt åbercpande af tvenne eller trenne Grund-
lags S9., utan närmare framställning af deras verk-
liga innehåll och inbördes sammanhang.
För! min del får jag så väl emot saken i sig sjelf,
som den nog kvapphändiga utveckling den erhållit,
nedlägga min vördsamma reservation.
Grundlagen bjuder, i de af Utskottet åberopade
SS., att när någon Grundlags-förändring af Konsti-
tutions-Utskottet tillstyrkes, må icke Rikets Ständer
vid samma Riksdag derom besluta. Men att med
detta stadgande icke afsigten varit att inskränka
Rikets Ständers rätt att pröfva det tillstyrkta för-
slaget, faller sig desto mera klart, som Statsförfatt-
ningen onekligen betryggas emot förändringar just
derigenom, att ingen reform medgifves, med min-
dre den tillförlitligen omfattas och förordas af all-
männa tänkesättet, uttaladt, derföre icke blott vid en,
utan vid tvenne serskilda Riksdagar af Natio-
nens Representanter. 1 sådan anda berättigar
ock 536 I ARegerings-Formen uttryckligen Rikets
Ständer , att emot Konstitutions-Utskottets yttrande
göra anmärkningar : 29 5. Riksdags-Ordningen lem-
nar dem obetaget att deröfver yttra siva tankar:
56 I. Regerings-Formen bjuder vidare, att dessa,
redan inom hvarje Stånd till en gemensam opini-
om sammanfattade tankar skola af Utskottet i möj-
ligaste måtto sammanjemkas , och denna samman-
jemkning förutsätter ovilkorligen, att Utskottets för-
slag skall kunna ändras, rättas, fördelas, och på
hvad vis som helst modifieras, Det skulle ock va-
ra en påfallande besynnerlighet, om i ett konstitu-
tionelt samhälle, der alla Regeringeos åtgärder äro
underkastade granskning , Rikets Ständer ickeskulle
äga att fiitt bedöma det förslag , som af ett fåta-
ligt, dem underordnadt Utskott, förelägges, och till-
styrkes till ändring i sjelfva grundlagarne, samt
om , oaktadt Rikets Ständer, jemlikt 8ri Y. Rege-
rings-Formen , kunna, genast å den Riksdag, då
Konungen föreslagit någon grunälags-förändring,
den Konstitutions-Utskottet afstyrker , afslå den
Kongl. Propositionen, ett lika behandligssätt skulle
vara Ständerna förvägradt, derest förslaget utgått
T, 1 sn
rn oe - se. a foeasnm OL an 1 AR a