Sedan debatten ännu en stund fortfarit i enahanda syftning, blef betänkandet slutligen utan votering återremitteradt. Forts. af reservationerna vid KonstitutionsUtshottets utlåtande om Indragnmingsmakten och Juryn. Af Kontraktsprosten HALLSTRÖM: Nitet för grundlagens helgd förtjenar aktning — likväl under vilkor, att det bestyrker sig såsom det sanna och upplysta. Denna fordran uppstegras ännu mer, och öfvergår tili natur af den heligaste förbindelse, enär, såsom här förmenas, ett stort missförstånd skall undanrödjas, en dermed naturligen förknippad obehaglig spänniog afböjas, och då det vidriga, det besynnerliga, det sorgliga iett förhållande, som ej kan annat än påkalla en allmännare uppmärksamhet, endast låter sig mildra genom bevisningens kraft, och klarhet. Utskottets majoritet har icke tvekat att, på grund af en egen tydning af grundlagen, ej mindre undandraga sig den skyldighet, som enligt samma Grundlags ord, Representationens samfälda omdöme och äldre sed, Utskottet ålegat, än ock att frånsänna de fullkomligen sammanstämmande anmärkningar, hvilka Riksstånden hvart och ett, oförhindradt af sin Talman, till Utskottet remitterat såsom sin gemensamma tanka, all kraft och betydenhet. Det hade, vid en sådan ovanlig art aftillrättavisning, icke bordt undfalla att, eftersom grundlagarne böra i hverje serskildt fall efter deras ordalydelse tillämpas (83 . R. F,, så vore äfven i detta granlaga mål framiör allt af nöden, att låta Grundlagen sjelf, så vidt möjligt vore, med egna ord fälla utslaget: alt åtminstone den grundsatts, hvarnppå Utskottets serskilda åsigt ytterst sig fotar, borde der förefinnas gifven och klart yttryckt, för att vara öfver ailt tvifvel upphöjd; att bevisningen för att blifva bindande och fullständig, måste upptaga och bemöta de svåraste inkast, men deremot löpte mycken fara, att såsom skef och ensidig förfela sitt syftemål, om den allevast häftade fast vid ett enda ords bemärkelse, uppfattad utan hänsigt till den tydelse och bestämning, som andra Grundlagens ord och stadganden deråt gifva: i korthet, att Utskottet svårligen, utan äfventyr att synas brista i skyldig aktning för Rikets Ständer, kunde låta sig nöja med ett blott lösligt åbercpande af tvenne eller trenne Grundlags S9., utan närmare framställning af deras verkliga innehåll och inbördes sammanhang. För! min del får jag så väl emot saken i sig sjelf, som den nog kvapphändiga utveckling den erhållit, nedlägga min vördsamma reservation. Grundlagen bjuder, i de af Utskottet åberopade SS., att när någon Grundlags-förändring af Konstitutions-Utskottet tillstyrkes, må icke Rikets Ständer vid samma Riksdag derom besluta. Men att med detta stadgande icke afsigten varit att inskränka Rikets Ständers rätt att pröfva det tillstyrkta förslaget, faller sig desto mera klart, som Statsförfattningen onekligen betryggas emot förändringar just derigenom, att ingen reform medgifves, med mindre den tillförlitligen omfattas och förordas af allmänna tänkesättet, uttaladt, derföre icke blott vid en, utan vid tvenne serskilda Riksdagar af Nationens Representanter. 1 sådan anda berättigar ock 536 I ARegerings-Formen uttryckligen Rikets Ständer , att emot Konstitutions-Utskottets yttrande göra anmärkningar : 29 5. Riksdags-Ordningen lemnar dem obetaget att deröfver yttra siva tankar: 56 I. Regerings-Formen bjuder vidare, att dessa, redan inom hvarje Stånd till en gemensam opiniom sammanfattade tankar skola af Utskottet i möjligaste måtto sammanjemkas , och denna sammanjemkning förutsätter ovilkorligen, att Utskottets förslag skall kunna ändras, rättas, fördelas, och på hvad vis som helst modifieras, Det skulle ock vara en påfallande besynnerlighet, om i ett konstitutionelt samhälle, der alla Regeringeos åtgärder äro underkastade granskning , Rikets Ständer ickeskulle äga att fiitt bedöma det förslag , som af ett fåtaligt, dem underordnadt Utskott, förelägges, och tillstyrkes till ändring i sjelfva grundlagarne, samt om , oaktadt Rikets Ständer, jemlikt 8ri Y. Regerings-Formen , kunna, genast å den Riksdag, då Konungen föreslagit någon grunälags-förändring, den Konstitutions-Utskottet afstyrker , afslå den Kongl. Propositionen, ett lika behandligssätt skulle vara Ständerna förvägradt, derest förslaget utgått T, 1 sn rn oe se. a foeasnm OL an 1 AR a