Sköt sjelfver thina får, ty annars bli vi rifne,
Talaren föreaade sig med dem som yrkat återremiss.
OLA JEPPSSON från Blekinge (munteligen) för-
klarade sig gilla Utskottets Bet. uti lit. a. och b.
Vid lit. c, eller nådårsförslaget förenade han sig
med Apelqvist. Talaren upplyste, att då frågan
diskuteradrs inom Utskotten, yttrade Preste-Stån-
dets iedamöter, att med lika rätt som man för folk-
skolarna kunde göra anspråk på I nådår, kande
man äfven taga 6. Detta medgifvande å Högvör-
dige Ståndets sida lemnade Talaren anledning att
äska 2 nådår för folkskolorna, ifall ete icke skulle
vara tillräckligt. — I afseende på A. Danielssons
förslag om elt kAreditiv för hvart län gillade Oo.
Jeppsson Utskottets afs yrkande. — 7I anledning
af den i P. Nilssons från Skåne reservation fram-
ställda åscigt, att Presterskapet icke borde taga ni-
gon ovilkorlig befattning med barnens unders visning
förr, än desse uppnått 15 år, så kan jag ej häri in-
stämma; tv någon skall hafva inseende öfver skol-
läraren samt pröfva hans duglighet, och då icke
må påräknas, att sådant kan af den enfaldige
bonden ombesörjas, lärer ifrågavarande pröfning och
inseende lämpligast öfverlemnmas åt Församlingens
astor, på sätt i min hemsocken äger rum.
LABS HANSSON från Bohus län talade i öfver-
ensstämmelse med alla dem, som yrkat återremiss.
P. JÖNSSON från Småland önskade, att Utskot-
ten, efter skedd återremiss, ville närmare förklara
deras mening med det uttryck: attej en gång
Sveriges upplysta allmoze skulle gilla de åtgärder
som för ifrågayarande ändamål kunde af de:
allmänna bekostas. Utskotten måtte bland den
upplysta alimogen icke hafva hänfört andra än
de hemmavarande; således derifrån uteslutit de
närvarande representanterna. — Angående Utskot-
tens yttrade åsigt, i likhet med läroverkskommit-
teen, alt barnens nödiga uppfostran pålitligare bi-
bringas genom den husliga undervisningen, särdeles
den modertiiga, förklarade talaren, att, om så vore
bestäldt, skulle han gräma sig öfver de anslag, som
nu gå till de högre läroverken för skickliga skol-
lärares bildning. Hvad mena åter, fortfor talaren,
Utskotten med nyttan och nödvändigheten af folk-
skolor (såsom orden lyda) der de behöfvas? Folk-
skolornas an:al i riket utgör omkring 300, och så-
dana saknas ännu i 9235 pastorat eller omkring
2000 försam ingar. Hvilka af dessa gäll förmena
nu Utskotten icke behöfva folkskolor? Talaren ha-
de väntat sig en bättre utgång af frågan i Preste-
Ståndet. Efter återremiss torde docx allt kunna
ändras. Ridd. och Adelns ledamöter inom Utskot-
ten bade varit på BondeStåndets sida i fråga om
nådårens anslåierde åt folkskolorna, och då Prester-
na åberopat sina privilegier hade man rättmiötigt
svarat, art några privilegier genom det föreslagna
pådåret ät folkskolorna, ingalunda äfventyrades, e-
när ingen ännu kommit i besittning af den lönein-
inkomst, sem förslaget angick, utan fråga endast
vore om flediga lägenheter. I afseende på de af O.
Jeppsson omtalade yttranden af Presterra inom Ut-
skottet, förenade sig P. Jönsson med nämde stånds-
-broder. äfvenså ansåg han P. Nilssons förslag, att
Presterne ej borde taga ovilkorlig vård om ungdo-
mens undervisning före dess 1å:de år, skall, upphöjd
till allmän grundsats, vara mindre tjenlig. Hvartill
vore väl då hela det Högv. Ståndet nyttigt, enär
det cj förmådde uppfylla den vigtigaste delen afsin
bestämmelse ??
BOTVID JONSSON ansåg det af sist förflutna
samt närvarande Riksdags protokoller vilja synas
som Presterne utgjorde ett Riksstånd, snarare för
att bevara sina privilegier än att bevaka religio-
pens sak i samhället, samt vårda och beford:a den
allmänna upplysningens framsteg bland folket. Fö-
ga synes således vunnet genom en återremiss. Han
ville dock rösta derför, och hyste i det längsta den
förkoppning att de, som förut varit emot Bonde-
Ståndets billiga anspråk, skola vid närmare besin-
ning medverka till ett mera gynnande resultat.
N. PERSSON från Örebro lin talade i samma
syftning som ÅA. Danieissons motion.
RUTBERG begärde ock återremiss, helst han ic-
ke kunde befara någon våda för Svenska kyrkans
bestånd deraf, att ett extra nådår vid lediga prest-
lägenheter an visades till uvderstöd för folkskolorna,
En mängd Siåndsledamöter förenade sig med en
elier annan af de föregående talarne, och yrkade
