19.
Jag kan ej förlika mig med den föreslagna granskningen
af Konungens befallningshafvande och depositioner af pap-
per i ränterierna. Jag er i detta någonting som jag ön-
skade aflägsna, så väl för bolagens som för allmänhetens bä-
sta. Jag föreslår: att i stället endast 20 proc. eller
1-5:del af det teknade kapitalet behöfver insät!-
tas, och att detta insättes i R. St. Bank uti reda
penningar eller Bankosedlar, med rättighet, att
derå under årets lopp assignera hälften, emot
skyldighet, att vid nya årets början hafva åter
insatt fulia beloppet.
23.
Jag vill visserligen icke kväll, att Höglofl. Utskotten
gjort sig reda för möjligheten, att man kan påräkna, ett så
svort antal som 50 Lott-egare, då de skola offentligen
namngifvas och deras lotter vara otransportable till inne-
hafvaren nm. m., hvarigenom, i flere afseenden jag befarar,
att deltagandet icke blifver begärligt; och jag vill säledes
icke yrka en ovilkorlig miseskning deri. Men jag under-
ställer Utskottens uppmärksamhet, om ej det vore tjenliga-
re att heldre öppna ett tillfälle för en blandning af begge
systemerna, mneml. Aktie-Banker och Solidariska
Banker, hvilka senares namn i förbigående sagt, synes
mig vara nog osvenskt, och som heldre skulle kunna kal-
las Bolags-Banker, om man aniog för dem begge, den
lämpligare benämningen Offentliga Banker. Mig
synes det vara bättre, om ett färre antal per-
soner behöfves för den solidariska ansvarigheten , e-
medan desse då kunde blifva solidare, och att des-
sa, men cj allmänheten, hade att göra med de många ak-
tieägare, som säkert i allmänhet skulle gerna se, att deras
aktier voro ställde på innehafvaren. Som man vet, finner
sig en del af peningerörelsens patroner rätt väl af hemlig-
heten i deras transaktioner; och ett offer måste göras äf-
ven åt denna åsigt, em man vill sakens snara och säkra
framgång. Jag öfverlemnar helt och hållet till Utskottens
nitiske ledamöter, att i händelse min tanka befinnes vara
förtjent af uppmärksamhet, utföra förslaget derom, erbju-
dande mig likväl, att deräst de skulle sådant yrka taf mig,
inlemna ett särskilt förslag till redaktionen af de nödige
paragraferna. Jag till och med vågar utbedja mig Utskot-
tens närmare öfverläggning, om ej sådane blandade Ban-
ker, såsom innebärande större säkerhet än Aktie-banker na,
borde blifva, de enda, som ägde tillstånd utgifva kreditsed-
lar; hvarigenom mycken vidlyftighet i lagbestämmelserna
äfven uadveks.
24 SY.
Borde omredigeras, i händelse, som jag föreslagit, en
del af de deri blott för Sohdariska Bankerna stadgade
vilkor, blifra allmänna för alta Bankerna.
25.
Denna I hör i min tamrka ändra:, i öfverensstämmelse
Taed hvad jag föreslagit uti 19 S. Jag ber Utskotten be-
tänka, att genom mitt förslag tillika vinnes fördelen, att
ej behöfva insätta särskilt Assigneringsfond i Rikets
Ständers Bank, och att en mängd krångel, o-äkerbeter och
förluster afhjelpas genom en mindre kontant insättning,
än om inteckningar och enskiltes reverser få lemnas såsom
allmänhetens garastier. Jag inser väl att man säger: det
blir svårt att skaffa så mycket kontanter! Men låtom
oss då bellre nedsätta de många skecbara millionerna och
låta Bankernes minimum vara obestämdt, som i 1824 års,
i min tanka i delta fali riktiga Lag.
527.
Det synes för mig vara tydligt, att minsta valören af
sedlarne, icke bör bestämmas efter Rikets Ständers Banks
förhållanden, utan efter behofvet i orterna. Möjligen in-
ses snart behofvet, att böja Riks-Baukens minsta sedelva-
lörer; men för alimänhetens beqvämlighet i orterna och
för det fasta myntets gångbarhet, synes mig vara lämpli-
gast att bestämdt förklara de Solidariska Bankerna berät-
tigade, att utgifva sedlar motsvarande 2 Rdr bko, derest
ej nya myntsystemet af Kongl. Maj:t antages eller 3 Rdr
kurant om så sker. Att nedgå till 1 Rdr kuraut, synes
mig nog vådligt för den dagsverkarde och arbetande klas-
sen, och jag befarar, att sådant skulle gifva en alit:ör stark
stöt åt Rikets Stävders Bank, om det på en gång under
den nya sakernas ordaing infördes. samt blifva en må-
bända mindre välbetänkt lockmat för äfventyrliga Bank-
ivrättnivgar.
Jag bestrider slutligen i allo behofvet af samtidigbet i
Bankernas oktroyers upphörande. Uppriktigt sagdt, ser
jag i detta, förenadt med den direkta kommunikation med
Regeringen och den inflytelse denna skulle utöfva, enligt
Utskottens förslsg, såväl på bildandet af Privat-Bankerna,
som på deras fortgång, en syftning, som den uppmärk-
samme medborgaren icke kan gilla. Befarar man behof af
snar förändring 1 lagarna för dessa stiftelser, kan man ju
hellre bivebål!a 1824 års lag: välbetänkta och med vär
allmänna lag bättre öfverensstämmande, blott 12-åriga ok-
troytid. Invändningen, att man hellre behöfde, som i
England och andra länder 20 år, emedan flera år åtgå in-
nan Baukens rörelse blir utsträckt, försvinner lätt, då in-
tet binder läggs i lagen för nya oktroyers meddelande åt
de Banker, som visat sig säkra och ordentliga, samt i de
andra länder den hos oss 10-äriga lagliga preskriptionstiden
deremot är 20 år,
4 Dessa äro de anmärkningar jag hufvudsakligen har att
göra; och jag tillägger blott slutligen, att Utskotten böra
bibehålla iden föreskrift, utur 1824 års lag, att i bvarje
oktroybref utsättes den förklaring, att Bank-Bolaget icke
bar-att påräksa något understöd af allmänna medel. Jag
önskade äfven att Utskotten ville vara betänvkte på någon
ytterligare garanti åt allmänbeten för Bankeroas sedlar,
an den 5 S ionebåller; men jag erkänner gerna, att jag ic-
ke sjelf kon uppgifva någon annan, än den allmänna fö-
reskrift, att de skola vara försedde med sådana vatten-
märken i papperet samt olika slags tryck och stämplar,
att efterapning och förfalskningar derigesom göras så svå-
Ta som möjligt är. En sådan föreskrift synes mig vara