19. Jag kan ej förlika mig med den föreslagna granskningen af Konungens befallningshafvande och depositioner af papper i ränterierna. Jag er i detta någonting som jag önskade aflägsna, så väl för bolagens som för allmänhetens bästa. Jag föreslår: att i stället endast 20 proc. eller 1-5:del af det teknade kapitalet behöfver insät!tas, och att detta insättes i R. St. Bank uti reda penningar eller Bankosedlar, med rättighet, att derå under årets lopp assignera hälften, emot skyldighet, att vid nya årets början hafva åter insatt fulia beloppet. 23. Jag vill visserligen icke kväll, att Höglofl. Utskotten gjort sig reda för möjligheten, att man kan påräkna, ett så svort antal som 50 Lott-egare, då de skola offentligen namngifvas och deras lotter vara otransportable till innehafvaren nm. m., hvarigenom, i flere afseenden jag befarar, att deltagandet icke blifver begärligt; och jag vill säledes icke yrka en ovilkorlig miseskning deri. Men jag underställer Utskottens uppmärksamhet, om ej det vore tjenligare att heldre öppna ett tillfälle för en blandning af begge systemerna, mneml. Aktie-Banker och Solidariska Banker, hvilka senares namn i förbigående sagt, synes mig vara nog osvenskt, och som heldre skulle kunna kallas Bolags-Banker, om man aniog för dem begge, den lämpligare benämningen Offentliga Banker. Mig synes det vara bättre, om ett färre antal personer behöfves för den solidariska ansvarigheten , emedan desse då kunde blifva solidare, och att dessa, men cj allmänheten, hade att göra med de många aktieägare, som säkert i allmänhet skulle gerna se, att deras aktier voro ställde på innehafvaren. Som man vet, finner sig en del af peningerörelsens patroner rätt väl af hemligheten i deras transaktioner; och ett offer måste göras äfven åt denna åsigt, em man vill sakens snara och säkra framgång. Jag öfverlemnar helt och hållet till Utskottens nitiske ledamöter, att i händelse min tanka befinnes vara förtjent af uppmärksamhet, utföra förslaget derom, erbjudande mig likväl, att deräst de skulle sådant yrka taf mig, inlemna ett särskilt förslag till redaktionen af de nödige paragraferna. Jag till och med vågar utbedja mig Utskottens närmare öfverläggning, om ej sådane blandade Banker, såsom innebärande större säkerhet än Aktie-banker na, borde blifva, de enda, som ägde tillstånd utgifva kreditsedlar; hvarigenom mycken vidlyftighet i lagbestämmelserna äfven uadveks. 24 SY. Borde omredigeras, i händelse, som jag föreslagit, en del af de deri blott för Sohdariska Bankerna stadgade vilkor, blifra allmänna för alta Bankerna. 25. Denna I hör i min tamrka ändra:, i öfverensstämmelse Taed hvad jag föreslagit uti 19 S. Jag ber Utskotten betänka, att genom mitt förslag tillika vinnes fördelen, att ej behöfva insätta särskilt Assigneringsfond i Rikets Ständers Bank, och att en mängd krångel, o-äkerbeter och förluster afhjelpas genom en mindre kontant insättning, än om inteckningar och enskiltes reverser få lemnas såsom allmänhetens garastier. Jag inser väl att man säger: det blir svårt att skaffa så mycket kontanter! Men låtom oss då bellre nedsätta de många skecbara millionerna och låta Bankernes minimum vara obestämdt, som i 1824 års, i min tanka i delta fali riktiga Lag. 527. Det synes för mig vara tydligt, att minsta valören af sedlarne, icke bör bestämmas efter Rikets Ständers Banks förhållanden, utan efter behofvet i orterna. Möjligen inses snart behofvet, att böja Riks-Baukens minsta sedelvalörer; men för alimänhetens beqvämlighet i orterna och för det fasta myntets gångbarhet, synes mig vara lämpligast att bestämdt förklara de Solidariska Bankerna berättigade, att utgifva sedlar motsvarande 2 Rdr bko, derest ej nya myntsystemet af Kongl. Maj:t antages eller 3 Rdr kurant om så sker. Att nedgå till 1 Rdr kuraut, synes mig nog vådligt för den dagsverkarde och arbetande klassen, och jag befarar, att sådant skulle gifva en alit:ör stark stöt åt Rikets Stävders Bank, om det på en gång under den nya sakernas ordaing infördes. samt blifva en måbända mindre välbetänkt lockmat för äfventyrliga Bankivrättnivgar. Jag bestrider slutligen i allo behofvet af samtidigbet i Bankernas oktroyers upphörande. Uppriktigt sagdt, ser jag i detta, förenadt med den direkta kommunikation med Regeringen och den inflytelse denna skulle utöfva, enligt Utskottens förslsg, såväl på bildandet af Privat-Bankerna, som på deras fortgång, en syftning, som den uppmärksamme medborgaren icke kan gilla. Befarar man behof af snar förändring 1 lagarna för dessa stiftelser, kan man ju hellre bivebål!a 1824 års lag: välbetänkta och med vär allmänna lag bättre öfverensstämmande, blott 12-åriga oktroytid. Invändningen, att man hellre behöfde, som i England och andra länder 20 år, emedan flera år åtgå innan Baukens rörelse blir utsträckt, försvinner lätt, då intet binder läggs i lagen för nya oktroyers meddelande åt de Banker, som visat sig säkra och ordentliga, samt i de andra länder den hos oss 10-äriga lagliga preskriptionstiden deremot är 20 år, 4 Dessa äro de anmärkningar jag hufvudsakligen har att göra; och jag tillägger blott slutligen, att Utskotten böra bibehålla iden föreskrift, utur 1824 års lag, att i bvarje oktroybref utsättes den förklaring, att Bank-Bolaget icke bar-att påräksa något understöd af allmänna medel. Jag önskade äfven att Utskotten ville vara betänvkte på någon ytterligare garanti åt allmänbeten för Bankeroas sedlar, an den 5 S ionebåller; men jag erkänner gerna, att jag icke sjelf kon uppgifva någon annan, än den allmänna föreskrift, att de skola vara försedde med sådana vattenmärken i papperet samt olika slags tryck och stämplar, att efterapning och förfalskningar derigesom göras så svåTa som möjligt är. En sådan föreskrift synes mig vara