som likväl väppeligen torde vara under värvarande omständigheter att hoppas. Ar EGNELL: Erkännvande vigten af motiverne uti År Holms motion, kan jag icke underlåta att, om än jag visste, att en återremiss af Utlåtandet ej medför någon nytta, och om äfven jag förutser, alt jag blifver ensam af den åsigt att återremiss må ske, yrka att Utlåtandet måtte återförvisas, på det att Utskottet måtte fästa närmare afseende på Hans Janssons afgifna reservation, innehållande, att, då Utskottet yttrat öfvertygelsen, att förslag till reformer inom armcen och försvarsverket böra utgå från en ändamålsenlig krigsadministration, och Utskottet således ansett reformer nödiga, hade Utskottet bordt tillstyrka Rikets Ständer att i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes i Nider låta verkställa de förbättringar i berörde afseende, som kunna befinnas vara af behofvet påkallade. För att åstadkomma detta, tror jag mig icke kunna grundlagsenligt för närvarande tillstyrka annan åtgärd, än återremiss, då Betänkandet första gången förekommer. Ar RUBIN: Jeg har deltagit ati Allmänna Besvärsoch Ekonomi-Utskottets arbete i detta ämne. Må det förlåtas mig, om jag ej i denna fråga äger den erfarenhet och de insigter, som erfordras för alt bedöma, om ett annat resultat, än detta, kunnat äga rum, Vid frågans behandling deltoge flere sakkunnige män, som sjelfve äro militärer; och jag hade troit, att man ej borde åsidosätta deras uppmärksamhet och större kännedom af ämnet. I öfrigt anser jag skälen vara sådana att de icke kunna jifvas. En återremiss vill jag mig icke motsätta; men jag kan ej se hvartill densamma skall tjena. Jag hemställer således, om Ståndet ej skulle vilja till undvikande af dröjsmål, bifalla Betänkandet då ändock resultatet icke blir förändradt. Hr LEFFLER: Då detta ärende afgjordes af Uiskottet, har jag ej varit der tillstädes. Detta lärer hafva skett antingen under min sjukdom eller ucder det jag var ledamot af Stuats-Utskottet och deltog i dess Riksgäldsafdelningsarbeten. Jag vill ej bestrida återreraiss, ehuru jag tror ingenting derigenom vinnes. Det har ock förefallit mig oförmodadt, att, då jag vet, att inom Utskottet finnas flere frisicnade män, ej se reservationer emot Betänkandet af dem bifogade. Sjelfve militärer lära de således hafva funnit, det ej annat kunnat tillgöras än hvad Utskottet yttrat. Åtminstone reflckterar jag på detta sätt. Då man önskar en förändring af Betänkandet, är en återremiss för närvarande den enda lagliga åtgärden. Hvad angår det försiag, en värd talare gjort, att frågan må remitteras till Ståndets enskilta Besvärs-Utskott, för att uppsätlta Ståndets enskilta underd. skrifvelse i ämnet har jag väl funnit alt Ståndet en gång tillförene under denna Riksdag, uti en allmän fråga vidtagit en dylik ätgärd. Då detta beslut fattades, var jag icke tillstädes. Ej helier öfverensstämmer sådant med Riksdags-Ordningens 36 Ä och 2 mom. som lyder sålunda: Stånden kunna äfven der dem nyttigt synes, nedsätta, hvart för sig ett Utskott, till upptegande af deras enskilta besvär och angelägenhbeter. Derigenom är gränsen för Ståndets enskilta Besvärs-Utskotts verksamhet utstakad. Jag bestrider således omförmalte förslag. Vid denna Riksdag kunna ej många remisser till enskilta Utskottet ske, då Riksdagen är så långt framskriden, men vid en kommande skulle detta Utskott möjligen blifva öfverhopadt af göromål, om bruker: blefve ett dit remittera frågor, äfven af allmän beskaffenhet, så snart de öfrige trenne Riksstånden fattade olika beslut med Borgareståndets, och jag frågar huru det skulle gå med detta medel af alla stånden begagnades. För min del lofvar jag, att Konzl. Maj:t ej skulle fästa afseende på dylika skrifvelser af enskildta stånd. Hr HELLEDAIJ förenade sig med Hr Leffler. Hr HALLGREN: att militären i vårt land til reformer, kan icke bestridas: och det är förundransvärdt, att en motion i ett så vigtigt ämne, som detta, blifvit af Utskottet på ett koapphändigt sätt besvarad, utan reservationer. Jag kan ej instämma med Hr Petrd deruti, att denna fråga må remitteras till ståndets enskildta besvärsUtskott, likasom jag ej beiler deltog i beslutet, att frågan angående Löfås Silfververk, skulle dit öfverlemsnas, Den var så mycket mer af allmän beskaffenhet,;som den angick statens cgendom; och ferevarande ämne rörer lika litet Borgare ståndet enskildt. Jag förenar mig deremot uti anhållan om återremiss, utan afseende doernå hutn jag må 1 afceende nå BRilsdagcförkart