åyrka någon sådan, för att icke göra mig saker
till beskyllningen, att bafva i någon mohn bidragit
till förlängning af Riksdagsgöromålen. — Jag åtnö-
jer mig således, att åt en kommande tid öfserlem-
na, att upptaga och utreda detta grannlaga, och för
den drygt beskattade Svenska allmänheten, efter
min öfvertygelse, högst vigliga ämne, förvi:sad der-
om, att nödvändigheten omsider skall göra den lä-
ra öfverallt gällande, att man ej på sjelfförsvaret
bör påkosta så mycket, att slutligen ej något åter-
står att försvara, samt alt, der fattigdoa och obe-
låtenhet blifva folkters enda tillhörighet, den bäst
exercerade och underhållna arm är för sjellförsva-
ret otillräcklig. Jag föreställer mig visserligen icke,
att motionen skulle gifva det Högl. Utstottet anled-
ning, att inkomma med ett fullständigt förslag
till Svenska krigsväs ndets reorganisation ; men
jag vågade hoppas och tro, att den opinion, som
är allmänt rådande, att nemligen vårt försvarsvä-
sende är, i förhållande till landets tillgångar, allt-
för kostsamt och itör Jandet betungande, och att
en reform derutinnan således vore nödig, emedan
det endast är på reformernas väg, som förbättrin-
gar vinnas. Jag har hoppats och trott, säger jag,
att denna opinion skulle inom Utskottet gjort sig
till den grad gällande, att Utskottet hade godkänt
idgen och föreslagit Rikets Ständer, att fästa Ko-
nungens höga uppmärksamhet på folkets önskan
och öfvertygelse om nödvändigheten af en så be-
skaffad reform i vårt försvarsväsende, att åtmin-
stone en gräns sattes för de ständigt växande och
landets tillgångar uppslukande behofven, och jag
kan icke iose det clämpliga mera i deta, än i
många andra fall, att nalkas Konungen på önsk-
ningarnes och förtröstans väg, på hvilken väg den
Konung, som ej önskar något bögre än folk ets väl-
stånd och anser dess: kärlek för sin vppersta belö-
nioug, säkert är att träffa.
Då sådant emellertid icke skett och det Höglofl.
Utskottet således icke godkänt det allmänna omdö-
met i detta fall, återstår för mig endast, att hafva
till det Högtärade Ståndets Protokoll reserverat mi-
na åsigter och min öfvertygelse.
He PETRE: Det har varit en länge rådande
opinion, alt representanterne för Stockholms stad i
allmänhet sätta sig emot alla förändringar i nuva-
rande samhäl!sskick och betrakta folkets ställning
och naiionens behof från samma synpunkt, som
styrelsen för sig antagit. Man har dertitl velat fin-
na mångahanda orsaker, hvaribland jag bioti tillå-
ter mig att antyda de i allmänhet iyckligare lef-
nadsomständigheter, som måste förutsättas på den-
na enda punkt af Riket, der rikedomen och öfver-
flödet kunna sägas hafva deras egentliga säte och
der följaktligen saknas den ledning för omdömet
i förenämde hänse-nde, som bäst vinnes genom en
rärmare bekantskap med landsorterna och genom
tillfälle, att, oförvillad af flärden och fåfärgan, skå-
da samhällsbristerna sådana, de i sjelfva verket be-
finnas. Ingenting har verit mer egnadt att korri-
gera ifrågavarande opinion, än den, från en bland
Stockholm; nuvarande Riksdagsfullmäktige utgång-
na framställning, som ligger till grund för nu före-
dragna betänkande. Den anspråkslöshet, hvarunder
framställningen är gjord, bör vara lugnande för
dem, som i allmänhet äro mest skygge för vidrö-
rande af det i vårt land särdeles ömtåliga försvars-
verket. Motionären har likväl sträckt sin modera-
tion för långt, då han, i följd af Utskottets afstyr-
kande svar, förklarat sig villig att låta motionen
helt och hållet förfalla. Det var att förutse att
Utskottets utlåtande skulle, med en så beskaffad
representation som den närvarande, blifva sådant
de blef, och i fall det möjligtvis kunde blifva an-
norlunda eller tillstyrkande af bifall till motionen,
så skulle dock ofelbart 2:ne Stånd hafva förkastat
motionärens förslag. Hvad som icke kan blifva
Ständernas gemensamma tanka kan dock blifva
Ståndets enaskilfa, och iikasom Ståndet, enligt ett i
dag justeradt betänkande, nu går att till Kongl.
Moj:t fraosbära sin från de öfrige Riks-Stånden
skiljaktiga menisg rörande Löfis Silfververk, är ock-
så Ståndet oförhindradt, att på enahanda sätt, iu-
för Koogi. Maj:t uttrycka ena egen opinion, uti fö-
revarande synnerligen vigtiga fråga. Jag föreslår
således att Ståndet med gillande af motionens syft-
ning, måtte, sedan ketänsandet, efter hvad jag in-
hemtat, redan blifvit af 2:ne Riksstånd godkändt,
besluta, att uti en särskild skrifvelse till Kongl.
Mej:t underd. anbålla, att då, till vinnande af ned-
sättning i tryckende skattebördor och till beredan-
de af utvägar för befrämjande af allmänt nvttisa