Sistlidne Fredag förevar åter vid Norra Förstadens Vestra Kämners-Ratt det förut i detta blad omrvämnde ransakoingsmålet , angående korrektionisterae Hekseil och Norgren, af hvilka den sednsre, som inkom. it vid 10 års ålder på Korektionshuset, gjort försök att mörda den förre. En talrik samJing åhörare bade infunnit sig och afbidade de til.talade; avkomst. Redan på afstånd förkunnades deras annalkande, genom blackarnes skrammel i trapporaus. Hacksell och Norgren infördes, jemte sieras avklegere, korreationisten Andersson. Protokoliet upplästes till justering, och hvar och en vidböll sine uppgifter. Landsgevaldigern Boman, Fånggevaldiserne Ekström och Andersson samt Vaktmästaren Grapow hördes på ed och intygade, i öfverensstammelse med hvad de redan förra rättegångsdagen uppgiivit, att Hacksell, straxt efter det skedde anfallet på Andersson, funnits stående nära bredvid honom, med uppvikna skjortärmar och blodig om händerne, hvaremot ingen af vittnena blifvit varse Norgren. Begge bade dock sedermera erkäst, alt de varit i samråd om gerningen ; och Hacksel! hade till! och med, vid erinran, att han begått ett svårt broit, utbrusit att han fann sig hafva förtjent stupstocken. Icke dess mindre nekade nu Hacksell ihärdigt, att hafva det ringaste skadat Andersson; och Norgren som syntes vara lika angelägen attskryta med sin andel i våldsgerninsen som Hacksell ctt fördölja siv, påstod, att han ensam varit den, som velat efhända Andersson lifvet. Heacksell, som ej kunde bestrida, att ban genast för Gevaldigern erkänt sig hafva sårat Andersson, uppgeaf, att han blifvit af dem skrämd och tvungen till en oriktig bekennelse; samt sökte derjemte att undskylla sig med den osannolika förklaringen, att han, ehuru förvarad i häkte, varit af starka drycker öfverlastad. Aadersson tillspordes slutligen, huru han numea befaun sig, efter sitt sårande; dert:ll Andersson s ärade. att alla skado:ne, med undantag af den pi låret, voro fulikomligt läkta, och att hen ej kärde någon annan olägenhet deefter än tyngd öfver bröstet med sv årighet att andas. Då Rätten, vid sådant förhållande ansåg vtterligare läkarebesigtnivg å Andersson vara af nöden, skulie målet, i albidan deraf, tills vidare anstå.