) En liten upplysning torde här erfordras för våra
läsare, som icke närmare kärna Gretna Greens
historia. Det är en Skottsk för amlrg igrefska-
pet Duamfries på gränsen af Enosland, sedan 70 år
tillbaka bokant för de många äktenskapsäfventyr
som der förefallit, och såsom cn tiliflyatsort för
unga älskande undan hindren emot deras före-
niag. I Skotland behöfdes nemligen tillett gif-
termål ingen lysning och ingen pceest till vigseln,
utan endast det älskande parets ömsesidiga för-
klaring inför en fredsdomare, alt ingendera vore
hindrad af tidigare förbindelser eller för nära
skyldskap, då fredsdomaren utfirdade ett betyg,
alt äktenskanet var behörigen afslu:adt. Den
som derföre i Ensland, der andra lagar gälla,
icke kunde komma till målet för sina önskningar,
reste blott med sin brud till Gretna, dev han fick
saken afgjrd. En bofslagare, som tillika var
fredsdomare, afslöt under 4o års tid på detta sitt
otaliga förbindelser, Öfver hufvud råknades 65
sådana gifiermål årligen, och som han tog 15
guinder för hvarje par, uppstod häraf en inkomst
af 1000 Pund Sterling, icke långt ifrån lika myc-
ket som Erkebiskopen räknar hos oss. Denna
smed dog år 1827, kort efter den ryktbara pro-
cessen om Miss Turners giftermål, men lärer, en-
ligt hvad den ofvanstående berättelsea antyder,
hafva blifvit efterträdd af en annsaan af samma
yrke.