gång på nämde nödvändighetsvara mot ett icke alltför öfverdrifvet pris, hemställa, om ej bränvin må uUllåtas till införsel utan tull, eller åtminstone emot icke högre tull, än i eller 2 skillingar kaännan. En tillökning i tuliinkomst skulle derigenoni beredas, motsvarande den brist, som säkerligen uppkommer i den kalkylerade bränvinsbevillningen. I det:a yttrande instämde Samuel Jönsson från Öland. NILS PERSSON förenade sig med dem som önskat förhöjning uti införseltu!len å utländska spirituosa och ardia öfverflödsvaror, likaledes å humla, den vi i allmänhet kunna undvara3; men deremot talade han om nedsättning i import:ull å salt. PER JONSSON från Skåne upplyste, att den tillförordnade Tullkomitdgos förslag icke inkom förr till BevillningsUtskottet, än det var långt lidet på riksdagen. Detta förslag, yttrade talaren, hade visserligen blifvit utarbetadt af bildade och erfarne män, men det enskilta intresset hade dock försökt att deri göra sig gällande, hvadan Utskuvtiet i flera fall måst afvika från förslaget. Tidsutdrägt har naturligtvis häraf uppkommit. Talaren ordade de:efter om förväffligheten af den indirekta beskattningen ä konsumtionen. I Utskottet hade talaren stannat bland minoriteten; han hade der yrket, det införseltu!l å öfverflödsvaror måtte förhöjas, men deremot nedsättas för oumbärliga varor. Denna sin tanka hade talaren ej kunnat i Utskottet göra gällande. Vi hafva, ytirade han, genom betan kavdet om bränvinbränvingen, och den deri föreslagna orimliga beskattning, nogsamt erfarit hvarthän man syftar. Jag vill väl icke nu, i fråga om sjötullsbe villningen, bruka repressalier, men anser dock, att införseltullen å öfverflödsvaror kan utan olägenhet förhöjas med 50 procent utöfver hvad Utskottet fö:eslagit. I början arbetades i Utskottet på en särskilt artikel för öfverflöd. Då åter detta yterhgare ifrågakom, invändes, att för hög tull skulle föranleda till lurendrägeri. Se der den kons:qvens man iakttagit. Allt gär slutligen derpå ut att förtrycka Bonden och Jordbrukaren , i stället att bereda honom den lättnad, han så väl behöfver. — I detta Per Jörssons yttrande Instämde G. Jonasson och J. Kristofersson från Kronobergs, P. Jönsson fr. Jönköpings, H. Hansson, J. Johansson och O. Eriksson fr. Bobus Län, P. Wilsson fr. Skåne m. fl. — STRINDLUND fr. WesterNorrlands Län ansåg Utskottet hafva bort tillse, att sådana varor, som vi gerom egen konstflit och busslöjd kunna producera, blifvit med högre införseltull belagde. I allmänhet borde jemväl iakttagas, att varor, hvilka, i anseende till deras inskränkta rymd, äro lätta att insmuggla, icke med alltför hög afgift betungas. I motsatt fall uppmuntras lurendrägeriet. — Då till ex. införseltullen är 6 Rdr 32 sk. för ett skålp. band eller fransar, hvilka med lätthet kunna gömmas i fickorna på kläder , hemställer jag, om någon kan göra bättre affär, än att sysselsätta sig med inpraktiserandet af dylika saker, Utskottet har föreslagit lika utförseltull ä tackjern och såkalladt jeroskrot; men då det senare är ar betadt jern, och för hög expait-tull derå skulle ruinera tillverkaren, så bör lemkniog i detta hänseende ske — V. Talm: JON JONSSON ordade för ett totalt förbud mot bränvinsimport, Af 1812 års Bevillningsförordning, som tillät ivförsel af bränvin, blef den följd, att omkring 9 2 10 millioner Rdr gingo ut ur landet. Vice Talmannen kunde ej tro, att Per Jonssons fr. Öland yrkande om nedsättning i tallen för bränvins-import vore hans allvarliga mening. I öfrigt ansåg v. Talm. hög tull böra läggas å införande af öfverflödsartiklar. Hvad tullbevakningen till sjös vidkomme, hade 3 års erfarenhet visat lämpligheten och nyttan deraf, äfven för manskapets öining. — För förhöjd tull ä så kallade öfverflödsartiklar ordade vidare 4. Andersson fr. Skaraborgs, J. Svensson fr, Jönköpings, E. Persson fr. Gefleborgs Län, Sam. Andersson och O. Olofsson fr. Östergötland, hvarjem:e der sistnamde Ledamoten yrkade, ati ull antingen målte till införsel förbjudas, eller beläggas med 8 sk. tull för skålpundet. Några af de förestående Talarne yttrade, det de ansågo Betänkandet, ifall det återremitteras, ej komma förbättradt tillbaka. — A. ERIKSON fr. Örebro Län yrkade, att exporttullen å tackjern måtte nedsättas till 25 procent af varans värde. Han ville tro, att Brukspatronerna skulle genom en slik nedsättning bli tvungna att söka förädla sitt stångjern, hvilket eljest icke sker. ty det är icke bättre nu, än det var för öfver huud:iade år tillbaka. — T PT Ta nNeCARMR Pp oo TTT od TAI I PP om