git sig i sin förutsattning. Långt ifrån, att skvl-
digheten af soldatens underhåll g:nom malsacs ålåg
Boten , bade ij hela Sverge tvärtom soldaten ssyl-
dicheten , att underhålla sig sjelf, och i vissa kon-
trakter var han till och med sent af förbinden, at:
derföre af Rote: begära rvågot förskott, äfvensom
denna var förbjuden att gif a något, hvilset
stadgan!e innebar ett vist förutseende af in-
deloingsverkets stif ae. Nu bade emeilertid båda
statsmakierna blifvit ense derom, att soldaten
icke längre borde födas geaom matsäck, ulan
på annat sätt provianteras. Följaktligen vore
hela landet såvldigt att bestrida unidevhå!lskostna-
den, och detta borde di ske genem besillning.
Vid förra Riksdagen hade I:kväl Stånderne ålaat
Rust- och RBotcehållare mötespassevolans-afgiften för
15 år, hvilket vore en olaglighet, då all bevilining
upphör v:d en följande Riksdaz, och kuode således
då endast äga rum, ifall det stått i Rikets Stäu-
ders m-kt att förlänga iden mellan Riksdagzarca
vill 15 år.
Friherre BOYF: I denna fråga vore formen ett
och saken ett annat. Fiih. höll före att mites-
pissevolavcen j bo t blifva ett föremål för Stän-
dernas öfverläsgning ; men då det skett, och det
imedgafs, att be kattningen 1 orätt erdning til. kom-
mit, så invebue det hkväl en kontradiktion , att
vilja upphaåfva den gerom ett nylt orduingsfels Det
hade kann2t gå an på 1600:d atalet , att lägga
soldatens underhill ensamt pi jordbruket, som då
var den hufvuisekliga, och nästan enda närings-
grenen ; men nu, då förhållanderna ändrat sig, å-
låg detta hela nationen. Frii.ersen önskade, att då
man ru syntes vilja inkomma på rättvisans bana,
man äfvea måte göra den åt Rust- och Rotehål-
lare, ech fo. drede således Betänkandet; återremit-
4e anvde
Ar BJÄRNE ansig väl afgiften icke me:a tryc-
kande, an metsäckens utgörande, men delade deras
åsist, som höll före, att den clagligen tillkomunt,
hvarföre han bitradde Grefse Horcs tacka i Utiot-
ten, såsom sista utvägen , att häri införa laglighet
Grefvs FRÖLICH kunde i denaa tråga icae in-
stämma med sin värda vän Grefse Horn. - Lika med
honom ansåg han afgifien grunda sig på ett o-
rättvist , bårdt och förtryckande beslut vid förra
Biksdagen. Han bade derföe väntat att den nu-
varande skulle upphäfva detta beslut, såsom Grund-
lagsvidrigt; men vå det ej skett, då tvänne stånd
redan bifallit betänkandet, kunde ingenting vidare
dervid åtgöras, utan Grefven måste isskränka sig
till att ånyo protestera mot det olagliga beslutet
och hoppas på framtiden.
Grefve HORN trodde, att då afgiften ej ökades,
kunde Ständerne uppträda som målsmän för Rust-
och Rotehå!larna, och i bevillningsväg påbjuda
densamma.
Grefve POSSE ansåg frågan af de föregående
talarena alltför ensidigt behandlad, och Ständernes
beslut vid förra Riksdagen alltför hårdt bedömdt.
80 f. af Regeriogsformen tillade båda statsmak-
terna rättigheten, att gemensamt vidtaga förändrin-
gar i Indelningsverket. Detta hade skett genom
det ifrågavarsnde beslutet hvilket sålunda icke vo-.
1e otägligt, men väl skulle dess upphäfvande nu
bli en olaglig handling.
Herr. DALMAN förklarade sig helt och hållet
dela Grefve Horns åsi.ter.
Vid anställd votering blef emeilertid betänkandet
bifallst med 55 röster mot 31.
Vid föredragning af Lag-Utskottets , betänkande
rörande förslaget till en allmän. Civil-lag, uppkom
sedermera någon ordväxling, mellan Herr Dalisan
å ena sidan sarst Herrar Strussenfelt och von Hart-
mansdo: tf å den andra, då Herr DALMAN anmärk-
te, huru detta förslag blifvit Stänvde.na medde-
ladt utan yttran!e af Regeringens åsigt deröfver,
ech utan att ens Högsta Doms olens eile: Stats-
Rådets Psotokoller vid arbetets gransknivg med-
filjt. Det vore. omöjhgt för en representation att
företaga en öfverlaggning därom, utan någon led-
ning af Regeringens tänkesätt i ämnet, och Herr
D. ville såldes utt Ständerva skulle hos Kongl.
Maj:t anvhöla om en ordentlig proposition dåtom.
Herr STRUSSENFELT fann det daremot olamp-
Jet art Konel Maj:t på förhand yttrade sig, och
Herr von HARTMANSDORFF anmärkte, att tid-
ningarna stundom ienehöllo uppsattser, hvilia en-
dast voro afskriifter af hvad Herr Dalman talat på
Riddarhuset. . ;
Betankasdet, som redan var bifallit af de 3 o-
frälsäaeStinden hlaf det nu äfven af Bidd. ech ÅA.