git sig i sin förutsattning. Långt ifrån, att skvldigheten af soldatens underhåll g:nom malsacs ålåg Boten , bade ij hela Sverge tvärtom soldaten ssyldicheten , att underhålla sig sjelf, och i vissa kontrakter var han till och med sent af förbinden, at: derföre af Rote: begära rvågot förskott, äfvensom denna var förbjuden att gif a något, hvilset stadgan!e innebar ett vist förutseende af indeloingsverkets stif ae. Nu bade emeilertid båda statsmakierna blifvit ense derom, att soldaten icke längre borde födas geaom matsäck, ulan på annat sätt provianteras. Följaktligen vore hela landet såvldigt att bestrida unidevhå!lskostnaden, och detta borde di ske genem besillning. Vid förra Riksdagen hade I:kväl Stånderne ålaat Rustoch RBotcehållare mötespassevolans-afgiften för 15 år, hvilket vore en olaglighet, då all bevilining upphör v:d en följande Riksdaz, och kuode således då endast äga rum, ifall det stått i Rikets Stäuders m-kt att förlänga iden mellan Riksdagzarca vill 15 år. Friherre BOYF: I denna fråga vore formen ett och saken ett annat. Fiih. höll före att mitespissevolavcen j bo t blifva ett föremål för Ständernas öfverläsgning ; men då det skett, och det imedgafs, att be kattningen 1 orätt erdning til. kommit, så invebue det hkväl en kontradiktion , att vilja upphaåfva den gerom ett nylt orduingsfels Det hade kann2t gå an på 1600:d atalet , att lägga soldatens underhill ensamt pi jordbruket, som då var den hufvuisekliga, och nästan enda näringsgrenen ; men nu, då förhållanderna ändrat sig, ålåg detta hela nationen. Frii.ersen önskade, att då man ru syntes vilja inkomma på rättvisans bana, man äfvea måte göra den åt Rustoch Rotehållare, ech fo. drede således Betänkandet; återremit4e anvde Ar BJÄRNE ansig väl afgiften icke me:a tryckande, an metsäckens utgörande, men delade deras åsist, som höll före, att den clagligen tillkomunt, hvarföre han bitradde Grefse Horcs tacka i Utiotten, såsom sista utvägen , att häri införa laglighet Grefvs FRÖLICH kunde i denaa tråga icae instämma med sin värda vän Grefse Horn. Lika med honom ansåg han afgifien grunda sig på ett orättvist , bårdt och förtryckande beslut vid förra Biksdagen. Han bade derföe väntat att den nuvarande skulle upphäfva detta beslut, såsom Grundlagsvidrigt; men vå det ej skett, då tvänne stånd redan bifallit betänkandet, kunde ingenting vidare dervid åtgöras, utan Grefven måste isskränka sig till att ånyo protestera mot det olagliga beslutet och hoppas på framtiden. Grefve HORN trodde, att då afgiften ej ökades, kunde Ständerne uppträda som målsmän för Rustoch Rotehå!larna, och i bevillningsväg påbjuda densamma. Grefve POSSE ansåg frågan af de föregående talarena alltför ensidigt behandlad, och Ständernes beslut vid förra Riksdagen alltför hårdt bedömdt. 80 f. af Regeriogsformen tillade båda statsmakterna rättigheten, att gemensamt vidtaga förändringar i Indelningsverket. Detta hade skett genom det ifrågavarsnde beslutet hvilket sålunda icke vo-. 1e otägligt, men väl skulle dess upphäfvande nu bli en olaglig handling. Herr. DALMAN förklarade sig helt och hållet dela Grefve Horns åsi.ter. Vid anställd votering blef emeilertid betänkandet bifallst med 55 röster mot 31. Vid föredragning af Lag-Utskottets , betänkande rörande förslaget till en allmän. Civil-lag, uppkom sedermera någon ordväxling, mellan Herr Dalisan å ena sidan sarst Herrar Strussenfelt och von Hartmansdo: tf å den andra, då Herr DALMAN anmärkte, huru detta förslag blifvit Stänvde.na meddeladt utan yttran!e af Regeringens åsigt deröfver, ech utan att ens Högsta Doms olens eile: StatsRådets Psotokoller vid arbetets gransknivg medfiljt. Det vore. omöjhgt för en representation att företaga en öfverlaggning därom, utan någon ledning af Regeringens tänkesätt i ämnet, och Herr D. ville såldes utt Ständerva skulle hos Kongl. Maj:t anvhöla om en ordentlig proposition dåtom. Herr STRUSSENFELT fann det daremot olampJet art Konel Maj:t på förhand yttrade sig, och Herr von HARTMANSDORFF anmärkte, att tidningarna stundom ienehöllo uppsattser, hvilia endast voro afskriifter af hvad Herr Dalman talat på Riddarhuset. . ; Betankasdet, som redan var bifallit af de 3 ofrälsäaeStinden hlaf det nu äfven af Bidd. ech ÅA.