toOld RS 3 MIL EH di UCS itUlstad std lot di,
utkom fån Delges boktryckeri ett anonymt flyg-
blad, kalladt: Mina tankar. Författaren DB; uks-
patron Ba denerutz på Gusum) oppmanade der-
uti R kens Stärder, att ej brådsko med koostitu-
tionen: att tokränka konungamalten : förbättra
Nationale presentationen: tillvägabringa en j-muoare
och rigtigare jordens beskattring, samt förbättra
Uredervisniog-anstaiterna. Om ej deita iakttoges,
viile författ ren lefva och dö på, att vår revolu-
tion misslyckats. Boktryckaren blef efterskickad
af Lagerbjecke, mer, misstagande sig om hans bo
ning, kom ej på utsalt tid I nan Delda sedermera
a
iosallt sig hos Lazserbjelke, mötte Jen förre en dig
på satan Landshöfding Rosenstein och den nyign
till Sverige aterkomne Statsministern in petto, von
Eo2stöm, för hvilken Rosens!e:n ps esenterade D--
Ika Engeström sade sig känna Delda af gammel;
men förebrådde honom, att ban ej bhörsaminad:
fö mäns kallelse, och att han tryck e incendisra
skrifter. Samma sirapa väntade De:gn sedermera
hos Lagerbj ike, då han infana sig hos honom. Så
illa voro Spa dercieutz råd anskrifre hos 19809 Ars
maltögand.: så skygga voro de för iddernas spa
dande genom pressen: så till punkt och pricka har
gen förutsägelse slagit in, på hvilken Spaldencrcu!z
ville letva och dö.
Vid Friberre Åberhjelms biografi, förekommer det,
såsom sonic en vida mindre bevtgenbet än för
Giefve Lageibjeize bott hos Förf. Vi väntade bär-
vid att få höra förs omdömen om korrektionssy-
stemets skick under Frih:s Styrelse, men detta ör
ej vidsördl. D-remot har förf. meddelat utdreg
at nårra utkomna skrifter angående Acllverket m.
m. pas. 279 och följ. bvilka Åenekiusgen äro bhögsi
rmärsvardiga, ehuru de höra till jepisoderna, Ei
vackert och hedrande omdöme är de Frikerin er-
bålier pag. 293, att han icke är obenågen mot
tryckfribeten, emedan har i detta afs. sannolikt tor-
le vara et undavwag från de flesta af sioa Heriar
kolleger. — Den nyssvärda obenazenheten röjer sig
gon mera bestämdt emot Pres. Frib. af Nordiu.
tfiusUu fan t. ex, Förf. hafva sig hekant, hvad Nor
din skuie batva enskildt yttrat till Konungen, paz.
209. Och hvilken långväga och osannolik kombi-
natioc lgger icke I de mutiver ban framställer så-
som egentliga anledningen til realisat onsplagen
18235? Ibland de: mest intressania detta kaprel
är head som yttras om t:aml Grefve Wirsco.
Frih. Ludvig Boyes karakterisuk årföljes af en fuil-
ständig upplyssing angårnde det mycket oratalade
törhållandet med subskribenterna 1759, hvaiom ori-
ginslbandliogen fiones införd. Läsvingen häraf för-
m:liar bögst betydligt det begrepp man hittills
gjort sig om densa hendelse. Huru mycket bar
icke skett våra i dagar som förtjent att bedömmas
likaså strängt om ej mera? Vi undra storligen att
Fsib. Boye icke förr kungjort detta dokument, sm
hade fredat bo..om från mången sarkasm i senare
tider.
Vi kunna icke bedöma tillförlitligheten af förf:s
framstälmng, såsoam skulle Frib. Boyes senare mis:s-
öden i tjenstemsannaväg härledt sig från en poltisk
törföljelses men det symes åtminstoae, att förf. mera
än på många andsa ställen, undvikit att för starkt
skngga taflen.
Förf. har här nästan helt och hållet förbigätt att
nämna, huru fliugt Frib. Boye under de båda sista
Riksdagarva besökt hofvet och ministrarna, huru
ban haft den hedern af talrika enskilda företräden
hos H. M. Konungen som gått till råds med hbo-
nom o. ss v. Emellertid är deu allmänna karakte-
risken af Frih:s åsigter och egenskaper såsom riks-
dazgsinan högst träffande, och bekräftas alla dagar
at Frib. sjelf. Vi införa här denna humoristiska
teckning susom det sista utdraget ur denna skrift:
Sason riksdagstalare höres Friherre Boije allud
med uppmärksamhet och nöje, ty hans yttranden
spritta of qviekhet och lif: de äro ögonblickets iu-
giivelser och föredragas med kärslans värma. Lik-
val ioverka de mera sallan på besluten; ty med
uvdentag af den korta tid, han slöt sig till oppo-
sitionen, äro de oftast ett föga omsexladt g-pljud
ar maktens önskningar och åsigter för dacen: uch
om man till och med öfserbevisar honom, art vid
något föregående tillfälle hafva yttrat sig i motcalt
riktning, tackar- han endast Gud, att han (Boije)
blifvit klokare med hvar dag. Pressen, son: till-
foaat honom så djupa sår, äger i honom ingen vän.
Det är viljan, eler rättare fördomen, icke för-
mågan, som hindrar honom, att med framgång
1 vnoasna Hetta vehikal te Ät I a