toOld RS 3 MIL EH di UCS itUlstad std lot di, utkom fån Delges boktryckeri ett anonymt flygblad, kalladt: Mina tankar. Författaren DB; ukspatron Ba denerutz på Gusum) oppmanade deruti R kens Stärder, att ej brådsko med koostitutionen: att tokränka konungamalten : förbättra Nationale presentationen: tillvägabringa en j-muoare och rigtigare jordens beskattring, samt förbättra Uredervisniog-anstaiterna. Om ej deita iakttoges, viile författ ren lefva och dö på, att vår revolution misslyckats. Boktryckaren blef efterskickad af Lagerbjecke, mer, misstagande sig om hans bo ning, kom ej på utsalt tid I nan Delda sedermera a iosallt sig hos Lazserbjelke, mötte Jen förre en dig på satan Landshöfding Rosenstein och den nyign till Sverige aterkomne Statsministern in petto, von Eo2stöm, för hvilken Rosens!e:n ps esenterade D-Ika Engeström sade sig känna Delda af gammel; men förebrådde honom, att ban ej bhörsaminad: fö mäns kallelse, och att han tryck e incendisra skrifter. Samma sirapa väntade De:gn sedermera hos Lagerbj ike, då han infana sig hos honom. Så illa voro Spa dercieutz råd anskrifre hos 19809 Ars maltögand.: så skygga voro de för iddernas spa dande genom pressen: så till punkt och pricka har gen förutsägelse slagit in, på hvilken Spaldencrcu!z ville letva och dö. Vid Friberre Åberhjelms biografi, förekommer det, såsom sonic en vida mindre bevtgenbet än för Giefve Lageibjeize bott hos Förf. Vi väntade bärvid att få höra förs omdömen om korrektionssystemets skick under Frih:s Styrelse, men detta ör ej vidsördl. D-remot har förf. meddelat utdreg at nårra utkomna skrifter angående Acllverket m. m. pas. 279 och följ. bvilka Åenekiusgen äro bhögsi rmärsvardiga, ehuru de höra till jepisoderna, Ei vackert och hedrande omdöme är de Frikerin erbålier pag. 293, att han icke är obenågen mot tryckfribeten, emedan har i detta afs. sannolikt torle vara et undavwag från de flesta af sioa Heriar kolleger. — Den nyssvärda obenazenheten röjer sig gon mera bestämdt emot Pres. Frib. af Nordiu. tfiusUu fan t. ex, Förf. hafva sig hekant, hvad Nor din skuie batva enskildt yttrat till Konungen, paz. 209. Och hvilken långväga och osannolik kombinatioc lgger icke I de mutiver ban framställer såsom egentliga anledningen til realisat onsplagen 18235? Ibland de: mest intressania detta kaprel är head som yttras om t:aml Grefve Wirsco. Frih. Ludvig Boyes karakterisuk årföljes af en fuilständig upplyssing angårnde det mycket oratalade törhållandet med subskribenterna 1759, hvaiom originslbandliogen fiones införd. Läsvingen häraf förm:liar bögst betydligt det begrepp man hittills gjort sig om densa hendelse. Huru mycket bar icke skett våra i dagar som förtjent att bedömmas likaså strängt om ej mera? Vi undra storligen att Fsib. Boye icke förr kungjort detta dokument, sm hade fredat bo..om från mången sarkasm i senare tider. Vi kunna icke bedöma tillförlitligheten af förf:s framstälmng, såsoam skulle Frib. Boyes senare mis:söden i tjenstemsannaväg härledt sig från en poltisk törföljelses men det symes åtminstoae, att förf. mera än på många andsa ställen, undvikit att för starkt skngga taflen. Förf. har här nästan helt och hållet förbigätt att nämna, huru fliugt Frib. Boye under de båda sista Riksdagarva besökt hofvet och ministrarna, huru ban haft den hedern af talrika enskilda företräden hos H. M. Konungen som gått till råds med hbonom o. ss v. Emellertid är deu allmänna karakterisken af Frih:s åsigter och egenskaper såsom riksdazgsinan högst träffande, och bekräftas alla dagar at Frib. sjelf. Vi införa här denna humoristiska teckning susom det sista utdraget ur denna skrift: Sason riksdagstalare höres Friherre Boije allud med uppmärksamhet och nöje, ty hans yttranden spritta of qviekhet och lif: de äro ögonblickets iugiivelser och föredragas med kärslans värma. Likval ioverka de mera sallan på besluten; ty med uvdentag af den korta tid, han slöt sig till oppositionen, äro de oftast ett föga omsexladt g-pljud ar maktens önskningar och åsigter för dacen: uch om man till och med öfserbevisar honom, art vid något föregående tillfälle hafva yttrat sig i motcalt riktning, tackarhan endast Gud, att han (Boije) blifvit klokare med hvar dag. Pressen, son: tillfoaat honom så djupa sår, äger i honom ingen vän. Det är viljan, eler rättare fördomen, icke förmågan, som hindrar honom, att med framgång 1 vnoasna Hetta vehikal te Ät I a