förra vara oföremlig. En total upplösning deraf vore nödig för att konseqvent uppföra en ny byggnad, till nöje för den andra åsigtens förespräkare. En sådan omstöpning, syntes det Talaren, skulle skaka samhällets grundval. — Partiela förbättringar, efter tidens önskningar, blefvo raerendels afvikelser från Stånds-representationens idee. Kunde någon visa Talaren för ett femte Stånd någon lifsfunktion inom samhällskroppen, som cj inom de fyra Stånden vore representerad — skulle han bifalla att detta femte upptogs i representation. — Att i Preste-Ståndet införlitva civile Embetsmän, kunde Talaren icke förena med begreppet om detta Stånd. Såsom Statens tjenare syntes honom tjenstemännen icke eller äga ctt ostridigt anspråk på någon rätt att representeras. Fördelningen i två kamrar, ej mindre än Ståndens sammaublandning i en enda församlivg är jemväl i uppesbar motsägelse mot representationen genom Stånd, och upphäfver densamma i sjelfva verket. På en helt annan väg är det man bör söka en bögt önskad förkortning af Riksdags-öfverläggningarna; på dennaskulle ändamålet icke vianas — snarare en större tidsutdräst uppstå. Biskop WALLIN: Till de mångfaldiga gruvdlagsprojekter, som 1 dag äro här framställda, och hvilkas större eller mindre ändamålsenlighet Talaren ej tilltrodde sig alt bedöma , skulle äfven han kunna lägga något af egen upplinning, dertill så mycket mer både berättigad och oförhindrad , som han ej haft tillfälle att deltaga 1 Utskotets öfv.rläggningar, rörande ämnet, ej heller öfvervarit Betänkandets jJusterivg , och kunde således , en!igt o dspråket, säga att hau hade ingen trasa med i byken. Men han begagnade ej en rättighet, af hvilken han troligen hade fösa hugnad och lika Hiten framgång, och ämnade således hvarken, såsom trashank p2 egen hand, framklöcka någon py konstitution , ej heller konformera mig med nägoa lyckligare kompositör Dermed ville dock Talaren ej hafva sagt, att ju icke var gällande grundlag kan tarfva förbättrivs, eler att icke vårt nuvarande representations-ätt har sina brister som behöfva afhjelpas; men Talaren trodde ej tiden inne för någon genomgripande reform, eller att tidsandan ännu är mogen derför. Beviset derför ligger i de vacklande eller stvitiga begrepp om sakens utförande, hvilka varit rådande både 1ivom Utskottet och inom Ständet, och troligen äro det i de öfriga Standen. Under sådana omstärdigheter ansåg Talaren ej att man skulle komma till något önskadt mål. Han trodde att adterna behöfva lega till sig och mogna til framdeles realiseraude, då en gång La-dets Fäder cch Visc ej blott allmännare erkänna brehofvet deraf, utan äfven allmännare förena sig om sättet dertill —Derföre lemnade Talaren detta bekywmer åt kommaode dagar. Eu annan tid skall uppgå; ett vytt slägte stå fram, som uppammas i och för de vya, som jag hoppas bättre 1decina , erhåller uvder sin bildningsperiod klarare, sundare, med sig sjelfva mera öfverensstämmande begrepp om samhöällsorganismess sammansät:ning och ändamål, utgår sed-n i statens värl, förer aess talan, representerar dess intressen , samlas till rådplägningar och heslut, kanske på våra grafvar, men ser kanusko ljusare, och besluter en lrägtiga e, än v, hvad angclägnast och tjenligast är för allmänt och enskilt väl. Då är reformernas tid inne; då sker skapelsen elier omskapelsen sjelfusaut al en statslö fattning, som motsvarar de af en sann folkopinion både uttalade och kända fordricgar och behof. Det ligger i en högre vishetsplan när denna tidpunkt kan inträffa. Intill dess ansag Talaren vår 25-åriga pröfvade Grundlag, med de rnödtorftiga jemkningar den tidtals kan undergå vara bra nog som den ir, så framt vi sjelfve äro kvad vi höre vara i dess handhafvavde och efterföljd. På framställd proposition om Ständet antog såsom sin gemen.amma tanuta, förslaget om allmänna val, svarades Nej. Docmot reserverade sig Prosten Östberg och D:r Hasselroth. Depå framställdes propositisn på antaga;de af Prosten Lignells för lag 1:a punkten ; äfven denna besvarades mod Nej. På den sed-rmera framställda propositionen om det vore Ståndets gemensamma tanka, att alla omröstningar och beslut framgent skola ske Ständvis svarades Ja. Derefter uppsted votering derom, att antingen öfver:äggningarna hädanefter såsom hitti!ls skola ske i hvarje Stånd särskilt , eller om alla Stånden skola samlas på ett rum till öfverläggning ; då den förra rucningen segrade med 23 röster emst 12 Deremot reserverade sig Prostarne Nordin, Ödmann, Afzelias och L:kt. Laurenius; och Prosten Lignell, sym anmälte sivu reservation mot de beslut Ständet fattat så väl i ena som andra hänseendet. — Prostarne Åstrands och Ligvell!s förslager ansågos således böra förfalla. Såsom sin gemensamma tanka förklarade Ståndet, att tillägget: ordinuaric, till annat Rik:-S:ånd ej hörande , Lärare vid Ele.nwentar-Lärovverken m.m. borde utgå, samt att vissa Domare och civile Ewbetsmän icke skulle inträda 1 Preste-Ståvdet, och att manuftakturister och fabriksidkare på landet inträdde 1 Borgare-Ständet i mån af deras bevillning för egendom och rörelse. Betänkandet återremilterades. MR a PREPARAT FIT VAAN PP TINTINS ENTITET SLRSELNRNOSMENSVTVHSNSVYDR