förra vara oföremlig. En total upplösning deraf vore nödig
för att konseqvent uppföra en ny byggnad, till nöje för den
andra åsigtens förespräkare. En sådan omstöpning, syntes
det Talaren, skulle skaka samhällets grundval. — Partiela
förbättringar, efter tidens önskningar, blefvo raerendels af-
- vikelser från Stånds-representationens idee. Kunde någon
visa Talaren för ett femte Stånd någon lifsfunktion inom
samhällskroppen, som cj inom de fyra Stånden vore repre-
senterad — skulle han bifalla att detta femte upptogs i re-
presentation. — Att i Preste-Ståndet införlitva civile Em-
betsmän, kunde Talaren icke förena med begreppet om detta
Stånd. Såsom Statens tjenare syntes honom tjenstemännen
icke eller äga ctt ostridigt anspråk på någon rätt att re-
presenteras. Fördelningen i två kamrar, ej mindre än Stån-
dens sammaublandning i en enda församlivg är jemväl i
uppesbar motsägelse mot representationen genom Stånd, och
upphäfver densamma i sjelfva verket. - På en helt annan
väg är det man bör söka en bögt önskad förkortning af
Riksdags-öfverläggningarna; på dennaskulle ändamålet icke
vianas — snarare en större tidsutdräst uppstå.
Biskop WALLIN: Till de mångfaldiga gruvdlagsprojekter,
som 1 dag äro här framställda, och hvilkas större eller min-
dre ändamålsenlighet Talaren ej tilltrodde sig alt bedöma ,
skulle äfven han kunna lägga något af egen upplinning, dertill
så mycket mer både berättigad och oförhindrad , som han
ej haft tillfälle att deltaga 1 Utskotets öfv.rläggningar, rö-
rande ämnet, ej heller öfvervarit Betänkandets jJusterivg ,
och kunde således , en!igt o dspråket, säga att hau hade in-
gen trasa med i byken. Men han begagnade ej en rättig-
het, af hvilken han troligen hade fösa hugnad och lika Hi-
ten framgång, och ämnade således hvarken, såsom trashank
p2 egen hand, framklöcka någon py konstitution , ej heller
konformera mig med nägoa lyckligare kompositör Dermed
ville dock Talaren ej hafva sagt, att ju icke var gällande
grundlag kan tarfva förbättrivs, eler att icke vårt nuva-
rande representations-ätt har sina brister som behöfva af-
hjelpas; men Talaren trodde ej tiden inne för någon ge-
nomgripande reform, eller att tidsandan ännu är mogen
derför. Beviset derför ligger i de vacklande eller stvitiga
begrepp om sakens utförande, hvilka varit rådande både 1i-
vom Utskottet och inom Ständet, och troligen äro det i de
öfriga Standen. Under sådana omstärdigheter ansåg Tala-
ren ej att man skulle komma till något önskadt mål. Han
trodde att adterna behöfva lega till sig och mogna til fram-
deles realiseraude, då en gång La-dets Fäder cch Visc ej
blott allmännare erkänna brehofvet deraf, utan äfven all-
männare förena sig om sättet dertill —- Derföre lemnade Ta-
laren detta bekywmer åt kommaode dagar. Eu annan tid
skall uppgå; ett vytt slägte stå fram, som uppammas i och
för de vya, som jag hoppas bättre 1decina , erhåller uvder
sin bildningsperiod klarare, sundare, med sig sjelfva mera
öfverensstämmande begrepp om samhöällsorganismess samman-
sät:ning och ändamål, utgår sed-n i statens värl, förer aess
talan, representerar dess intressen , samlas till rådplägnin-
gar och heslut, kanske på våra grafvar, men ser kanusko lju-
sare, och besluter en lrägtiga e, än v, hvad angclägnast och
tjenligast är för allmänt och enskilt väl. Då är reformer-
nas tid inne; då sker skapelsen elier omskapelsen sjelfusaut
al en statslö fattning, som motsvarar de af en sann folk-
opinion både uttalade och kända fordricgar och behof. Det
ligger i en högre vishetsplan när denna tidpunkt kan in-
träffa. Intill dess ansag Talaren vår 25-åriga pröfvade
Grundlag, med de rnödtorftiga jemkningar den tidtals kan
undergå vara bra nog som den ir, så framt vi sjelfve äro
kvad vi höre vara i dess handhafvavde och efterföljd.
På framställd proposition om Ständet antog såsom sin
gemen.amma tanuta, förslaget om allmänna val, svarades
Nej. Docmot reserverade sig Prosten Östberg och D:r
Hasselroth. Depå framställdes propositisn på antaga;de
af Prosten Lignells för lag 1:a punkten ; äfven denna be-
svarades mod Nej. På den sed-rmera framställda proposi-
tionen om det vore Ståndets gemensamma tanka, att alla
omröstningar och beslut framgent skola ske Ständvis sva-
rades Ja. Derefter uppsted votering derom, att antingen
öfver:äggningarna hädanefter såsom hitti!ls skola ske i hvarje
Stånd särskilt , eller om alla Stånden skola samlas på ett
rum till öfverläggning ; då den förra rucningen segrade med
23 röster emst 12 Deremot reserverade sig Prostarne
Nordin, Ödmann, Afzelias och L:kt. Laurenius;
och Prosten Lignell, sym anmälte sivu reservation mot de
beslut Ständet fattat så väl i ena som andra hänseendet. —
Prostarne Åstrands och Ligvell!s förslager ansågos således böra
förfalla.
Såsom sin gemensamma tanka förklarade Ståndet, att
tillägget: ordinuaric, till annat Rik:-S:ånd ej hörande ,
Lärare vid Ele.nwentar-Lärovverken m.m. borde utgå, samt
att vissa Domare och civile Ewbetsmän icke skulle inträda
1 Preste-Ståvdet, och att manuftakturister och fabriksidkare
på landet inträdde 1 Borgare-Ständet i mån af deras bevill-
ning för egendom och rörelse. Betänkandet återremilterades.
MR a PREPARAT FIT VAAN PP TINTINS ENTITET SLRSELNRNOSMENSVTVHSNSVYDR