(Insändt). NÅGRA ORD OM INFÖRANDET AF INRIKES VEXLAR. Denna för näringarna vigiiga fråga har olyckligvis delat samma öde som många andra vid vära riksdagar, nemlgen att bebandlas utan att män med praktisk erfarenhet blifvit hörde, ehuru man ej kan vänta att plurvaliteeu af representanterne kan hafva vog sakkännedom för att afsöra densamma på ett ändamålsenligt sätt. — Sjelfva den af LagUtskottet föreslagne assigvationslagen, och en del deraf föravledde yttranden visa äfvevfhuru litet ämnet varit bekant för dem som hafva att afgöra derom; samt alt de ej rätt insett det stora inflytande som fråzans afgörande kommer att hafva på industrien och på sjelfva Realisationen, som leri böra finna ett säkert stöd för sitt fram:ida bestånd. Hos alla nationer, som, äfven blott till en lägre grad, hunnit utveckla sin industri, finnas inrikes växlar och kunna icke umbäras. Endast vi sakna dem och i följe deraf hafva publikalåne-inrättningar varit nödvandige för att bispringa ivdustri-idkaren. Detta bar ofia ledt till förlust för Staten och altid till förlust for industrien, derigenom att lånetillgångarnes förökande eller förminskande icke varit en naturlig följd af conjuneturen, utan en bättre eller sämre conjuncetur har varit en följd. af dem, hvilket ar ett förväsdt förbållande som i lanyden medförer de menligaste följder för närinSatTne. Vi hafva nu fått ett stabelt mynt och dess framtida bestånd är, ft r insändarers mening, otvifvelaktigt, såvida man kan hafva det förtroende till bhbifvande S änder, att de ej vid nåzot tilltele låta för må sg vill ex s delutsläppniug utan morsvarande salwa. Farhåga för detta existe:ar temligen allmänt och kamke ej utan skäl, då man betänker sammansåtiungen af vår närvaronde 1epr:senlatien samt rådfråga erfarenheten. Tidsandaa och vår egen erfare: ht böra emelle ud irysga OSS I1 det!a atseende. Det hl:v såledis neringarn:s mer eller mindre flomstrande tilistånd som hädanelter kommer ant förorsska kurseas stgance eler fallande, samt den deraf beroerde och så mycket huktade silfverexpo tin, hviken man hör söka att förekomma om sådant kan ske på ett naturligt sätt, och detia sitt är, efte; Ins. tanke, införandet afinrikes vexlar och pirivstbanker. Allmänna opivtonen tyckes numera vara stämd för imiättandet af pirivarbanvker, men om sådana skola medföra den äsyftade nyttan, böra inrikes