ST RN 0 MY KTIER vå oo AG för Va GE 14 fat. får Om man började med HANS uppfäfandt, under förevänd? ninz att gagna näringarna, skulle man snart göra det äfven för andra ändamål, och skatternas förhöjaing deraf bli en Frih KLINGSPOR uppläste ett ganska sakrikt anförande, innefattande ett sammandrag af hvad andra staters erfarenhet och utländska författare yttrat emot statsskuldssystemet. Vid föredragning af Ekonomi-Utskottets betänkande rörande folkskolor, uppstod en debatt emellan några af husets talare. . Hr Cederschjöld fann med ledsnad att Utskottet visat så mycken Harghet emot foliskolorna. Han: fann de kunskapsgrenar hvilka Utskottet ansett i dem böra föredragas icke nog bestämda, och saknade deribiand i synnerhet den nödvändiga kunskapen att klart uttrycka sig på modersmålet, samt den i mekanikens elementer, hvilka dock vore så nödvärdiga att känna, för den arbetande klassen, men hvars okunnighet deri rödjes i alla arbets-företag. Ett tånkefel trodde talaren hade insmygit sig i betänkandets uppställning då deri blifvit sagt, att bidragandet till skolors uaderhåll, vore en medovorgerlig pligt, som ingen borde undandra sig, hvilken sats, yttras i en skrifvelse från ständerna till Konengen, innebure en befallning. Talaren trodde, att skolornas underhåll skulle bli mindre kostsamt, om 9 månader af året användes till den teoretiska undervisningen, och 3 till den praktiska, hvarigenom fattiga studerande kunde ägna sig deråt, för att under denna tid samla medel för den, då de behöfde vistas vid Akademierna för sina examina, Hr Stuartbeklagade, att StatsUtskottet icke antagit Anders Danielssons förslag att för detta ändamål anslå lediga pastoraters och sacelaniers inkomster, samt reserverade sig emot förkastandet af iden om Biskop och Domprost Embetenas förening. Grefve HORN trodde intet lyckligt resultat för föolkskolors bildande kunna åstadkommas, i fall man ville göra det på Presterskapets bekostnad ecn genom uppoffring af dess fördelar, hvarigenom man äfventyrade, att se detta Ständ lägga hinder i vägen för elementarbildningen, i stället att befordra den. Deremot ansåg talaren ändamålet snart kunna viunas genom ett väl ordnadt fondsys!em. Hr v. HARTMANSDORF anmärkte nödvändigheten, att bilda lärare inran msn kunde orgawvisera skolor, men att Ständerna afslagit de begärta ringa anslagen för detta ändamål. Hr DALMAN skulle tala emot användandet af pastoraters afkastning för anvat än deras bestämmelse, emedan kyrkoherdar och komministrar voro nödvändiga för själavärden ; men då .man åt deras enkor kunde anslå 2 nådår, hvarunder embetena sköttes af en vikarie, så kunde man lika så väl anslå det tredje. Derjemte crinrade Hr D., att A. Danielssons motion afslogs med blott en enda rösts pluralitet, och att alla ledamöterna af BondeStåndet deremot reserverat sig. Hr LEFREN instämde med Hr v. Hartmansdorff i att beklaga, det alla medel för skollärares bildande blifvit afskurna genom Ständernas besiut. Att behofvet af folkskolor, hvilken benämning var ny, numera lät lifligare känna sig, än förut, bärrörde derat, att föräldrarne mindre än förr sjelfva hemma undervisade sina barn i de nödvändigaste kunskapsgrenar, hvarigenom ett slag af ambulatoriska lärare uppkommit. Hvad Herr Cederschjöld yttrat om folkbildningens utsträckande till flera ämnen, än den egentliga elementarundervisningen, ville talaren ej bestrida; men trodde, att detta borde ske i en högre klass af skolorna, och att intet hinder borde läggas för kommunerna, at: utvidga sina skolor efter behof och tillgängar, äfven till en tredje eller tjerde klass, så att de slutligen antogo karakteren af gymnasier o. S. Vv. Be:änkandet blef slutligen återremitteradt. VR vu mk —— -—Å— B — -X