MH Ne OP TT MR CV OR MP NN och då dessa skatters förhöjning utan tvifrel skulle ådraga oss rättmätigt missnöje hos nationen, afstyrker äfven jag vidare anslag till försvarsverket. Jag har ej de djupa insigter i politiken, som vice T-lmannen Jon Jonsson; men så mycket tycker jag mig finna, att föga någon tidpunkt funnits af mindre våda för vår sjelfständigbet, än den närvarande. De söder om oss angränsande grannar hafva troligen sitt intresse att ega oss till vänner, och vilja säkert ej bekämpa vår frihet, emedan den möjligtvis ej torde vara u!an nytta emot den Östra grannens utvidgningsbegär. Att denna grarne med oss står i vänskaplist förhitllande, visar utan tvifvel tidens tecken, då man hs:r s:g bekant, att stora presenter åt våra minitrar utdelas, att våra diplomater hedras med dyrbara ordnar och att denaoa granne furnerar våra regementen med modeller till uniforimsersed!ar. Man erinre s:g den lysande emo:itazgni-g vär trorföljire cj längesedan hos denara granne erfor, och huru Hans Kejserliga Majestät nyligen sjel täcktes vera fadder till en Sensk affurste, uvder öv tan, att denne måtte bära Hans eget namn. Då således allt vittnar att vi med våra grannar lefva i fred och simja, hbvarföre då väcka deras misstroende med rustningar till krig, och hvarföre då, såsom vice Talmannen Jon Jonsson yrkar, söka med ytterligae uppeffingar betusga det af skattebör dar redan öfver förwågan betryckta folket. Jag förnyar min begäran om afslag af ytterligare anslag till ett försvarsverk , som just genom dess ö:verdr:fna kostnad blir värt oförSsvar. Ridderskapets och Adelns plenum den 10 Nov. Hr DALMAN hegsrde ordet för att yttra sig öfver den i förra plepum aflemnade Kongl. Maj.ts proposition röracde vpptagandet sf et Statslån till förmån för hypoteksföreningarna. Talaren bade varit frånvarande, då remissen deraf beslöts tili Statsutskottet, och såletes icke kunnat reservera sig deremot. Då flera representanter, t. ex. Friherrarna Boijoch Ehrenborg redan väckt motioner derom, och dessa blifvit afslagna, hvarigenom sS änderna till äckligt ådagalaet sin obenägenhet att ingå på statsskuldsbanan, förundrade sig talaren, att regeringen var så okunnig om Ständernas åsig ter, eller kunde fordra, att de skulle frårgå ett redan fattadt vaibetänkt beslut. Propositionen syntes sålueda Hr D. icke väl öfverensstämma med riksd.gsordningers föreskr. ft; men. det vore för sent, att nu taa derom. I alla fall ansåg han densamma bäde overkställbar och oantaglig, och han fann dess framställ.nde i närvarande tidpurkt karakteristikt på regeringen. Vära kreditlagar vore ej teformerade, reglementen för hypotek:-föreningarna icke utfardade, ja, man visste icke en gång om nigra sådana skulle komma att ega rum. Skedde det sistnämnda icke, så skulle Banken antingen nödsas betala räntan eller Staten belastas dermed, TI alla fall kunde utländska lån till pari ej erhållas, utan det vore säkert, att, i stallet för de 4 proc. ränta och 2 proc. kapital afbetalning man för espeglat, skulle detta lån komma att kosta 7 åa 8 proc., så att hypoteks-föreningarna vore föga tjenta d rmed. Föröfrigt önskade han, i fall saken komme till stånd, att den föreskrift meddelades, att icke större lin fick upptagas, än som motsvarade dessa föreningars behof. Et Herr GYNTHER yttrade sig med mycken värma för statslånen och emot den and:ia sidans talare, 1 ilket system han försäkrade vara att motarbeta alla af regeringen förelagua nytuga åtgärder. t Fiih. KANZOU talade i samma anda som Hr . Dalman, fann regeringens proposition ej antaglig, ) trodde principen att gerom lån vilja upphjelpa: jordbruket, eller att på detta sätt bringa penningar in i landet vara ganska oriktig, att lånet skulle . Y dr komma att kosta minst 8 proc. o. s. v. Hr ROSENBLAD medgaf, att, ehuru nyttiga hypoteksföreningar vore, till industri ns förkofran, kunde likväl stora vådor dermed vara förknippade, som gjorde dem i lika grad förderfliga. Han önskade emellertid, att man ej måtte låta detta tillfälle ga förloradt, att förskaffa landet 10 aelarna af! sådana anstalter hvilka likväl då borde förses m:d goda: reglementen, så att Banken ingenting förlorade. Hr SILFVERHJELM afstyrkte propositionen såsom overkställbar, både derföre, att räntan 1 sjelfva verket skulle bli H proc., och emedan Svenska folkets opinion vore allt för bestämdt emot statslån. Talaren hade bevistat det sammanträde, som i Wenersborg hölls med flera jordägare i Skaraborgs och Eifsborgs län. Dessa båda län vore kanhända de mäst skuldsatta i riket; men ickt destomindre hade de närvarande förklarat att i fall ingen annan utvä T goo 232 afloaslana darenn fee kol a