Det bade blifvit sagdt, att det icke lönade mödan,
att bevilja någonting för en fästniog, som ej kun-
de bli fardig på mindre än 50 eller 60 år. I an-
ledning häraf upplyste talaren, att arbetet derpå
börjats år 1820 och att han hoppades det fäston-
gen vid tiden af nästa lagtima riksdag, skulle kun-
va vara sluten. Det vore j möjligt, att, med hu-
ru so:a anslag som hålst, kunna på en gång an-
lägga och utöra det hela af ea fästning, emedan
mängden at arbetarena dervid skulle hindra hvar-
andra, brist på meaterialier uppkomma 0. s. v. u-
tan men måste göra hvar sak för sig, således bör-
ja med hufvudfästningen, som ensamt utgjorde ett
helt, nödfall imägtiy att försvara sis, sedan efter
hand företaga utanverken ov. s. v. Man hade talt
om de anslag, son beviliats för försvarsvertet, Men
om man gilfvit vågot, så har man också fått något,
och talaren erindrede i anledning härat om det
reversförråd, som var samladt för en styrka af 15 000
mar, om det tillökta arviulleriförrådet, om arbetena
vid Karisborg och Karskrona, samt Stockholms a-
venyer, 4 nya linieskepp, 2 fregatter, 2 korvetter,
rit skåargårdsflartyg m. m. Man hace tadlat stv-
relsen för brist på plan i den militära administra-
tionen. Friberren vodde liksal, att de planer rege-
ringen uppgjort voro fullt så 2o0oda som mo-:sidans
pilsner, hvilka besåit i vägran af anslag för nöd-
värdiga bebofver.
Foib. Spare förundrade sig jemväl deröfver,
att StatsUtskottet under hela denna Riksdag ej he-
gagnat sin grunpdlagsenliga rätt alt begära upplys-
ningar af de personer som voro behöriga alt lem-
na sadanva, utan tycktes hafva sökt dem hos per-
soner, som voro mera Måna am att saminantrasslia
begreppen, är alt reda dem.
Or BJERTA L., önskade få veta, huruvida de
upilysninsar, som Hr Frih. Sparre na lemnat, va-
rit oköoda för Stats-Utskotter. I annat fall om
U:skottet batt dessa upplysningar att tillgå och
prölvat dem, men likväl ansett sig kurna wvidblifva
alt tlltyrka blott 30,000 Br. trodde Br Bjerta att in-
tet skäl funnes att frångå Utssottets åsigt. En ö-
kad anledning härtill förmente Hr Hjeta ligga der-
uti, att i Stats-Utskottet icke saknas Ledamöter,
som tllhö:a militär-förvaltningenv, och desse hade
likval icke låtit några reservationer åtlölja betän-
kandet. I avledning af Frih. Sparres anmärkning
och yttrade förundran deröfver, att Stats-Utskottet
så sältan från Reg. begärt upplysniogar, hvilka det
kunnat e-hålla, tillkännagaf Hr Hjerta det han vid
ett tillfälle hört en af Stats-Utskottets Ledamöter
förklara orsaken härtill vara den, att då motion
någon gäng blifvit väckt i Stats Utskottet om upp-
lysningars iafor diande, hade förslaget blifvit be-
stridt just af de miliära embetsmänunen och deref-
ter genom votering afslaget,
Friherre SILFVERSKÖLD, CARL, Ledamot af
Stats-Utskottet, anförde, att de upplysningar Frih.
Sparre nu lemnat, visserligen icke saknats i Stats-
Utskottet, men att dess pluralitet ansett tillgångar-
na icke räcka att fylla anslaget enligt Kongl. Maj:ts
Proposition. ör sin del hade Friberrn både fun-
nit och yrkat nödvändigheten deraf; men att han
icke reserverat sig hade skett derföre att han i all-
mänhet gjorde det ogerna.
Hr ROSENBLAD hade väl någon tid varit mili-
tär, men tillirodde sig liksäl icke nog insigter alt
tala i milvära ämnen smed samma tillförstgt, som
personer, hvilka aldrig varit det. Han yttrade sig
emediertid för det af Regeringen begärda anslaget,
uppmanade Ståndet, att icke låta skrämma sig af
de hotelser, som framstalldes å motsatta sidan,
och trodde, att om det än af de andra Stånden
blifvit vägradt, skulle likväl Ridd. och Ad-ln som
beviljade detsamma, kunna förssara sin röst inför
framtiden.
Hr HJERTA ansåg sig böra yttra ett par ord i
anledning af den siste talarens uppmaning emot nå-
gra Ledamöters hotelser, enär med dessa Ledamö-
ter icke kunde menas andra än Talaren och en
Ledamot till, som i dag ecnsame sträfvat emot
mängden. Han bad derföre att få erinra, att han
och de med honom liktänkta ingalunda framkastat
några hotelser, men snarare kunde sådant sägas
hafva skett från andra sidan genom de apostrofe-
ringar för omedborglighet och osvenskhet, som
blifvit gjorda emot dem, som yrkade på sparsam-
het, hvilket redan i och för sig sjelft medförde
ett obehag, utan att dertill behöfde läggas dylika
förebräclser.
Eftr någon ytterligare ordvexling företags vole-
rin2Z hvilken ntfell cs omctto oKmed antanAan dd RM