de. Sjeilva bera vi bara var id och dess omsorger, utan att ålägga efterkommande omsorgen af hvad vi sjelfva förstört. Med den benögenhet som visar sig, att vid hvarje riksdag cka skattebeloppet, miste statens skuldsättning sorgfälligt undvikas. Jag pöräsnar föga loford vid min återkomst till he: morien, då debetsedelns ökade längd så smärtsamt kommer att vederlägga de förboppniogar om dess minskmivg, hvarucder jag skickades hit. — — — Hans Jansson: Ehvad ifrågavarande extra anslag må beviljas till större eller mindre belopp, yrkar jeg oeftergifligen, att det må utgå gevom särskild bevillning, Om allmänna bevillnincers, hviltet är svårt att förutse, icke skulle lemna något elIer tllräckbgt öfverskott, äro vi genast inne på den vig, som Jeder till statslån, och den jag fruktar öfver allt annat. Det är visserligen sannt, a!t folket i närvara: de generation skulle känna bördan, som hotar dem, lättad gerom en dylik operation, men den komme ef:er, som man säger om Arboga öl; ech, med förutseende, att skuldsättnivgsbanan, en gårg betiädd af en stat, sidan som vår, sedermera icke sår att afvika, måste jag på det högsta bestrida Strindlunds förslag. Häruti hördes Jan Erik Jansson fr. Wermlards län instämma. Jan Bengtsson från WesterNorrlands län: Hafvudsakligen instämmande med And. Danielsson, finner jag dock betänkligheter vid, att understödja hens förslag om 350,000 Rdr årligen till vattenkommunikatiorer. et är länse som dylika medel utgått, utan att något synnerligt i den delen förmärkes hafva blifvit uträttadt. Åtminstone hafva några understöd icke stått att erhålla för Wester-Norrland, der tillfälle, ast med fördel använda dem till ändamålet, likväl icke saknas. Jag finner mig alltå icke med skäl kunna, 1 det:a afseende, något ytterligare bifalla, och forkastar helt ock hället Strindlunds förslag, att i låneväg söka upptaga det ansleg som vader beslut2dt. Kan det icke utgå genom besillning, måtte ärenderna, hvartill det skulie användas, icse vara mera maktpåliggande än alt d-rmed kan anstå, intill dess folket vinner förmåga att bekosta dem. Vi få icke åsidosätta, att, ju mera man lånar, desto mer blir man skyldig, och en tid kommer då betalning måste ske. Strindlund: min meriog 1 förra yttrandet bar af några ledemöter blifvit fattad som ett tillstyrkande, att upptaga det extra anslag som kan beviljas, genom lån. Derom har deck icke ett ord mig undfallit. Iag batar skuldsättningssystemst lika mycket son. vågon acnan, men tror att, huru noga vi äv beräkna Statsinkomsterna, någon million ändå kan finna väg till Riksgälds-kontoret utan att vara disponerad; och lika väl, som dessa medel der ligga oanvända, synes mig, att vie kunde anordnas för ifrågavarande bebof. Det förestår en reglering af Riksgäldskontoret, och dervid blir icke svårt att uvptäcka, det öfverskott hituls vanligen uppkommit, tillräckligt nog, att bestrida ett och annat Riksdalerstals utbetalning. Vi böra öfverväga, att hvad, sem så!unda öfverbiifver, likväl är folkets tillhöriehet och ingen belåtenhet vinnes dermed, att det stadnar qvar i konto:et, likasom i en grop, den vi sjelfva da få skylla oss för, att hafva gräfvit. Frågan är makipåligvande, och jig påkallar för den hvars och ens ocgaste begrundande. Hans Jansson: Jag har visserligen icke misstagit rig om Strindlucds roenirg, så m cket mindre som jeZ nogsamt inser, att de medel, som anordnas, på eltdira sattet mås e förskaffas, antingen genom bevillning eller såsom Striudlund föreslagi!; men nu hafva alla fyra Riksstånden en gång ef.jort, att rågra avvisringar på öfverskottsmedien icke få ske, vid bvilket förhållande Riksgäldskontoret, om det utan annan avordning af medel, blott anmodas utb-tala extra anslaget, icke fmålte äga någon annan utväg än att dertill göra lån. I afseende på strömrensningar, har här yttrats att vissa orter deraf hafva gagn, andra icke. Mig terde tillåtas tillrättavisa en så vilseförd mening. Vi repiesenlera icke hvar och en sin ort, utan hela det gemensamma fäderneslandet, som det icke måtte vara likgiltigt, om dess serskilda delar elier landskap undsättas i allmänt gagneliga företas, hviikas utförar de öfverstiga deras egna resurser. eller om alla försöt R———————Rm— ——e nn