de. Sjeilva bera vi bara var id och dess omsor-
ger, utan att ålägga efterkommande omsorgen af
hvad vi sjelfva förstört. Med den benögenhet som
visar sig, att vid hvarje riksdag cka skattebelop-
pet, miste statens skuldsättning sorgfälligt undvikas.
Jag pöräsnar föga loford vid min återkomst till
he: morien, då debetsedelns ökade längd så smärtsamt
kommer att vederlägga de förboppniogar om dess
minskmivg, hvarucder jag skickades hit. — — —
Hans Jansson: Ehvad ifrågavarande extra an-
slag må beviljas till större eller mindre belopp, yr-
kar jeg oeftergifligen, att det må utgå gevom sär-
skild bevillning, Om allmänna bevillnincers, hvil-
tet är svårt att förutse, icke skulle lemna något el-
Ier tllräckbgt öfverskott, äro vi genast inne på den
vig, som Jeder till statslån, och den jag fruktar öf-
ver allt annat. Det är visserligen sannt, a!t folket
i närvara: de generation skulle känna bördan, som
hotar dem, lättad gerom en dylik operation, men
den komme ef:er, som man säger om Arboga öl;
ech, med förutseende, att skuldsättnivgsbanan, en
gårg betiädd af en stat, sidan som vår, sedermera
icke sår att afvika, måste jag på det högsta bestri-
da Strindlunds förslag.
Häruti hördes Jan Erik Jansson fr. Wermlards
län instämma.
Jan Bengtsson från Wester- Norrlands län: Haf-
vudsakligen instämmande med And. Danielsson, finner
jag dock betänkligheter vid, att understödja hens
förslag om 350,000 Rdr årligen till vattenkommuni-
katiorer. et är länse som dylika medel utgått,
utan att något synnerligt i den delen förmärkes
hafva blifvit uträttadt. Åtminstone hafva några
understöd icke stått att erhålla för Wester-Norr-
land, der tillfälle, ast med fördel använda dem till
ändamålet, likväl icke saknas. Jag finner mig alltå
icke med skäl kunna, 1 det:a afseende, något ytter-
ligare bifalla, och forkastar helt ock hället Strind-
lunds förslag, att i låneväg söka upptaga det an-
sleg som vader beslut2dt. Kan det icke utgå ge-
nom besillning, måtte ärenderna, hvartill det skul-
ie användas, icse vara mera maktpåliggande än alt
d-rmed kan anstå, intill dess folket vinner förmåga
att bekosta dem. Vi få icke åsidosätta, att, ju me-
ra man lånar, desto mer blir man skyldig, och en
tid kommer då betalning måste ske.
Strindlund: min meriog 1 förra yttrandet bar af
några ledemöter blifvit fattad som ett tillstyrkan-
de, att upptaga det extra anslag som kan beviljas,
genom lån. Derom har deck icke ett ord mig und-
fallit. Iag batar skuldsättningssystemst lika myc-
ket son. vågon acnan, men tror att, huru noga vi
äv beräkna Statsinkomsterna, någon million ändå
kan finna väg till Riksgälds-kontoret utan att vara
disponerad; och lika väl, som dessa medel der lig-
ga oanvända, synes mig, att vie kunde anordnas för
ifrågavarande bebof. Det förestår en reglering af
Riksgäldskontoret, och dervid blir icke svårt att
uvptäcka, det öfverskott hituls vanligen uppkommit,
tillräckligt nog, att bestrida ett och annat Riksda-
lerstals utbetalning. Vi böra öfverväga, att hvad,
sem så!unda öfverbiifver, likväl är folkets tillhörie-
het och ingen belåtenhet vinnes dermed, att det
stadnar qvar i konto:et, likasom i en grop, den vi
sjelfva da få skylla oss för, att hafva gräfvit. Frå-
gan är makipåligvande, och jig påkallar för den
hvars och ens ocgaste begrundande.
Hans Jansson: Jag har visserligen icke misstagit
rig om Strindlucds roenirg, så m cket mindre som
jeZ nogsamt inser, att de medel, som anordnas, på
eltdira sattet mås e förskaffas, antingen genom be-
villning eller såsom Striudlund föreslagi!; men nu
hafva alla fyra Riksstånden en gång ef.jort, att rå-
gra avvisringar på öfverskottsmedien icke få ske,
vid bvilket förhållande Riksgäldskontoret, om det
utan annan avordning af medel, blott anmodas ut-
b-tala extra anslaget, icke fmålte äga någon annan
utväg än att dertill göra lån.
I afseende på strömrensningar, har här yttrats
att vissa orter deraf hafva gagn, andra icke. Mig
terde tillåtas tillrättavisa en så vilseförd mening. Vi
repiesenlera icke hvar och en sin ort, utan hela det
gemensamma fäderneslandet, som det icke måtte vara
likgiltigt, om dess serskilda delar elier landskap und-
sättas i allmänt gagneliga företas, hviikas utförar de
öfverstiga deras egna resurser. eller om alla försöt
R———————- Rm— ——e nn