TS TOULLUITS ad sd sn an Sill I1IUVISBRTIaAULCd IC LUIHUL AåGCISDAU: Ehuru talaren icke kunde godkänna hvarken Utskottets eller de för den gamla formen ifrande talarnes sutkonst, ansåg han sig dock böra tillkännagifva sin fruktan, att borttagandet på en gång af vår Ståndsförfattning skulle nu hos många möta ett envist, möjligen sesrande motstånd, hvarföre han icke eliter trodde det vara välbetänkt att nu yrka detsamma. Men en verklig orättvisa vore det att längre utesluta de orepresenterade från deltagandet i d:t verkliga medborga ebkallet att arbeta för allmänt väl. Talaren föreslog derföre, att en 5:te klass måtte formeras af ofrälse possessionater på landet, fastighetsägare i städerna, brukspatroner samt embets och tjensterän, I likhet med Prosten Åstrand rkade talaren, att de af 5 klasser sammunsatta liks. Ständer borde vid Riksmötena sammanträda på 2:ne kamrar. Denaf Biskoppen af Wingård förmodade trängsel och långsamhet i diskussionen fruktade talaren ej, då han med Biskop Hedren ville föreslå, att numerären inom hvart Riksstånd ansenligen förminskades. Slutligen hemställde talaren, om icke Ståndet, såsom dess gemensamma tanka, borde anmäla behofvet deraf, att Ridd. och Adeln inom sig stadgade någon författning, hvarigenom ett visst antal ledamöter ovilkorligen förpliktades att i Riksdegsgöromålen deltaga, emedan det annars verkligen ligger i detta Rikssiånds makt, att när det behagar, instälia Riksdagsärenderna eller afsluta Riksdagen. (Forts. följer.) ra IN RN ORT GER at FET TU EVANS DE FELT Den 6 November. HVAD VILL, HVAD KAN SVENSKA MINERVA? (En fråga 1 anledning af några artiklar i nämde tidoing under sistl. Oktober månad). Våra Läsare hafva säkert med den uppmärksamhet följt tilldragelserna vid Riksdagen, att det för ingen är obekant, huru dea af Ständerova valda npamd, kallad Förstärkta Stats-Utskotiet, med Rikets Ständers rätt afslagit alla de ifrågasiaällda Statsutgiftsanelag, hvarötver Riks-Stånden stadnut två emot två. Det är äfven bekant, att ett såda.t resultat, på sält nämdens personal var sammansatt, tydligen härledde sig från de tre Ofrälse Ståndens piuralitet; och då detta jemföres med några andra under denna Riksdag af dessa samma Stånd vidtagre beslut, var afslaget till anslagen ett alltför tydligt uttryck af den obelåtenhet med Admivistrationen, som i senare åren alltmer visat sig iblar.d hela nationen. Denna och andra tidningar, som gjort sig till pligt att söka uttala den öfvertygelse, som vi antingen känna eller anse vara den upplystare och frisinnade mängdens af medborgarne, hafva lange forutsagt att Regeringens handlingssätt skulle framkalla eo obenägenhet hos nationen, hviiken slutligen måste blifva betydelsefull, äfven inom National-Representationen, så föga för öfrigt inoza den nationa!audan, under hindrande former och splittrende intressen, kan utveckla sig. Vi hafva icke blott antydt detta förbållande, utan vi hafva äfven angifvit ce a. lmänna grundsatser, som de styrarde efter vår mening borde söka göra gällande, för att vinna foikets förtroende. Vi hafva framställt denna tanka med en öppenhet, som uader de förföljelser Regeringen i vårt land, genom inaragningsmakten, lagligt kan tillåta sig mot tidningspressen, icke gerna kan beskyllas för stt vara ett foster af hat el!er illvilja, utan genom sjelfva sin oangenäma ratur borde anses såsom eit bevis på den renaste vilja för lugnet och ordningen samti öfvertyga åafven våra motstindare, att det blott är för saken, men ingalunda för pesonligheter, som vi på detta sält bandlat. Dä pu sanvingen af de gjorda förutsägelserra, började visa sig ut; Siåndens beslut, då man ej längre kunde tvifla om orsakerna till de händeber, som stodo inför aljas ögon, var det hög tid, att änyo cainva om rösvänd:gbeten att lyssna till deo opinion som uttalades, och rent ut framstä:la, hvad vi ansågo nödist för at: tillfredsställa densamma. De s, s. Opositionsirdaingarna, utgående utur olika synpuckter, och med skiljaktiga uttryck, men eniga om dot mål som borde sökas och Iktänkande angående nödvändigketen af kraft cch system hog Styrelsen, em det skulle kunna vingas, ha!va, också uliryckt hvad de visste vara den stora pluralitetens tavka, såval i afseende till de vigtiga