TS TOULLUITS ad sd sn an Sill I1IUVISBRTIaAULCd IC LUIHUL AåGCISDAU:
Ehuru talaren icke kunde godkänna hvarken Ut-
skottets eller de för den gamla formen ifrande ta-
larnes sutkonst, ansåg han sig dock böra tillkänna-
gifva sin fruktan, att borttagandet på en gång af
vår Ståndsförfattning skulle nu hos många möta ett
envist, möjligen sesrande motstånd, hvarföre han ic-
ke eliter trodde det vara välbetänkt att nu yrka det-
samma. Men en verklig orättvisa vore det att län-
gre utesluta de orepresenterade från deltagandet i
d:t verkliga medborga ebkallet att arbeta för all-
mänt väl. Talaren föreslog derföre, att en 5:te klass
måtte formeras af ofrälse possessionater på landet,
fastighetsägare i städerna, brukspatroner samt em-
bets och tjensterän, I likhet med Prosten Åstrand
rkade talaren, att de af 5 klasser sammunsatta
liks. Ständer borde vid Riksmötena sammanträda på
2:ne kamrar. Denaf Biskoppen af Wingård förmo-
dade trängsel och långsamhet i diskussionen fruk-
tade talaren ej, då han med Biskop Hedren ville
föreslå, att numerären inom hvart Riksstånd ansen-
ligen förminskades. Slutligen hemställde talaren,
om icke Ståndet, såsom dess gemensamma tanka,
borde anmäla behofvet deraf, att Ridd. och Adeln
inom sig stadgade någon författning, hvarigenom ett
visst antal ledamöter ovilkorligen förpliktades att i
Riksdegsgöromålen deltaga, emedan det annars verk-
ligen ligger i detta Rikssiånds makt, att när det
behagar, instälia Riksdagsärenderna eller afsluta
Riksdagen.
(Forts. följer.)
ra IN RN ORT GER at FET TU EVANS DE FELT
Den 6 November.
HVAD VILL, HVAD KAN SVENSKA MINERVA?
(En fråga 1 anledning af några artiklar i nämde
tidoing under sistl. Oktober månad).
Våra Läsare hafva säkert med den uppmärksam-
het följt tilldragelserna vid Riksdagen, att det för
ingen är obekant, huru dea af Ständerova valda
npamd, kallad Förstärkta Stats-Utskotiet, med Ri-
kets Ständers rätt afslagit alla de ifrågasiaällda
Statsutgiftsanelag, hvarötver Riks-Stånden stadnut
två emot två. Det är äfven bekant, att ett såda.t
resultat, på sält nämdens personal var sammansatt,
tydligen härledde sig från de tre Ofrälse Ståndens
piuralitet; och då detta jemföres med några an-
dra under denna Riksdag af dessa samma Stånd
vidtagre beslut, var afslaget till anslagen ett allt-
för tydligt uttryck af den obelåtenhet med Admi-
vistrationen, som i senare åren alltmer visat sig
iblar.d hela nationen. Denna och andra tidningar,
som gjort sig till pligt att söka uttala den öfver-
tygelse, som vi antingen känna eller anse vara den
upplystare och frisinnade mängdens af medborgar-
ne, hafva lange forutsagt att Regeringens hand-
lingssätt skulle framkalla eo obenägenhet hos na-
tionen, hviiken slutligen måste blifva betydelsefull,
äfven inom National-Representationen, så föga för
öfrigt inoza den nationa!audan, under hindrande for-
mer och splittrende intressen, kan utveckla sig. Vi
hafva icke blott antydt detta förbållande, utan vi
hafva äfven angifvit ce a. lmänna grundsatser, som
de styrarde efter vår mening borde söka göra gäl-
lande, för att vinna foikets förtroende. Vi hafva
framställt denna tanka med en öppenhet, som ua-
der de förföljelser Regeringen i vårt land, genom
inaragningsmakten, lagligt kan tillåta sig mot tid-
ningspressen, icke gerna kan beskyllas för stt va-
ra ett foster af hat el!er illvilja, utan genom sjelf-
va sin oangenäma ratur borde anses såsom eit be-
vis på den renaste vilja för lugnet och ordningen
samti öfvertyga åafven våra motstindare, att det
blott är för saken, men ingalunda för pesonlighe-
ter, som vi på detta sält bandlat. Dä pu sanvin-
gen af de gjorda förutsägelserra, började visa sig
ut; Siåndens beslut, då man ej längre kunde tvifla
om orsakerna till de händeber, som stodo inför al-
jas ögon, var det hög tid, att änyo cainva om
rösvänd:gbeten att lyssna till deo opinion som ut-
talades, och rent ut framstä:la, hvad vi ansågo nö-
dist för at: tillfredsställa densamma. De s, s. Op-
ositionsirdaingarna, utgående utur olika synpuckter,
och med skiljaktiga uttryck, men eniga om dot
mål som borde sökas och Iktänkande angående
nödvändigketen af kraft cch system hog Sty-
relsen, em det skulle kunna vingas, ha!va,
också uliryckt hvad de visste vara den stora
pluralitetens tavka, såval i afseende till de vigtiga-